20 år sedan
På dagen 20 år sedan, debuterade en viss Beckham i Manchester United.
Att sluta på topp
Så kom den då, dagen då Beckham förklarade att han är färdig med fotboll. Det känns bitterljuvt, men rätt och logiskt. Han avslutar med en ligatitel i PSG tillsammans med Zlatan. Grymt. Jag hade nog trott att han skulle göra en säsong till i Paris, men nu slutar han på topp, bättre än så kan det ju inte bli.
Två matcher kvar på säsongen för PSG, två matcher kvar på en vacker fotbollskarriär som följt mig i 17 år.
Två matcher kvar på säsongen för PSG, två matcher kvar på en vacker fotbollskarriär som följt mig i 17 år.
Tack för kärleken
Jag vet knappt vart jag ska börja. Intrycken från ikväll är så oerhört blandade och känslofyllda.
Vi kom till Friends med ett fång röda rosor som tillsammans med de andras, bildade ett rött hav bakom målet som det var meningen att Ivan Turina skulle vakta i många år.
Vid inmarschen kom tårarna. "Å vi e AIK" spelades, samtidigt som ett enormt porträtt på en leende Ivan hissades av Norra Stå. Jag har aldrig hört den sången framföras så känslosamt som igår. Vi var många som inte fick fram ett ljud. Under porträttet orden "Ivan Turina - för alltid en hjälte bland oss"
Att sen se AIK tåga in med Turinas namn och nummer på sina tröjor, det var känslosamt. Tårarna strilade, men det var vackert. AIK och Göteborg gick tillsammans ner till Norra Stå och ställde sig framför läktaren, alla med armarna om varandra - varannan Gulsvart varannan Blåvit. Sen var det dags för den tysta minuten. Och jösses, den var fantastisk. Inte ett pip hördes från något håll, det var absolut knäpptyst. Så värdigt och respektfullt. Tårarna fortsatte rinna, men det var så mycket kärlek i luften.
När matchen sen blåstes igång infann sig en mycket konstig känsla. Det kändes surrealistiskt att titta på fotboll efter vad vi just gått igenom. Med kinderna fortfarande blöta av tårar var det svårt att koncentrera sig på matchen. Att AIK dessutom inom loppet av 30 sekunder brände två straffar, det ökade känslan av surrealism. När sen IFK satte 0-1 - på straff, infann sig en "jaha, det är en sån kväll igen, inget går AIKs väg" känsla.
Men! Kennedy Igboananike satte 1-1 innan pausen, och i andra halvlek var AIK som ett annat lag! Passningar satt där de skulle, de höll i bollen, pressade stenhårt och kämpade som galningar - allt för Ivan, kändes det som. Celso Borges prickade in 2-1 och matchens lirare, Mutumba, fick panga in 3-1 innan kvällen var slut. En helt osannolik match, efter en osannolik händelse förra veckan.
Jag ska aldrig mer kalla Friends för skitarena, för ikväll var den det vackraste jag någonsin sett.
Denna seger - den första på Friends! var för Ivan.
#27
När jag vaknade imorse var det fortfarande en vanlig dag. Solen sken och jag såg fram emot att fortsätta renovera på landet. Skulle bara kolla mobilen, se om något hänt under natten.
Nyhetstextens ord var som ett slag i magen, jag tappade andan. En ilning for genom kroppen och känslan av svindel var påtaglig. Jag läste orden om och om igen, förstod inte. Ivan Turina död. Det är ofattbart, orättvist, omöjligt att ta in.
Vila i frid Ivan
AIK-Halmstad
Nej, inte heller idag.
Taket på Friends var äntligen öppet! Vilken underbar skillnad det gjorde - solen sken och lyste in på östra läktaren, minnen från Råsunda glimmade förbi och allt var härligt.
Och äntligen fick vi se mål på Friends Arena! Halmstad hade visserligen tagit ledningen med 0-1, men det behövde vi inte deppa över särskilt länge, för Majstorovic axlade in AIKs första mål på Friends bara minuter senare. ÄNTLIGEN MÅL. Islossning, för typ 3 minuter senare satte Goitom 1-2 målet och det verkade bli en underbar fotbollseftermiddag.
Halmstad kvitterade visserligen till 2-2, men AIK svarade omgående. Och vilket jävla mål! Igboananike drog in en stenhård bicacleta och 3-2 med kvarten kvar kändes underbart. Men säg den lycka som varar. AIK denna säsong har en enastående inkompetens att stänga matcher.
3-3 i den 90e minuten, bakom Kenny som spelade pga skada på Turina, kändes helt logiskt. Tappade poäng och depp, som vanligt efter besök på Friends. Suck, det verkar vara en sån säsong i år.
Taket av var i alla fall underbart.
Förlust
Så begav vi oss till Friends igen. Denna gång lyckades vi tack och lov smita över Vattenfall-bron, en genväg på ett par hundra meter... Infrastrukturen kring Friends är ett skämt, så jävla värdelöst. Denna gång var anspänningen inte lika hög som förra matchen, premiären är avklarad, nu är bara resten kvar.
Men återigen lämnade vi arenan med tunga steg. Förlust mot Malmö 0-1. Länge länge såg det ut att bli 0-0 igen. Men icke, så roligt (!) skulle vi inte få ha det. Jiloan Hamad satte P för det i 89e minuten.
Jävla skitarena. AIK verkar oförmögna att göra mål där. Visst, vi fick ett felaktigt bortdömt för offside, men vafan. De borde kunna skapa mer än så, de ska inte behöva angripa domaren efter en match och "skylla" resultatet på hans insats. Mutumba var den som gick hårdast åt domaren - mycket märkligt med tanke på hans, återigen, urusla prestation på planen. Rannsakning inåt först tack!
De 40 bengalerna innan matchen, vars rök låg kvar i arenan i 2 timmar, gjorde inte direkt under med mina luftrör heller. Värdelöst var ordet.
Snygg början:
Host host
Tyvärr låg röken kvar inne i arenan hela matchen... Fixa fläktarna! som det stod på klackens banderoll.
Host host
AIK - Syrianska
Igår var det så dags för det vi länge väntat på med skräckblandad förtjusning - invigningen av AIKs nya hemmaborg, Friends Arena.
Vi vallfärdade dit i tusental; förväntansfulla, en aning skeptiska, nervösa och upprymda. Alla känslorna på en och samma gång.
Vi har köpt årskort på familjeläktaren, och pusslade ihop små nya familjer för att komma in hela gänget. Jag & Stoffe bildade föräldrapar åt Ronnys son, och Ronny & Svenne gick in som familj med Svennes son... Ha ha, men in kom vi!
Det första vi möttes av när vi öppnade portarna var doften av gräs - ljuvligt gräs! Vi kunde inte fått ett skönare mottagande. Erik var storögt förundrad över hela spektaklet, det var hans första AIK match han beskådade, 2 år gammal. Häftigt att han i framtiden kan berätta att han var där! Jag försökte se hela skådespelet genom hans ögon - den otroligt gröna gräsmattan (gjäs häjinne!) alla människor, flaggor, storbildsskärmen i taket och sorlet och sången av 43 000 svartklädda.
Vi vallfärdade dit i tusental; förväntansfulla, en aning skeptiska, nervösa och upprymda. Alla känslorna på en och samma gång.
Vi har köpt årskort på familjeläktaren, och pusslade ihop små nya familjer för att komma in hela gänget. Jag & Stoffe bildade föräldrapar åt Ronnys son, och Ronny & Svenne gick in som familj med Svennes son... Ha ha, men in kom vi!
Det första vi möttes av när vi öppnade portarna var doften av gräs - ljuvligt gräs! Vi kunde inte fått ett skönare mottagande. Erik var storögt förundrad över hela spektaklet, det var hans första AIK match han beskådade, 2 år gammal. Häftigt att han i framtiden kan berätta att han var där! Jag försökte se hela skådespelet genom hans ögon - den otroligt gröna gräsmattan (gjäs häjinne!) alla människor, flaggor, storbildsskärmen i taket och sorlet och sången av 43 000 svartklädda.
Hemmapremiär!
Matchen var tyvärr i det närmsta en flopp. Syrianska var betydligt närmare seger än AIK. En riktig jävla 0-0 match. Men det är typiskt AIK, jag kan inte bli upprörd över det. Roligast under hela matchen var när prins Daniel zoomades in och han gjorde tummen upp under förtjust jubel. Säger väl en del om underhållningsvärdet på matchen...
Jäkligt tråkigt också att Friends bjöd på sugig akustik. Man såg att klacken skrek sig hesa, men det lät nästan som en viskning, jämfört med trycket på Råsunda. Först nu har jag fattat att jag aldrig mer kommer besöka Råsunda. Suck. Nu får vi jobba i motvind och uppförsbacke för att göra Friends till vår. Inget är omöjligt. Nu är hemmapremiären avklarad, och det kan fan bara bli bättre. Kom igen Gnaget!
En annan mycket bra sak med nya arenan är toaletterna. Hur de såg ut på Råsunda vill jag knappt komma ihåg... De var jävligt sunkiga, milt uttryckt. Men på Friends ser de ut såhär:
Åre
Jag kan inte säga detta nog med gånger, men jag älskar verkligen att åka slalom. Det finns ingenting, absolut ingenting, som kan mäta sig med att stå högst uppe på fjället och se ut över vidderna. Snön faller lätt, solen lyser där bakom molnet, tittar fram ibland och hela världen står still. Att befinna sig högt uppe bland fjälltoppar med ett par slalomskidor under fötterna - det är ofattbart sagolikt. Det går inte att beskriva för någon som inte upplevt det själv. Jag blir lika hänfört stum varje gång, känner hur liten jag är på Jorden. Liten, men mitt bland det vackraste som finns.
Längdåkning
Idag var det längdskidor för hela slanten - så jäkla härligt! Åkte nästan två mil och det var underbart. Jag försökte föreställa mig själv som Johan Olsson/Marcus Hellner om vartannat och det fungerade fint. Okej, min teknik, särskilt i uppförsbackar, lämnar en del övrigt att önska, men vafasiken - det kändes så gött att dra på sig laggen igen! Med Johan Olssons fantastiska VM guld på 5-milen i Val di Fiemme fortfarande på näthinnan var det en fröjd att åka.
Att färdas i en tyst tyst skog, med enbart skidornas mjuka knarr och stavarnas taktfasta stomp i snön, det är något meditativt över det. Att känna hur pulsen ökar i en uppförsbacke, man tror att hjärtat är på väg ut ur bröstkorgen, så plötsligt är man uppe och det galna tickandet lugnar ner sig, och kroppen känns riktigt bra. Man fortsätter framåt framåt, kilometer efter kilometer.
Framåt framåt
En vacker dag ska jag se till att gå i riktig skidskola, för som jag åker, det kan knappast kallas för tekniskt någonstans, jag kör mest på känsla och inlevelse... Jag tar mig ganska långt på det med, men det skulle sitta fint att få handfasta tips och råd hur man egentligen ska åka.
Så länge får jag nöja mig med att fantisera om hur turisten framför mig i spåret är Marit Björgen och att jag lekande lätt, med bländande teknik och känsla, tar mig ifatt och förbi henne, åker ifrån med ett leende och tar mig i mål för Sverige och vinner historiens mäktigaste OS guld...
Redo!
Royal Palace Sprint
I år var jag på plats igen när det vankades Slottssprint. Utrustad med underställ och raggsockor var jag förberedd på en lång dag utanför det kungliga slottet.
Jag & pappa värmde upp med en god lunch i Gamla stan, det kändes stabilt. Viktigt att ladda med ett skrovmål innan tävlingar.
Jag & pappa värmde upp med en god lunch i Gamla stan, det kändes stabilt. Viktigt att ladda med ett skrovmål innan tävlingar.
Vid tidskvalet var vi positionerade nere vid Skeppsbron, där får man se åkarna en hyfsat lång stund innan de försvinner ur sikte. Jag slås alltid av hur små åkarna ser ut på nära håll. Marit Björgen är en liten smurf. En röd smurf.
Efter kvalet var jag tvungen att uppsöka en blå holk (bajamaja är ett fruktansvärt fult namn!) och höll på att krocka med Lukas Bauer. Av någon anledning springer jag alltid på honom vid dessa tävlingar. Lukas Bajamauer...
Efter kvalet var jag tvungen att uppsöka en blå holk (bajamaja är ett fruktansvärt fult namn!) och höll på att krocka med Lukas Bauer. Av någon anledning springer jag alltid på honom vid dessa tävlingar. Lukas Bajamauer...
Sen kom Hellner utsnubblandes från Sveriges buss och jag frågade hur det egentligen gått i kvalet för honom. Stor förvirring rådde nämligen, eftersom han vid målgång hade exakt samma tid som Len Valjas - den 30e och sista. Hellner såg uppgiven ut och sade att det skilde någon hundradel åt fel håll. Typiskt. Men sen visade det sig att Valjas gått vidare eftersom han hade högre sprintranking än Hellner. Att Hellner ligger mil före Valjas i den totala världscupen spelade ingen roll... Dubbeltypiskt. Så inte ens Hellner hade stenkoll.
Inför kvartsfinalerna tog vi plats på läktaren vid Slottsbacken. Där stod vi som packade sillar, men jag kan inte påstå att närheten var särskilt värmande. Mina fötter höll på att dö. Mina tår hade förmodligen gått att bryta loss om någon hade provat. Det var vedervärdigt, jag fick uppbåda all min mentala kraft för att inte kasta mig ner från läktaren och gorma rakt ut. Att höra mina medsillar jämra sig över kylan hjälpte faktiskt lite. Mentalt åtminstone. Men mitt enda problem var tårna, resten var fine. Jag upptäckte att knepet för att komma över kylan är helt enkelt att stå ut tillräckligt länge tills man inte längre känner av tårna. Då sprids en oförklarklig värme som inte kan beskrivas som annat än euforisk. Ända tills man inser att kylan nu flyttat sitt smärtfokus från tårna till hälarna... Helt sjukt - jag har aldrig någonsin förr frusit om hälarna!
Här står vi, de frusna sillarna
Well well, tävlingen flöt på och inte helt oväntat vann Northug. Efter år av pallplatser fick han till slut kliva högst upp även i Stockholm. Greit. Hörde att det var 16 000 personer på plats runt slottet, härligt!
Efter målgång var det en befrielse att kliva ner från läktaren och röra på sig, efter timmar av stillastående. Gamla stans kullerstenar väckte sakta mina fötter till liv igen.
Northug & Peterson i Slottsbacken
Efter målgång var det en befrielse att kliva ner från läktaren och röra på sig, efter timmar av stillastående. Gamla stans kullerstenar väckte sakta mina fötter till liv igen.
Northug & Peterson i Slottsbacken
Jag har varit på plats vid Slottssprinten två gånger tidigare, och jag har frusit om fötterna även vid dessa tillfällen. När ska jag lära mig!? Jag har ju till och med såna där high-tech värme grejer som man kan stoppa i skorna liggandes här hemma. Nu blir det ingen mer Slottssprint förrän 2016, men jäklar vad förberedd jag kommer vara då!
Beckham
Idag skedde det jag hoppats på, men aldrig trodde skulle hända; David Beckham skrev på för PSG! Det har cirkulerat rykten i månader, men jag vågade inte tro någonting alls. Jag tror knappt att PSG trodde på det...
Men så vaknade jag idag till nyheten att PSG kallat till presskonferens och att Becks satt på ett flygplan på väg till Paris. Det hela kändes så surrealistiskt. Men samtidigt helt självklart. Jag menar - det är ju inte mer än rätt att Becks & Ibras vägar någon gång ska korsas i samma lag.
Jag bekänner mig själv till zlatanismen; det finns ingen annan tro som tilltalar mig. Men, min gud utöver andra gudar är, har alltid varit och kommer med största sannolikhet alltid att vara, Beckham. Ju äldre man blir, desto mindre är behovet av idoldyrkan och ikonisering. Man nöjer sig med att betrakta på håll, har inget behov av att försöka ta sig innanför någons skinn. Fan, man är till och med äldre än de som spelar nuförtiden!
Men, de där människorna man ägnat så många timmar åt i barn/ungdomen - de finns för alltid kvar hos en.
Men, de där människorna man ägnat så många timmar åt i barn/ungdomen - de finns för alltid kvar hos en.
I 17 år har jag följt honom, Beckham. Det är en svinlång tid om man tar i beräkning hur gammal jag är... Under en 10-års period såg jag i stort sett alla matcher han spelade. Man Utd, England och Real Madrid, varenda match.
2007 vann han La Liga med Real Madrid, och jag skrev då att det var ett värdigt avslut på hans karriär:
http://emmastankar.blogg.se/2007/june/campeon.html
6 år sedan!
Inte fan tänkte jag då att han någonsin igen skulle komma tillbaka från MLS till europeisk fotboll! Och sannerligen inte att han skulle bilda radarpar tillsammans med Zlatan. Det är en saga jag knappt kan tro på. Verkligheten överträffar dikten. Jag är övertygad om att det kommer gå bra.
2007 vann han La Liga med Real Madrid, och jag skrev då att det var ett värdigt avslut på hans karriär:
http://emmastankar.blogg.se/2007/june/campeon.html
6 år sedan!
Inte fan tänkte jag då att han någonsin igen skulle komma tillbaka från MLS till europeisk fotboll! Och sannerligen inte att han skulle bilda radarpar tillsammans med Zlatan. Det är en saga jag knappt kan tro på. Verkligheten överträffar dikten. Jag är övertygad om att det kommer gå bra.
Miraklet i Berlin
Vad fan hände?
4-4
Miraklet i Moskva
Alltid underbart, men ikväll är det extra ljuvligt att hålla på AIK. Sammanfattar bragden bäst gör Martin Mutumba själv på Twitter, bara minuter efter avslutad match:
"Hahahahah d helt sjukt. D bragdens mamma!!!!!!!!!!!!!! Hahahahahaha jag har inga ord vi e vidare!!! Hahahahahaha AIK!"
Precis så känns det.
aftonbladet.se
EM 2012
Så är fotbolls EM över för Sverige denna gång. Det var det visserligen redan förra veckan efter pissinsatsen mot Ukraina, men matchen idag skulle ju spelas också. Riktigt kul att de avslutade på ett snyggt och värdigt sätt, dängde dit fransoserna och bjöd på EMs snyggaste mål; Zlatans bomb. Så jäkla gött att det var Mellberg som startade anfallet med en kamikazebrytning. Jag hoppas att karln tar sitt förnuft till fånga och även är med på resan mot Rio 2014. Så överjävligt bra som han varit (tvåmålsskytt!) i de senaste matcherna är han ovärdelig.
Bam!
Olofs skägg till Rio 2014 tack!
Bam!
Olofs skägg till Rio 2014 tack!
Råsunda, 1 april 2012
Såg AIK spela 0-0 mot Mjällby i den sista premiären någonsin på Råsunda igår. Vid avspark började snön yra omkring, och tyvärr värmde inte spelet något vidare. Snubben framför mig satt bokstavligen och skakade av köld i 2 timmar. Orutinerat. Jag hade helgarderat med vantar, halsduk och asful AIK mössa. Det var ett genidrag.
Det var 1 april igår, men det enda skämtet jag gick på var tyvärr matchen... Visst, 1 poäng i en premiär är inte skit, men tyvärr ser jag inte hur det ska kunna bli bättre just nu.
Desto roligare var det att ta emot spelarbussen när den kom till Råsunda, 1½ h innan avspark.
Roligaste AIK match igår var således AIK-Skellefteå på Hovet. Grymt.
Det var 1 april igår, men det enda skämtet jag gick på var tyvärr matchen... Visst, 1 poäng i en premiär är inte skit, men tyvärr ser jag inte hur det ska kunna bli bättre just nu.
Desto roligare var det att ta emot spelarbussen när den kom till Råsunda, 1½ h innan avspark.
Roligaste AIK match igår var således AIK-Skellefteå på Hovet. Grymt.
Marcus Hellner
Sportåret 2012 fortsätter att leverera!
Marcus Hellners överjävliga klättring uppför slalombacken idag var bland det grymmaste jag sett. Adrenalinet sprutade ut ur mina öron! Hellner är urtypen för den klassiska skid-tjurskallen, och idag fick vi se vad den skallen kan få kroppen att göra. Helt makalöst.
Northug hade inte skuggan av en suck att försöka hänga med. Det bidrog såklart till att känslorna svallade extra mycket - det var inte vem som helst han körde över. Men Northug är grym, det finns få idrottsmän jag gillar så mycket som honom. Han kan vara en jävlig retsticka av guds nåde, men han är aldrig sen att hylla sina konkurrenter. I en intervju efter klättringen idag hyllade han Hellner och sade "han kom med en väldig fart och jag lyckades hänga på bra i 2-3 meter..." Självdistans och humor, sånt gillas.
Hellner var mest lycklig i sina intervjuer efteråt, så härligt att se. Tour de ski är över för denna säsong, men den kunde knappast ha slutat bättre - Marcus Hellner totaltvåa, som förste svenska man på pallen någonsin.
100 spänn på att Northug vinner Vasaloppet om två månader.
Marcus Hellners överjävliga klättring uppför slalombacken idag var bland det grymmaste jag sett. Adrenalinet sprutade ut ur mina öron! Hellner är urtypen för den klassiska skid-tjurskallen, och idag fick vi se vad den skallen kan få kroppen att göra. Helt makalöst.
Northug hade inte skuggan av en suck att försöka hänga med. Det bidrog såklart till att känslorna svallade extra mycket - det var inte vem som helst han körde över. Men Northug är grym, det finns få idrottsmän jag gillar så mycket som honom. Han kan vara en jävlig retsticka av guds nåde, men han är aldrig sen att hylla sina konkurrenter. I en intervju efter klättringen idag hyllade han Hellner och sade "han kom med en väldig fart och jag lyckades hänga på bra i 2-3 meter..." Självdistans och humor, sånt gillas.
Hellner var mest lycklig i sina intervjuer efteråt, så härligt att se. Tour de ski är över för denna säsong, men den kunde knappast ha slutat bättre - Marcus Hellner totaltvåa, som förste svenska man på pallen någonsin.
100 spänn på att Northug vinner Vasaloppet om två månader.
GULD
Juniorvärldsmästarna!
Nattens finalbatalj mot Ryssland var en riktig jävla pers! Men oj så underbart den slutade. Så jävla bra.
Matchen började vid 02:10 och jag hade hållt mig vaken genom att titta på film. Det var liksom ingen idé att gå och lägga sig vid tolvtiden. Kokade lite kaffe och hade det gött.
De två första perioderna hade jag en bra känsla hela tiden - Sverige spelade ju ut Ryssland och allt såg så bra ut. Det var bara målen som fattades.
Men sen... Den tredje perioden var en enda lång pers. Ryssland spelade upp sig och den goa känsla jag haft hela matchen var som bortblåst. Läget kändes nästan hopplöst, ja uppgivet från min sida. Med 32 sekunder kvar av matchen kom så Rysslands gyllene läge, det var bara att sätta dit pucken efter Kuznetsovs snurr-passning. Öppen kasse. Men då - Johan Gusafsson gör turneringens räddning! Helt jävla otroligt. Hoppet vände och Sverige tog matchen till förlängning.
Jag hatar golden goal, det är så jävla nervpåfrestande. Jag var ett vrak.
Så tack, Mika Zibanejad för att du inte gjorde plågan längre än tio minuter. Mitt psyke hade inte hållt mycket längre än så. Fy satan vad grymt det var när han satte 1-0 och Sverige är äntligen juniorvärldsmästare igen! 31 långa år sen sist.
Målet!
Grymt att fortfarande sitta kvar vid TVn på morgonkvisten och se alla guldtårar och intervjuer - så jäkla underbart, vilken känsla. Idrott när den är som bäst.
Älskar Härenstams och Renbergs totala kommentators-lycka.
Nattens finalbatalj mot Ryssland var en riktig jävla pers! Men oj så underbart den slutade. Så jävla bra.
Matchen började vid 02:10 och jag hade hållt mig vaken genom att titta på film. Det var liksom ingen idé att gå och lägga sig vid tolvtiden. Kokade lite kaffe och hade det gött.
De två första perioderna hade jag en bra känsla hela tiden - Sverige spelade ju ut Ryssland och allt såg så bra ut. Det var bara målen som fattades.
Men sen... Den tredje perioden var en enda lång pers. Ryssland spelade upp sig och den goa känsla jag haft hela matchen var som bortblåst. Läget kändes nästan hopplöst, ja uppgivet från min sida. Med 32 sekunder kvar av matchen kom så Rysslands gyllene läge, det var bara att sätta dit pucken efter Kuznetsovs snurr-passning. Öppen kasse. Men då - Johan Gusafsson gör turneringens räddning! Helt jävla otroligt. Hoppet vände och Sverige tog matchen till förlängning.
Jag hatar golden goal, det är så jävla nervpåfrestande. Jag var ett vrak.
Så tack, Mika Zibanejad för att du inte gjorde plågan längre än tio minuter. Mitt psyke hade inte hållt mycket längre än så. Fy satan vad grymt det var när han satte 1-0 och Sverige är äntligen juniorvärldsmästare igen! 31 långa år sen sist.
Målet!
Grymt att fortfarande sitta kvar vid TVn på morgonkvisten och se alla guldtårar och intervjuer - så jäkla underbart, vilken känsla. Idrott när den är som bäst.
Älskar Härenstams och Renbergs totala kommentators-lycka.
Vila i frid
Så oerhört tragiskt och sorgligt.
Stefan Liv
Stefan Liv
Länge sen sist Beckham!
Och så var han tillbaka! Med en patenterad frispark. Vad annars?
Jag ber till gudarna att han ändrar sitt beslut att inte spela i Milan under uppehållet. Becks och Zlatan, vilken dröm.
Jag ber till gudarna att han ändrar sitt beslut att inte spela i Milan under uppehållet. Becks och Zlatan, vilken dröm.
Skridskor på sjön
I dag var jag ute på mitt livs andra långfärdsskridsko tur. Den första ägde rum förra veckan. Jag måste säga att jag avancerat rent teknikmässigt från förra veckan ganska mycket. Det är svårt att få koll på åktekniken - det är som en blandning mellan hockeyrörsteknik och skateteknik på skidor. För att göra det hela än svårare (och farligare!) måste man med långfärdsskridskor dessutom se upp med var man sätter fötterna. Har man otur skrinnar man fast i en jättespricka på isen, sen är det kört. Kära mamma stod för dagens magplask. Jag höll mig på benen, men var illa ute en gång. Min bländande reaktionsförmåga och perfekta balans räddade mig...
Det är grymt härligt när man lyckas pricka rätt teknik, solen skiner och det är lite lite medvind. Då leker livet. Sen fastnar man i en spricka.
Jag tror att vi åkte ungefär 1½ mil i dag. Helt vindstilla, inte motvind en enda gång.
Härligt!
Mina nya kompisar
