Emmas bloggeri

Idag skedde det jag hoppats på, men aldrig trodde skulle hända; David Beckham skrev på för PSG! Det har cirkulerat rykten i månader, men jag vågade inte tro någonting alls. Jag tror knappt att PSG trodde på det...

 

Men så vaknade jag idag till nyheten att PSG kallat till presskonferens och att Becks satt på ett flygplan på väg till Paris. Det hela kändes så surrealistiskt. Men samtidigt helt självklart. Jag menar - det är ju inte mer än rätt att Becks & Ibras vägar någon gång ska korsas i samma lag.

 

Jag bekänner mig själv till zlatanismen; det finns ingen annan tro som tilltalar mig. Men, min gud utöver andra gudar är, har alltid varit och kommer med största sannolikhet alltid att vara, Beckham. Ju äldre man blir, desto mindre är behovet av idoldyrkan och ikonisering. Man nöjer sig med att betrakta på håll, har inget behov av att försöka ta sig innanför någons skinn. Fan, man är till och med äldre än de som spelar nuförtiden!

Men, de där människorna man ägnat så många timmar åt i barn/ungdomen - de finns för alltid kvar hos en.

 

I 17 år har jag följt honom, Beckham. Det är en svinlång tid om man tar i beräkning hur gammal jag är... Under en 10-års period såg jag i stort sett alla matcher han spelade. Man Utd, England och Real Madrid, varenda match. 

2007 vann han La Liga med Real Madrid, och jag skrev då att det var ett värdigt avslut på hans karriär:
http://emmastankar.blogg.se/2007/june/campeon.html
6 år sedan!
Inte fan tänkte jag då att han någonsin igen skulle komma tillbaka från MLS till europeisk fotboll! Och sannerligen inte att han skulle bilda radarpar tillsammans med Zlatan. Det är en saga jag knappt kan tro på. Verkligheten överträffar dikten. Jag är övertygad om att det kommer gå bra.

 

Första januari 2013 liknar de senaste årens första januari; Juniorhockey-VM är i full gång, likaså Tour de Ski. Man är upprörd på svenska åkares taktik, hatälskar Northug, tittar på några backhopp, zappar förbi Ivanhoe och funderar vagt på att komma igång med träningen själv. Inte backhoppsträning dock.

 

Blir spännande att se vad detta år har att erbjuda. Eller kanske snarare, vilka chanser jag själv tar tag i.

 

Heja Hellner.