Loosegoats, Debaser Slussen
Port Towsend can you hear me?
20120511
Påskhelgen
Påskhelgen lider mot sitt slut, den var lång och underbart härlig.
Fick frisk luft i massor ute på landet, ägnade timmar åt utomhusläsning och gick på utflykt för att hitta en hemlig sjö. Eldade i spisen, pussade på barnen och åt massvis med god mat. Somnade till brasans knaster och vaknade till fåglarnas pickande på husväggen. Rena drömhelgen med andra ord.
Tre busungar i sängen på morgonen, tittandes på Ronja Rövardotter. Blir inte bättre än så.
På jakt efter den mytomspunna sjön...
Vi fann den! I sommar blir det fiska av. Helt öde.
Hela förmiddagen igår satt jag och läste en bok, med denna utsikt. Till och med sjöglimt.
Råsunda, 1 april 2012
Såg AIK spela 0-0 mot Mjällby i den sista premiären någonsin på Råsunda igår. Vid avspark började snön yra omkring, och tyvärr värmde inte spelet något vidare. Snubben framför mig satt bokstavligen och skakade av köld i 2 timmar. Orutinerat. Jag hade helgarderat med vantar, halsduk och asful AIK mössa. Det var ett genidrag.
Det var 1 april igår, men det enda skämtet jag gick på var tyvärr matchen... Visst, 1 poäng i en premiär är inte skit, men tyvärr ser jag inte hur det ska kunna bli bättre just nu.
Desto roligare var det att ta emot spelarbussen när den kom till Råsunda, 1½ h innan avspark.
Roligaste AIK match igår var således AIK-Skellefteå på Hovet. Grymt.
Det var 1 april igår, men det enda skämtet jag gick på var tyvärr matchen... Visst, 1 poäng i en premiär är inte skit, men tyvärr ser jag inte hur det ska kunna bli bättre just nu.
Desto roligare var det att ta emot spelarbussen när den kom till Råsunda, 1½ h innan avspark.
Roligaste AIK match igår var således AIK-Skellefteå på Hovet. Grymt.
Vårens första dag och jag vill va med och jag vill va så med så att jag kan se att jag är en del av allt
Jag kan knappt beskriva hur underbart härligt det är att våren är här! Cykel och solglasögon plockas fram, vinterkängor ställs undan, gator sopas, de ljusa morgnarna förgyller vardagen ytterligare och blommorna i fönstret får en extra skjuts! Sommaren känns inte oöverkomligt långt borta och att jogga hem från jobbet är inte en absurd tanke. Veckorna går lite snabbare när sinnet är ljusare.
Laleh, Vårens första dag
Fantomen
Igår morse hände något besynnerligt:
Jag stod framför badrumsspegeln och betraktade min trötta nuna, när plötsligt:
Jag hade känsel på höger sidan av halsen och hakan! Åtminstone under några få kittlande sekunder. Jag blev klarvaken på en gång!
De senaste 17 åren har känseln varit i stort sett noll, sen jag opererade bort en cysta. "Fantomkliande" har jag upplevt många gånger förr, att det kliar utan att jag kan göra något åt det. Högra sidan är liksom död.
Men igår var det en helt annan känsla - det var som sockerdricka under huden! Eller känslan ett extremt krulligt hårstrå nog känner när det hålls mellan fingrarna och rätas ut med ett ryck! Ja, så. Kan det ha varit två nerver som plötsligt återfann varandra efter nästan 20 år? Det varade bara i några sekunder, men det gjorde hela min morgon.
Jag har inte känt mer sockerdricka sen dess, men jag inbillar mig att jag har liiiiiite liiiiite känsel under käkbenet. Var det 0% förut, så är det 1% nu. Svårt att avgöra om det är halsens beröring på fingrarna som hjärnan registerar, eller om det faktiskt är fingrarnas beröring av halsen. Spännande det där!
Så sitter jag och pillar mig själv på halsen ovanligt mycket är det inte ett tics, jag utför forskning.
Jag firar detta personliga minimirakel med bästa låten just nu:
Gotye - Somebody that I used to know
Jävligt snygg video också. Less is more.
Jag stod framför badrumsspegeln och betraktade min trötta nuna, när plötsligt:
Jag hade känsel på höger sidan av halsen och hakan! Åtminstone under några få kittlande sekunder. Jag blev klarvaken på en gång!
De senaste 17 åren har känseln varit i stort sett noll, sen jag opererade bort en cysta. "Fantomkliande" har jag upplevt många gånger förr, att det kliar utan att jag kan göra något åt det. Högra sidan är liksom död.
Men igår var det en helt annan känsla - det var som sockerdricka under huden! Eller känslan ett extremt krulligt hårstrå nog känner när det hålls mellan fingrarna och rätas ut med ett ryck! Ja, så. Kan det ha varit två nerver som plötsligt återfann varandra efter nästan 20 år? Det varade bara i några sekunder, men det gjorde hela min morgon.
Jag har inte känt mer sockerdricka sen dess, men jag inbillar mig att jag har liiiiiite liiiiite känsel under käkbenet. Var det 0% förut, så är det 1% nu. Svårt att avgöra om det är halsens beröring på fingrarna som hjärnan registerar, eller om det faktiskt är fingrarnas beröring av halsen. Spännande det där!
Så sitter jag och pillar mig själv på halsen ovanligt mycket är det inte ett tics, jag utför forskning.
Jag firar detta personliga minimirakel med bästa låten just nu:
Gotye - Somebody that I used to know
Jävligt snygg video också. Less is more.
29
Sedan jag föddes har jag upplevt 7 stycken 29 februari. Rätt märkligt fenomen det där; en dag som kommer och går. Jag förstår principen - årstiderna skulle bli förvridna om vi inte la till en extra dag vart fjärde år, men ändå... Jag är kluven. Kan inte bestämma mig för om den 29e februari är rock´n roll eller schottis.
Hur som helst.
2012 års upplaga av skottdagen kommer bli ihågkommen som dagen då Zlatan äntligen visade vilken överlägsen spelare han är i svenska landslaget igen, samtidigt som framtiden Guidetti gjorde debut. Så... rock´n roll 2012!
Ibra & Guidetti
Hur som helst.
2012 års upplaga av skottdagen kommer bli ihågkommen som dagen då Zlatan äntligen visade vilken överlägsen spelare han är i svenska landslaget igen, samtidigt som framtiden Guidetti gjorde debut. Så... rock´n roll 2012!
Ibra & Guidetti
Den heliga friluften
Igår var jag på XXL i Bromma, en helt jävla fantastisk butik! Jag hade inga som helst förväntningar, fram tills för några dagar sen visste jag inte ens att stället existerade. Nu är jag kär.
Jag skulle, på allvar, kunna bosätta mig i butiken. Prova friluftskläder dagarna i ända, sätta upp tält, skjuta lite luftgevär, testa alla vandringskängor och hitta den perfekta ryggsäcken. XXL skulle kunna bli mitt "The terminal". Inte skulle jag behöva oroa mig för att svälta heller, för det fanns, gud välsigne, torrmat! Det skulle vara helt fantastiskt.
Här gick jag alltså runt med något drömmande i blicken igår. Jag klämde och kände och längtade till ett fjäll.
Så lite friluftsmusik:
Jag skulle, på allvar, kunna bosätta mig i butiken. Prova friluftskläder dagarna i ända, sätta upp tält, skjuta lite luftgevär, testa alla vandringskängor och hitta den perfekta ryggsäcken. XXL skulle kunna bli mitt "The terminal". Inte skulle jag behöva oroa mig för att svälta heller, för det fanns, gud välsigne, torrmat! Det skulle vara helt fantastiskt.
Här gick jag alltså runt med något drömmande i blicken igår. Jag klämde och kände och längtade till ett fjäll.
Så lite friluftsmusik:
Fortfarande på benen
Det verkar som att den annalkande förkylningen mirakulöst avstannade! Kanske att jag har super-immunförsvar ändå? Det tog kål på skiten innan det sänkte mig totalt. Bra. Är inte helt hundra, men jobbduglig. Tyvärr håller ryggen på att krångla igen, måste komma igång med träningen nu. Det har varit alldeles alldeles för lite av den varan det senaste halvåret. Ändring på det. Är dessutom uppskriven till Vårruset, så nu har jag en alldeles formidabel anledning till att röra på påkarna.
Igår fyllde Pannkakan 5 år! Herregud vad tiden går.
Igår var hon fascinerad över att hon alltid kommer fylla år på Alla Hjärtans Dag.
Igår fyllde Pannkakan 5 år! Herregud vad tiden går.
Igår var hon fascinerad över att hon alltid kommer fylla år på Alla Hjärtans Dag.
En glimt av odödlighet...
Jag gick nästan på mitt eget snack om mitt ogenomträngliga immunförsvar. Nästan.
För nu sitter jag här med igenbommad näsa och obestämbar värk i huvud/ögon/tand/käke/nacke/hals, där mina förkylningar sätter sig.
Efter fem veckor bland snoriga, vattenkoppiga, bajsiga, halsflussiga och kräkiga barn, utan minsta tendens till ens en nysning, trodde jag att jag äntligen skaffat mig ett dugligt immunförsvar mot de små jävlarna. Bacillerna alltså, inte ungarna. För ett ögonblick var jag berusad av en odödlighetskänsla - Ingenting kan ta kål på mig!!
Men nu sitter jag här, förkyld och jävlig. Pallrar mig iväg till jobbet imorrn eftersom jag öppnar på min avdelning, men det återstår att se om jag håller ut hela dagen.
Musik på det. En bra låt blir ännu bättre:
För nu sitter jag här med igenbommad näsa och obestämbar värk i huvud/ögon/tand/käke/nacke/hals, där mina förkylningar sätter sig.
Efter fem veckor bland snoriga, vattenkoppiga, bajsiga, halsflussiga och kräkiga barn, utan minsta tendens till ens en nysning, trodde jag att jag äntligen skaffat mig ett dugligt immunförsvar mot de små jävlarna. Bacillerna alltså, inte ungarna. För ett ögonblick var jag berusad av en odödlighetskänsla - Ingenting kan ta kål på mig!!
Men nu sitter jag här, förkyld och jävlig. Pallrar mig iväg till jobbet imorrn eftersom jag öppnar på min avdelning, men det återstår att se om jag håller ut hela dagen.
Musik på det. En bra låt blir ännu bättre:
Jävla januariväder
Härom veckan var jag Tour de ski - inspirerad och blev sjukt taggad på att ge mig ut och springa när jag på jobbet var ute hela eftermiddagen i detta underbara väder:
Jag kunde nästan känna hur gruskornen krasade under mina gympadojjer där jag sprang med lätta steg... I tanken hade redan hoppat i snabbspringarkläderna och såg fram emot hur jag gav mig på uppförsbacken med lätta steg. Solen sken och allt var underbart. Kändes som vår.
Nästa dag möttes jag av detta:
Suck.
Jag kunde nästan känna hur gruskornen krasade under mina gympadojjer där jag sprang med lätta steg... I tanken hade redan hoppat i snabbspringarkläderna och såg fram emot hur jag gav mig på uppförsbacken med lätta steg. Solen sken och allt var underbart. Kändes som vår.
Nästa dag möttes jag av detta:
Suck.
Marcus Hellner
Sportåret 2012 fortsätter att leverera!
Marcus Hellners överjävliga klättring uppför slalombacken idag var bland det grymmaste jag sett. Adrenalinet sprutade ut ur mina öron! Hellner är urtypen för den klassiska skid-tjurskallen, och idag fick vi se vad den skallen kan få kroppen att göra. Helt makalöst.
Northug hade inte skuggan av en suck att försöka hänga med. Det bidrog såklart till att känslorna svallade extra mycket - det var inte vem som helst han körde över. Men Northug är grym, det finns få idrottsmän jag gillar så mycket som honom. Han kan vara en jävlig retsticka av guds nåde, men han är aldrig sen att hylla sina konkurrenter. I en intervju efter klättringen idag hyllade han Hellner och sade "han kom med en väldig fart och jag lyckades hänga på bra i 2-3 meter..." Självdistans och humor, sånt gillas.
Hellner var mest lycklig i sina intervjuer efteråt, så härligt att se. Tour de ski är över för denna säsong, men den kunde knappast ha slutat bättre - Marcus Hellner totaltvåa, som förste svenska man på pallen någonsin.
100 spänn på att Northug vinner Vasaloppet om två månader.
Marcus Hellners överjävliga klättring uppför slalombacken idag var bland det grymmaste jag sett. Adrenalinet sprutade ut ur mina öron! Hellner är urtypen för den klassiska skid-tjurskallen, och idag fick vi se vad den skallen kan få kroppen att göra. Helt makalöst.
Northug hade inte skuggan av en suck att försöka hänga med. Det bidrog såklart till att känslorna svallade extra mycket - det var inte vem som helst han körde över. Men Northug är grym, det finns få idrottsmän jag gillar så mycket som honom. Han kan vara en jävlig retsticka av guds nåde, men han är aldrig sen att hylla sina konkurrenter. I en intervju efter klättringen idag hyllade han Hellner och sade "han kom med en väldig fart och jag lyckades hänga på bra i 2-3 meter..." Självdistans och humor, sånt gillas.
Hellner var mest lycklig i sina intervjuer efteråt, så härligt att se. Tour de ski är över för denna säsong, men den kunde knappast ha slutat bättre - Marcus Hellner totaltvåa, som förste svenska man på pallen någonsin.
100 spänn på att Northug vinner Vasaloppet om två månader.
GULD
Juniorvärldsmästarna!
Nattens finalbatalj mot Ryssland var en riktig jävla pers! Men oj så underbart den slutade. Så jävla bra.
Matchen började vid 02:10 och jag hade hållt mig vaken genom att titta på film. Det var liksom ingen idé att gå och lägga sig vid tolvtiden. Kokade lite kaffe och hade det gött.
De två första perioderna hade jag en bra känsla hela tiden - Sverige spelade ju ut Ryssland och allt såg så bra ut. Det var bara målen som fattades.
Men sen... Den tredje perioden var en enda lång pers. Ryssland spelade upp sig och den goa känsla jag haft hela matchen var som bortblåst. Läget kändes nästan hopplöst, ja uppgivet från min sida. Med 32 sekunder kvar av matchen kom så Rysslands gyllene läge, det var bara att sätta dit pucken efter Kuznetsovs snurr-passning. Öppen kasse. Men då - Johan Gusafsson gör turneringens räddning! Helt jävla otroligt. Hoppet vände och Sverige tog matchen till förlängning.
Jag hatar golden goal, det är så jävla nervpåfrestande. Jag var ett vrak.
Så tack, Mika Zibanejad för att du inte gjorde plågan längre än tio minuter. Mitt psyke hade inte hållt mycket längre än så. Fy satan vad grymt det var när han satte 1-0 och Sverige är äntligen juniorvärldsmästare igen! 31 långa år sen sist.
Målet!
Grymt att fortfarande sitta kvar vid TVn på morgonkvisten och se alla guldtårar och intervjuer - så jäkla underbart, vilken känsla. Idrott när den är som bäst.
Älskar Härenstams och Renbergs totala kommentators-lycka.
Nattens finalbatalj mot Ryssland var en riktig jävla pers! Men oj så underbart den slutade. Så jävla bra.
Matchen började vid 02:10 och jag hade hållt mig vaken genom att titta på film. Det var liksom ingen idé att gå och lägga sig vid tolvtiden. Kokade lite kaffe och hade det gött.
De två första perioderna hade jag en bra känsla hela tiden - Sverige spelade ju ut Ryssland och allt såg så bra ut. Det var bara målen som fattades.
Men sen... Den tredje perioden var en enda lång pers. Ryssland spelade upp sig och den goa känsla jag haft hela matchen var som bortblåst. Läget kändes nästan hopplöst, ja uppgivet från min sida. Med 32 sekunder kvar av matchen kom så Rysslands gyllene läge, det var bara att sätta dit pucken efter Kuznetsovs snurr-passning. Öppen kasse. Men då - Johan Gusafsson gör turneringens räddning! Helt jävla otroligt. Hoppet vände och Sverige tog matchen till förlängning.
Jag hatar golden goal, det är så jävla nervpåfrestande. Jag var ett vrak.
Så tack, Mika Zibanejad för att du inte gjorde plågan längre än tio minuter. Mitt psyke hade inte hållt mycket längre än så. Fy satan vad grymt det var när han satte 1-0 och Sverige är äntligen juniorvärldsmästare igen! 31 långa år sen sist.
Målet!
Grymt att fortfarande sitta kvar vid TVn på morgonkvisten och se alla guldtårar och intervjuer - så jäkla underbart, vilken känsla. Idrott när den är som bäst.
Älskar Härenstams och Renbergs totala kommentators-lycka.
2012
1 januari 2012, ett nytt år i sin linda.
Jag ser med försiktig optimism fram emot vad året har att erbjuda! Inte för att det krävs särskilt mycket för att det ska bli bättre än 2011... Men som sagt, ett nytt år känns som en nystart. Vi börjar om från noll, vilket kan vara skönt. Jag är försiktig med att ge några nyårslöften, det är så lätt hänt att de istället för att vara en kick i röven, blir en tyngd på ens axlar - måste måste måste! Onödigt. Men jag har några saker jag vill få bukt med, jag håller bara tyst om det ha ha!
Året började i alla fall på ett sjukt bra sätt - Juniorkronorna dängde till Ryssland i VM, i en episkt grym match! 4-3 efter underläge 0-3 och avgörande (av två AIK-are!) i förlängning. 2012 kunde inte ha fått en bättre start än så. Nu väntar semifinal, det blir grymt. Tour de ski med Petter Northug i spetsen är ju inte heller helt fel att slötitta på.
Hur som helst, min ständiga följeslagare får sätta soundtrack till det nya året!
Bara man hör de första 10 sekunderna så är man glad:
Pencil full of lead
Jag ser med försiktig optimism fram emot vad året har att erbjuda! Inte för att det krävs särskilt mycket för att det ska bli bättre än 2011... Men som sagt, ett nytt år känns som en nystart. Vi börjar om från noll, vilket kan vara skönt. Jag är försiktig med att ge några nyårslöften, det är så lätt hänt att de istället för att vara en kick i röven, blir en tyngd på ens axlar - måste måste måste! Onödigt. Men jag har några saker jag vill få bukt med, jag håller bara tyst om det ha ha!
Året började i alla fall på ett sjukt bra sätt - Juniorkronorna dängde till Ryssland i VM, i en episkt grym match! 4-3 efter underläge 0-3 och avgörande (av två AIK-are!) i förlängning. 2012 kunde inte ha fått en bättre start än så. Nu väntar semifinal, det blir grymt. Tour de ski med Petter Northug i spetsen är ju inte heller helt fel att slötitta på.
Hur som helst, min ständiga följeslagare får sätta soundtrack till det nya året!
Bara man hör de första 10 sekunderna så är man glad:
Pencil full of lead
Snorkfröken
Jag hade länge ett komplicerat förhållande till min näsa. När jag i yngre tonåren lade märke till min profil, blev jag förskräckt och undrade om jag alltid gått runt och sett ut sådär. Vilket jag naturligtvis gjort. Minns att jag häpnade över hur jag fram tills dess varit ovetande om hur jag egentligen såg ut. Vilken kalldusch.
Där började alltså kampen mot att försonas med min näsa - den höga, raka näsan med tillhörande bula. Den enorma bulan, tyckte jag då. För vad i helvete fanns det att göra annars? Gå runt och förbanna den jämt och ständigt? Vara konstant nojig? Gömma sig? Sjukt onödigt, resonerade jag. Så jag försonades. Sakta men säkert blev jag kompis med näsan. Accepterade att jag aldrig kommer ha en söt liten näsa. Nej, min näsa tar plats och skäms inte för sig.
Minns att en lärare på gymnasiet tyckte det var roligt att jag varit på semester i Egypten. Hon tyckte att min profil stämde bra överens med egypternas. Vet inte vad hon ville säga med det, men jag tog det som en komplimang.
Dessutom kommer den från morfar, vilket gör det hela ännu bättre.
Morfar & Jag
På den här bilden tycker jag dock att den mest liknar Snorkfröken:
Lika som bär?
Snorkfröken? Min näsa?
Där började alltså kampen mot att försonas med min näsa - den höga, raka näsan med tillhörande bula. Den enorma bulan, tyckte jag då. För vad i helvete fanns det att göra annars? Gå runt och förbanna den jämt och ständigt? Vara konstant nojig? Gömma sig? Sjukt onödigt, resonerade jag. Så jag försonades. Sakta men säkert blev jag kompis med näsan. Accepterade att jag aldrig kommer ha en söt liten näsa. Nej, min näsa tar plats och skäms inte för sig.
Minns att en lärare på gymnasiet tyckte det var roligt att jag varit på semester i Egypten. Hon tyckte att min profil stämde bra överens med egypternas. Vet inte vad hon ville säga med det, men jag tog det som en komplimang.
Dessutom kommer den från morfar, vilket gör det hela ännu bättre.
Morfar & Jag
På den här bilden tycker jag dock att den mest liknar Snorkfröken:
Lika som bär?
Snorkfröken? Min näsa?
På väg
Det här med att sitta i ett fordon och vara på väg - jag gillar det väldigt mycket. Redan när jag var liten tyckte jag att det var härligt med långa bilturer; att sitta i baksätet och kika ut genom fönstret, lyssna med ena örat på det som hände runtomkring. Dagdrömma. Jag tror att det är det som är grejen, dagdrömmeriet. Det har jag alltid varit bra på! Den behagliga känslan av att fladdra iväg med tankarna vartän man vill, samtidigt som man är i rörelse och landskapet passerar utanför fönstret, den är oslagbar. Jag kan ibland känna en slags melankoli när jag kommer fram till målet, för det innebär ju slutet på bilturen.
--
Julafton firades i Vidbo hos morbror och moster. Dåligt med snö, men gott om mat och gemenskap.
Hemfärden i dag var också fin - halvsovandes i baksätet, lyssnandes på en Patti Smith dokumentär på radion. Perfekt transport.
På väg
