Emmas bloggeri

Häromdagen släpade Hampus med mig ut i sandlådan. Motvilligt klädde jag på mig ytterkläder - jag kände inte för sandlekar. Men mitt humör steg när vi väl kom ut och vi förvandlades till riktiga atleter. Mina längdhoppskills var inte direkt intakta, liksom trestegstekniken (som om jag någonsin hade någon...?) men Hampus gjorde en sån fin ansatsbana, så vad gör man inte?
Mina byxor sprack till och med.

Arenan


Hampus gjorde sandänglar


Jag stod hellre upp och ned


Sen kom en bil flygande


... en bra eftermiddag alltså.

När jag ändå är inne på höstvädret kan jag ju passa på att hylla det ytterligare.
Med en video.
Innan vintern kommer.

Finns det någon höstigare än denna?

Anno 2002

I måndags började klassen på en ny kurs och med ny kurs hänger alltså ny lärare samman. Spänt satt vi och väntade i klassrummet på vad som skulle komma in. Gubbe? Professor? Ung? Nörd? Häftig?
Svaret blev ett rungande JA.
Alla åvan nämnda punkter stämde in.
Jag hade inga glasögon, så min syn var således inte att lita på. Men jag tyckte mig genom glasrutan i dörren se en liten gubbe komma gåendes. Jag hann tänka "åh nej, tredje gubben denna termin"  innan jag insåg att mina ögon (återigen) lurat mig. Ingen gubbe här inte. Gubbkläder dock, med byxorna uppdragna till armhålorna. Fast med ringar i båda öronen, rockabilly frilla och fett läderarmbandsur på det och bilden av den nye var lätt schizofren.
Det diskuterades livligt efter lektionen. Och inte var det renässansen vi pratade om...

Vid hemkomst var det Google som gällde - måste veta lite mer om Den nye.
Resultatet var häpnadsväckande.
Hjälp!
Jag blev rädd.
Men fascinerad.

Jag kunde knappt tro att intervjuerna jag läste med Den nye, var samme man som timmen tidigare suttit och snackat renässans med oss. Tala om mångbottnad personlighet.

Han var dock en grymt bra föreläsare! Äntligen lite struktur och ordning på taket. Vår förra lärare sade inte ens hej eller presenterade sig själv innan första föreläsningen. Pang Bom och så lite total förvirring på det.

Idag var Den nyes klädsel inte lika uppseendeväckande som gårdagens. Från gubbig till... ja, sportigt casual. Föreläsningen resulterade även i att en tatuering på höger underarm avslöjades. Jag blev inte förvånad. Vad han har i bröstvårtan vet vi redan.

Snacka om spännande veckor!

Idag har varit en perfekt höstdag. Sådana är ytterst sällsynta och bör tas tillvara på med största möjliga omtanke.
Ut och gå, känn den kalla vinden som tar i och biter i kinderna, en halsduk gör susen, och ut och hoppa i löven.
Hoppa i löven för bövelen!

Det gjorde jag

Så, nu är tentan avklarad. Den där tomma känslan som alltid brukar infinna sig efteråt har inte riktigt nått mig än. Eller så beror det på att tentan i sig var något av en besvikelse. Jag kunde så mycket mer (well...) än det som det frågades om. Kändes det som i alla fall. Så all den överflödiga informationen finns fortfarande kvar i skallen, den fick aldrig komma ut.

Fast det kanske är en bra sak? Betyder kanske att det kommer hålla sig kvar därinne, till skillnad från en del andra tentor jag gjort där man bara rapar ur sig namn, händelser och årtal (ahh, sweet momories av förra årets historietenta) Efter den blev jag sjuk. På riktigt sjuk. Jag fick halsfluss och var däckad i en vecka, liksom flera av kurskamraterna.
Det kommer inte hända idag.
Herakleitos och Empedokles forever in my heart!

Tenta-öl blir det ikväll.

Trots studerande av Platon och Aristoteles halva dagen är ett dagsfärskt citat det enda jag minns:
"...vi är alla albaner ikväll"
apropå Portugal-Albanien 0-0.

Vem behöver Platon när vi har Strömblad?

Tenta på fredag.
Halvseriös pluggning idag i ett par timmar. Alldeles för lite, alldeles för lite.
"Jag ska bara" syndromet slog till big time.
Imorgon blir det plugg i 24 timmar. Likaså torsdag. Fantastiskt.
Jag har varit så sjukt dålig på att fokusera på denna tenta. Vet inte varför egentligen, Platon är ju spännande, liksom Aristoteles och Sokrates. Men alla de andra jävlarna? För många namn, för många (dumma) idéer för att lägga på minnet.

Jag lyssnar hellre på musik

Dagens roligaste är annars att Lasse Lindh ska vara med i Melodifestivalen igen. Heja!

Igår var det kalas, vilket betydde noll chans att se Zlatan leda det svenska landslaget ut på planen för första gången.
Fan i helvete att jag missade det, det var stort.

Jag såg matchen idag istället. Eller, en halvtimmesversion av den. Och det jag såg var förbannat bra, det enda som saknades var bevisligen mål.

Det sticker verkligen i vissa människors ögon att Zlatan utsågs till landslagets kapten. Det är ren och skär underhållning att lyssna till dessa människor. Man kan inte på fullt allvar anse att Zlatan är värdelös och fortfarande behålla sin värdighet, det blev jag varse om igår. Det går inte. Jag försökte lyssna, men det hela var en fars. Det finns så många jävla tjurskallar där ute med lite för höga tankar om sig själva och sin egen storhet.
Eller det kanske bara är lite hederligt mindervärdighetskomplex som spökar? Det är jävligt lätt att racka ner på någon som inte kan försvara sig.

De som inte tycker om Zlatan och det han gör, tycker inte jag om, punkt slut.

Jag antar att jag får skylla mig själv.
Tittar man på Idol får man räkna med en del bottennapp.
Men idag kom lågvattenmärket.
Den lilla räkan slaktade världens just nu bästa låt.
Slaktade.
Det var hemskt att beskåda.
Låten ska låta såhär, inte på något annat vis. 


Förövrigt tycker jag det är helfestligt att Zlatan numer kan titulera sig landslagskapten!
Helfestligt och helrätt.

I natt drömde jag att jag åkte skridskor! NHL matchen i söndags har verkligen etsat sig fast i mitt undermedvetna. Fast döm om min förvåning när jag upptäckte att jag i drömmen åkte runt i ett par konståkningsskridskor. Vad i hel*ete!?
"Asch, det går nog bra ändå" resonerade jag och satte av.
Swoosch, swoosh och sen en stoppsladd på det. Vilken känsla!

Jag åkte omkring helt ensam i mina konståkningsskridskor i den stora ishallen och övade och övade iklädd ett par Adidasbrallor och fleecejacka. Blå hjälm hade jag på huvudet.
Sen invaderades ishallen av skridskotörstande småungar med tillhörande pappor med oh så aldrig nedlagda drömmar om en hockeykarriär med en "kör-över-alla-ba-det-är-as-coolt" attityd.
Då kunde jag inte längre swooscha runt i min ensamhet, utan jag tvingades istället dela ut reklamblad (!) till de som satt på sidan om.

Sen vaknade jag och var lite upprörd över att jag inte hade hockeyrör i drömmen. Jag är ju cool nu. Jag kan åka utan taggar. Jag kan stanna så att det sprutar snö. Jag kan nästan åka baklänges. Skitballt.

Det har regnat galet mycket i dag. Inte varken mer eller mindre, utan konstant.

Jag är nyss hemkommen från mitt livs första NHL match, galet det också. Vem kom på tanken att lägga en NHL premiär i Globen av alla ställen liksom?
Men jag tackar och tar emot och lägger nu en NHL match till hockeykontot.

Mitt hockeykonto består nu alltså av:
1 NHL match
 0 Elitseriematcher

Snygg statistik.

Jag blev galet pepp på att plocka ner mina grillor från vinden! Jag fick mitt livs första par hockeyrör i julas (innan dess hade jag trippat runt på fåniga konståkningsskridskor) och vintern spenderades således med att komma underfund med hur fan man bromsar utan piggar där fram. Jag fick överhuvud taget helt lära om mig själv att åka, det är en helt annan teknik. När jag väl fått (någorlunda) koll på tekniken (jag var grym på överstegssvängar åt vänster! Högersvängen var inte lika graciös) så var skridskosäsongen över.
När allmänhetens åkning öppnar i vinter kommer jag hänga på låset!

Något annat som jag också blev pepp på av Globenbesöket var USA. Jag måste verkligen pallra mig dit. Jag vill stå på en NHL arena med en supersize popcorn och flottig hamburgare i näven ena dagen, för att i nästa sitta i en Lincoln med ena armen ut genom vindrutan, lyssnandes på patriotisk americana country, körandes på landsvägen och ta en detour till något suspekt hak där alla heter Ray-Bob och Jamie-Sue. Det vill jag göra.

[X] Tvätten
[X] Betala räkningar
[X] Svettigt jympapass
[  ] Brakmiddag - den ska vi klara av NU, hurra!


efter ont kommer gott...

Är nyss hemkommen från mitt årliga tandläkarbesök.
Det första tandhygienisten sade när jag gapade var "oj, här var det många tänder!"
Eh, ja...?

"Har du inga lagningar?" frågade hon och jag påstod att jo, jag ska ha fyra. Två där nere och två där uppe.
Och hon letade.
Men nej, hon hittade inga lagningar.
Konstigt, tänkte jag. Jag var tämligen säker på att det visst borrats i min mun.
Hon tittade igen.
Sen kom min tandläkare och sade att lagningarna gjordes på mina mjölkisar.
Jaha.
Jag har gått omkring i tio år och trott att jag har lagningar i käften.
Men nej, de är borta, finns inte längre.



Nu dröjer det ett år innan jag får sitta i tandläkarstolen och bländas av de starka lamporna igen.
Det är lite synd tycker jag, jag gillar att gå dit.

För övrigt mådde alla mina 32 tänder finfint.