Emmas bloggeri

Sedan jag föddes har jag upplevt 7 stycken 29 februari. Rätt märkligt fenomen det där; en dag som kommer och går. Jag förstår principen - årstiderna skulle bli förvridna om vi inte la till en extra dag vart fjärde år, men ändå... Jag är kluven. Kan inte bestämma mig för om den 29e februari är rock´n roll eller schottis. 

Hur som helst.

2012 års upplaga av skottdagen kommer bli ihågkommen som dagen då Zlatan äntligen visade vilken överlägsen spelare han är i svenska landslaget igen, samtidigt som framtiden Guidetti gjorde debut. Så... rock´n roll 2012!


Ibra & Guidetti

Igår var jag på XXL i Bromma, en helt jävla fantastisk butik! Jag hade inga som helst förväntningar, fram tills för några dagar sen visste jag inte ens att stället existerade. Nu är jag kär.

Jag skulle, på allvar, kunna bosätta mig i butiken. Prova friluftskläder dagarna i ända, sätta upp tält, skjuta lite luftgevär, testa alla vandringskängor och hitta den perfekta ryggsäcken. XXL skulle kunna bli mitt "The terminal". Inte skulle jag behöva oroa mig för att svälta heller, för det fanns, gud välsigne, torrmat! Det skulle vara helt fantastiskt.




Här gick jag alltså runt med något drömmande i blicken igår. Jag klämde och kände och längtade till ett fjäll.

Så lite friluftsmusik:

Det verkar som att den annalkande förkylningen mirakulöst avstannade! Kanske att jag har super-immunförsvar ändå? Det tog kål på skiten innan det sänkte mig totalt. Bra. Är inte helt hundra, men jobbduglig. Tyvärr håller ryggen på att krångla igen, måste komma igång med träningen nu. Det har varit alldeles alldeles för lite av den varan det senaste halvåret. Ändring på det. Är dessutom uppskriven till Vårruset, så nu har jag en alldeles formidabel anledning till att röra på påkarna.

Igår fyllde Pannkakan 5 år! Herregud vad tiden går.

Igår var hon fascinerad över att hon alltid kommer fylla år på Alla Hjärtans Dag.

Jag gick nästan på mitt eget snack om mitt ogenomträngliga immunförsvar. Nästan.
För nu sitter jag här med igenbommad näsa och obestämbar värk i huvud/ögon/tand/käke/nacke/hals, där mina förkylningar sätter sig.

Efter fem veckor bland snoriga, vattenkoppiga, bajsiga, halsflussiga och kräkiga barn, utan minsta tendens till ens en nysning, trodde jag att jag äntligen skaffat mig ett dugligt immunförsvar mot de små jävlarna. Bacillerna alltså, inte ungarna. För ett ögonblick var jag berusad av en odödlighetskänsla - Ingenting kan ta kål på mig!!

Men nu sitter jag här, förkyld och jävlig. Pallrar mig iväg till jobbet imorrn eftersom jag öppnar på min avdelning, men det återstår att se om jag håller ut hela dagen.

Musik på det. En bra låt blir ännu bättre: