AIK - Syrianska
Igår var det så dags för det vi länge väntat på med skräckblandad förtjusning - invigningen av AIKs nya hemmaborg, Friends Arena.
Vi vallfärdade dit i tusental; förväntansfulla, en aning skeptiska, nervösa och upprymda. Alla känslorna på en och samma gång.
Vi har köpt årskort på familjeläktaren, och pusslade ihop små nya familjer för att komma in hela gänget. Jag & Stoffe bildade föräldrapar åt Ronnys son, och Ronny & Svenne gick in som familj med Svennes son... Ha ha, men in kom vi!
Det första vi möttes av när vi öppnade portarna var doften av gräs - ljuvligt gräs! Vi kunde inte fått ett skönare mottagande. Erik var storögt förundrad över hela spektaklet, det var hans första AIK match han beskådade, 2 år gammal. Häftigt att han i framtiden kan berätta att han var där! Jag försökte se hela skådespelet genom hans ögon - den otroligt gröna gräsmattan (gjäs häjinne!) alla människor, flaggor, storbildsskärmen i taket och sorlet och sången av 43 000 svartklädda.
Vi vallfärdade dit i tusental; förväntansfulla, en aning skeptiska, nervösa och upprymda. Alla känslorna på en och samma gång.
Vi har köpt årskort på familjeläktaren, och pusslade ihop små nya familjer för att komma in hela gänget. Jag & Stoffe bildade föräldrapar åt Ronnys son, och Ronny & Svenne gick in som familj med Svennes son... Ha ha, men in kom vi!
Det första vi möttes av när vi öppnade portarna var doften av gräs - ljuvligt gräs! Vi kunde inte fått ett skönare mottagande. Erik var storögt förundrad över hela spektaklet, det var hans första AIK match han beskådade, 2 år gammal. Häftigt att han i framtiden kan berätta att han var där! Jag försökte se hela skådespelet genom hans ögon - den otroligt gröna gräsmattan (gjäs häjinne!) alla människor, flaggor, storbildsskärmen i taket och sorlet och sången av 43 000 svartklädda.
Hemmapremiär!
Matchen var tyvärr i det närmsta en flopp. Syrianska var betydligt närmare seger än AIK. En riktig jävla 0-0 match. Men det är typiskt AIK, jag kan inte bli upprörd över det. Roligast under hela matchen var när prins Daniel zoomades in och han gjorde tummen upp under förtjust jubel. Säger väl en del om underhållningsvärdet på matchen...
Jäkligt tråkigt också att Friends bjöd på sugig akustik. Man såg att klacken skrek sig hesa, men det lät nästan som en viskning, jämfört med trycket på Råsunda. Först nu har jag fattat att jag aldrig mer kommer besöka Råsunda. Suck. Nu får vi jobba i motvind och uppförsbacke för att göra Friends till vår. Inget är omöjligt. Nu är hemmapremiären avklarad, och det kan fan bara bli bättre. Kom igen Gnaget!
En annan mycket bra sak med nya arenan är toaletterna. Hur de såg ut på Råsunda vill jag knappt komma ihåg... De var jävligt sunkiga, milt uttryckt. Men på Friends ser de ut såhär:
