Har försökt posta detta jäkla meddelande i
tre dagar nu, varför fungerar det inte? Gör ett sista försök, annars ger jag upp. Jävla data.
Har som sagt knopat med detta meddelande i tre dagar och jag börjar bli ordentligt trött på att skriva om det hela tiden. Det förlorar liksom sin charm då, när det inte längre är spontant... Well well, here it is, for the 1074th time...
I onsdags körde jag ner till Göteborg (i sällskap med min pappa, men notera - jag körde hela vägen) för att se Sverige EM kvala mot Liechtenstein. När vi installerat oss på hotellrummet tog vi en sväng på stan i jakt på en födelsedagspresent till min bror som fyllde 29. När vi passerade ett hotell såg vi inga mindre än Martin Dahlin och
Johan Mjällby sitta och äta tillsammans. Jag lyckades hejda min första instinkt att banka på fönsterrutan, skrika "AIK (klappklappklapp), AIK och buga mig för Mjällby...
Vi tog oss till Ullevi vid 19:00. Som vanligt regnade det i Göteborg, men väl inne på arenan gjorde det inte oss något eftersom vi satt under tak.
Mina Sverigemuffar var på:
Dessa gjorde min mormor till mig för ett par år sedan och Sverige har aldrig förlorat en match när jag haft dem på.
Very supersticious...Beskåda... den regnfyllda himmelen och den glesa publiken.1-0 kom efter knappt 50 sek, vackert av Markus Allbäck och man hann tänka både en och två gånger att detta nog kommer bli en enkel och underhållande historia...
1-0 (återigen, beskåda de glesa läktarna...)...men icke.
1-1 i halvtid, sen fick vi vänta tills de 10 sista minuterna innan Sverige lyckades punktera matchen genom att göra 2-1 och 3-1. Så, första 5 och sista 10 var roliga att se. Men men - tre poäng är tre poäng, oavsett hur det tas, de är alla lika viktiga (fy vad klyschig jag låter!) Åter till hotellet och ett varmt bad (det har jag längtat efter ända sedan vi kastade ut vårat badkar för 2 år sedan!) Mindre roligt var att jag upptäckte att jag hade en fästing på mig. Eller, det var väl bra att jag gjorde det, men det är ju så gross! Måste varit efter pappas och min
svampletning dagen innan. Dessutom har både min mamma och min brorson haft borrelia i år, så jag blev lite halvpanikslagen.
Sen blev det hemfär på torsdagen. Pappa fick inleda körningen eftersom jag hade som uppdrag att (äntligen) fånga
Jätten Vist på bild. Vet inte hur många gånger jag åkt förbi den jäkla gubben och förbannat mig själv över att jag aldrig tagit kort. Sagt och gjort - jag hängde mig ut genom fönsterrutan i 110km/h med kameran i högsta hugg (jag var livrädd att jag skulle tappa den!) och svisch, där satt den!
Äntligen på bild
Var även tvungen att fota detta ekipage:
Så skön
Wohoo, äntligen fick jag detta meddelande postat! Tre dagar försent bara...