Emmas bloggeri

Det har regnat galet mycket i dag. Inte varken mer eller mindre, utan konstant.

Jag är nyss hemkommen från mitt livs första NHL match, galet det också. Vem kom på tanken att lägga en NHL premiär i Globen av alla ställen liksom?
Men jag tackar och tar emot och lägger nu en NHL match till hockeykontot.

Mitt hockeykonto består nu alltså av:
1 NHL match
 0 Elitseriematcher

Snygg statistik.

Jag blev galet pepp på att plocka ner mina grillor från vinden! Jag fick mitt livs första par hockeyrör i julas (innan dess hade jag trippat runt på fåniga konståkningsskridskor) och vintern spenderades således med att komma underfund med hur fan man bromsar utan piggar där fram. Jag fick överhuvud taget helt lära om mig själv att åka, det är en helt annan teknik. När jag väl fått (någorlunda) koll på tekniken (jag var grym på överstegssvängar åt vänster! Högersvängen var inte lika graciös) så var skridskosäsongen över.
När allmänhetens åkning öppnar i vinter kommer jag hänga på låset!

Något annat som jag också blev pepp på av Globenbesöket var USA. Jag måste verkligen pallra mig dit. Jag vill stå på en NHL arena med en supersize popcorn och flottig hamburgare i näven ena dagen, för att i nästa sitta i en Lincoln med ena armen ut genom vindrutan, lyssnandes på patriotisk americana country, körandes på landsvägen och ta en detour till något suspekt hak där alla heter Ray-Bob och Jamie-Sue. Det vill jag göra.

Jag är helt slutkörd. Totalt tömd på allt vad energi och ork heter. Anledningen? OS tennisen. Den fantastiska OS tennisen.
Simon Aspelin och Thomas Johansson höll mig på helspänn mellan kl 11:35 och 16:22.
Vilken jävla match.
Den började bra, med vunnet första set och ljus utsikt. Men det förlorade andrasetet tog det till ett tredje avgörande. Och vilket tredje set det blev.

19-17 blev till slut siffrorna i detta, till synes ändlösa sista setet i semifinalen. I början av maratonsetet var energin (min alltså) hög och positivism rådde. Men efter ett par timmar kändes det som att det faktiskt kvittade vilka som vann. Sverige eller Frankrike, fuck it, kan inte nån jävel bara ta och slå in en matchboll!?!?!?

Men efter den personliga svackan började jag ta mig uppåt på duglighetsskalan, sakta men säkert och jag började åter hysa varma känslor endast för de svenska.

När så Johansson/Aspelin äntligen fick matcboll - och satte den - kändes det som att proppen gick ur. Spelarna blev galet glada och kramades i vild glädje och pratade entusiastiskt om morgondagens final.

Själv låg jag som ett nervvrak i soffan resten av dagen. Det är jävligt jobbigt med OS.

Fy fan för de olympiska brottardomarna. Korrumperade, feta mutälskande äckliga kryp är vad de är.

Fanns det någon i den svenska OS truppen jag skulle offrat ett lillfinger för, för att denna någon skulle tagit OS guld, hade det varit  för Ara Abrahamian. Hans jävlaranamma och vinnarskalle är värda OS guld bara dem.

Så jävla bittert. 

Bronset, som skulle varit ett guld, blev till...

...en skandal som avslöjade det smutsiga spelet bakom brottningen, där det visade sig att det kvittar vad brottarna gör på mattan. Den hånleende domaren som sitter på den fetaste mutchecken avgör vem som vinner.

Så var Sverige återigen utslagna ur ett mästerskap.
Totalt manglade blev de av Ryssland.
Matchen var inte ens spännande i fem minuter.
Från avspark till slutsignal dominerade ryssarna.
Totalt.

Defensiven havererade och offensiven var icke-existerande.

Inte bra, inte bra.

Tråkigt att de gjorde sin sämsta match när allt stod på spel. För inte kan det vara så, som vissa experter säger, att de "tog ut sig" i den betydelselösa matchen mot Spanien för fyra dagar sedan? De är proffs för i helvete!

Sydafrika 2010?
Vem vet.

Zlatan & Petter. Petter & Zlatan.
Varandras motsatser på många sätt skulle jag tro. Målen kanske speglade det allra bäst. Ett Drömmål och ett Fulmål. Zlatan och Petter.
Men vilka mål! Vilka fantastiska mål!

Zlatans kanon upp i nättaket och Petters brunkarspel. Vad gjorde han mål med egentligen? Knät? Låret? Foten? Mål blev det hur som helst.
Zlatans mål var enklare att analysera. Pang Bom. Så jävla fantastiskt vackert. Och så viktigt, så viktigt.

                                                                           Kabooom                           Mangling

2-0 och Sverige fick en flygande start i detta mästerskap. För jäkla tråkigt att Chippen blir borta resten av turneringen bara. Men det betyder å andra sidan att Sebastian Larsson säkerligen får spela. Det gillar vi.

En hel del måste förbättras om man ska ta poäng mot Spanien på lördag. Men det är då. Nu njuter vi bara.

...å vad stilig Lagerbäck var!

Sverige lyckades göra noll mål på finländarna och återigen torskar de en bronsmatch... För bedrövligt. De två sista perioderna kan var det  tråkigaste jag någonsin sett. En fantastisk uppvisning i ineffektivitet. Per Ledins osköna näs/munblod var det mest upphetsande.



Lite öl i parken med delar av klassen igår, det var nice. Drog oss sen vidare till något hak på Söder, för att avsluta med att kolla på Kanada-Sverige. Synd på förlust, men kul sällskap. Tror vi gick och lade oss vid 05, efter diverse gitarrspel, sång och filosofiska utläggningar.

Imorrn ser vi Kjellvander på Nyhetsmorgon. Fränt.

Tentan glömmer vi.

Men fotbollen!! Utropstecken på den alltså. Fy faen vad roligt det var att spela, helt grymt.

Senast jag var på Zinkensdamm tittade jag på Winnerbäck, nu var det alltså fotboll som gällde.
Det kändes till att börja med aningen bisarrt att åter sätta på sig ett par fotbollskor. Men de satt bra, vi blev kompisar igen.

Upptäckte dessutom innan matchen började att vi i JMS bestod av 7 tappra spelare, vilket betydde noll avbytare. JMM hade 13. Men mitt lag var desto mer sammansvetsat. Vi var faktiskt helt underbart bra, jag blev impad på riktigt. Vilka vinnarskallar!

Jag hade inte rört en boll på tre år och jag kan ju inte säga att förberedelserna från min sida var de bästa heller. Burger King någon? Men bolltouchen var till min oerhörda glädje hyfsad. Löpsteget och flåset var dock som bortblåsta. Äre lugnt om jag står i mål ett tag eller? (ja, vi fick turas om att agera målis i JMS. JMM hade en på heltid i handskar)

Efter första halvlek stod det 0-0 och det började gå upp för oss att vi faktiskt kunde ta hem den här matchen, något vi på förhand väl knappast hade sett framför oss... Efter typ 200 stolpskott från vår sida lyckades vi (Viktor!) äntligen peta in ett mål. Det var inte vackert, men vad gör det? I slutsekunderna stångade dessutom Lina in 2-0 och segern var ett faktum. En vild (trött, matt, slutkörd...) glädjeyra bröt ut. Vi grejade det.

Publiken! Vilken fantastisk hejaklack vi hade - även där utklassade vi (de till antalet fler) JMMarna. Jag tror aldrig att jag haft en sådan verbalt begåvad publik i ryggen förut. Helt underbart.

ni är många
vi är få
vi är starkare ändå
JMS!

Samhälle 2. Media 0. Rivaliteten lever vidare.



...och oj vad ont jag kommer ha imorgon...

Äntligen tre poäng för AIK! Men själva matchen sammanfattade min bror bra i andra halvlek:
"så tråkig att man inte ens blir nervös"

Så sant som det var sagt. AIK var bedrövligt tråkiga. Gefle var om möjligt ännu tråkigare. AIK hade i alla fall en derbymatch i benen att skylla på. Vad Gefles ursäkt var vet jag inte. Roligaste inslaget i hela matchen (förutom Óbolo!) var när Norling tog emot en förlupen boll och skadade sig... Fick en tröstande (?) klapp av Novakovic. Det ger en hint om underhållningsvärdet.

Gårdagen var grymt härlig. Åkte ner till Nynäshamn och tittade på kusinen som körde Folkrace. Strålande härligt väder hela dagen, motorolja och grillade hamburgare - vad mer kan man begära?

Kusin:

...icke att förglömma heller är Rubarth! Äntligen tillbaka på allvar.

Galan igår var en helt okej tillställning att titta på, bortsett från några otroligt onödiga musik- och humornummer. Vad är det för människor som år efter år anser det vara bra underhållning med LaGaylia Frazier? Eller Claes Malmberg?
Nog sagt om det.

Att Zlatan fick pris som årets idrottsman var inte oväntat, men att han därtill fick Jerringpriset, det var stort. Jag trodde antingen på Kallur, Pärson eller Klüft, i den ordningen. Zlatan ville jag skulle få det, men jag trodde inte på det. Jag är glad att jag hade fel!

Idag lottades EM slutspelsgrupperna till sommarens fotbolls EM! Jag satt som klistrad och stirrade på Jürgen Klinsmanns hand... Resultatet blev:

Grupp D
Grekland
Sverige
Spanien
Ryssland

Det ser ganska bra ut. Vi hade kunnat hamna i en lättare grupp, men å andra sidan hade det kunnat sett betydligt mer skräckinjagande ut. Så till syvende och sist är det helt okej. Sverige spelar sin första match mot Grekland den 10 juni kl 20:45. Jag längtar redan. Bara ett halvår kvar...

Annars har jag suttit med min hemtenta idag och jag börjar faktiskt så smått känna att den är klar. Lite finjustering behövs, men annars är den så gott som inlämningsbar. Riktigt skönt, med tanke på att jag nu har hela morgondagen på mig att riktigt fixa till den också. Ingen stress! Hallelujah.

Vad som är en aning jobbigare är att jag gått och blivit döv på ena örat. Det har kommit smygande under några dagar, som en förvarning liksom, ett dovt tryck i örat. Men när jag vaknade imorse kände jag på en gång: scheisse. Totalt lock i höger öra. Precis lagom till Kjellvanderspelningen ikväll dessutom. Men det blir nog bra ändå. Jag har ju alltid vänster öra att lyssna med.

Nils Liedholm har gått bort. Som italienarna säger - sempre nel nostro cuore. Nu får de lära sig fotboll i himlen.

Fick en sån sjukt skön överraskning i direktsändning igår av B-Å Gustafsson - Peter Forsberg gör comeback i Karjala Cup i november! Hur roligt är inte det!? Först trodde jag att han skämtade, för det lät för osannolikt och helt taget ur det blå, eftersom han redan presenterat den befintliga truppen, när han plötsligt, en sekund innan han blev bortkopplad vräker ur sig att han tagit ut två killar till... Och i denna duo ingick alltså Foppa. Magnifikt. Helt plötsligt ska det bli sjukt roligt att kolla på Karjala Cup.

bättre sent än aldrig...

Jag & Tess var på soliga Råsunda i måndags och skådade vårat kära AIK slå BP med 3-0. Precis innan hörnan som ledde till 2-0 målet slogs, fick jag en känsla och sade "nu blir det mål" och började filma. Borde kanske säga så oftare?? Det var en härlig kväll... Norra Stå sjunger och dansar.

I sin allra sista match fick han äntligen se sitt Real bli mästare, efter 4 år i klubben

Nervositet innan match, under match, drama, underläge, pissfotboll och misär. Läget var helt dött och det såg helt hopplöst ut. Då hände det... Mål! Mål igen och mål igen och Real Madrid tog hem serien i ligans allra sista match, på hemmaplan inför 80.000 fans. Jag hade ståpäls på hela kroppen.Total lycka. Så underbart välregisserat så det finns inte. Eufori. Ett sånt otroligt underbart härligt firande på Bernabeu stadion.

Casillas tårar är redan historiska. Liksom avtackningen av Beckham och R. Carlos.  Så värdigt, högtidligt storstilat och perfekt.

Jag är otroligt blödig när det kommer till stora händelser och scener inom idrotten. Kvällens spektakel är en sån händelse som jag alltid kommer komma ihåg. Dels för att Real äntligen fick vinna ligan. Men mest för att det är ett sådant värdigt och välförtjänt slut på Becks karriär.

Avtackningshyllningarna och kärleken som han fick motta från 80.000 fans på arenan... det kändes. När han sedan mottog dessa hyllningar hand i hand med sina tre killar brast det för mig. Ha ha. I över 10 år har jag följt Becks karriär. Över 10 år. Hur vemodigt och tråkigt det än är att han lämnar toppfotbollen nu, så känns det som att det var det perfekta slutet på en otrolig karriär.

Idag blir det fotboll fotboll fotboll! Ska ta bilen och kolla på mitt lag som har hemmamatch i solskenet. Jag har kört bil två gånger med min gipsade arm och ja... det är väl egentligen inget att rekommendera, eftersom jag inte kan hålla i ratten med vänster hand. He he... Men det har gått bra hittills och det tar bara ett par minuter med bilen, så jag lär inte kunna åsamka så himla stor skada under den tiden. Jag kör sakta. Och försiktigt. Utan automat hade det aldrig gått. Knepigast av allt är att parkera. Try that with one hand and a big car... Återigen - tur att det är vänster tumme och arm som är i gipspaket. Annars hade dessa 5 veckor varit betydligt mer komplicerade. Bara 2 veckor kvar, wohooo!
Efter matchen blir det till att rejsa (...) hem fortast möjligt, eftersom AIK-Helsingborg spelar kl 16. Kom igen Gnaget. Samtidigt ska jag vara social med våra gäster som kommer någon gång runt den tiden... Hmmm.

Valborgshelgen spenderades på landet och det var helt underbara dagar. Sol, grilla, blå himmel, fotboll, bygga veranda, blåsbubblor, plantera potatis och inte att förglömma - Singstar! Efter denna helg står det helt klart att jag är den enda av syskonen som fick musikgenen av pappa... Det är helt otroligt vad omusikaliska mina bröder är. De var så dåliga att det blev stor komik bara de öppnade munnen tillslut... Den av dem som jag trodde hade lite takt och tonkänsla var överraskande den som var obestridligt sämst, alla kategorier. Han var, på något vis, all over the place på tonskalan; över, under (ibland både och samtidigt) men aldrig riktigt on the spot. Stackarn. Han trodde han var bra. Den andra av dem hittade ett fint falsettläge där han faktiskt lyckades pricka "rätt" toner ganska många gånger. Han var överraskande bäst av dem två. Best of the worst, så att säga. Riktigt roligt. Fast trots bröl och falsksång, somnade barnen, varav ett t.om satt i famnen på sin falsksjungande pappa, så något rätt kanske han gjorde...

Nej, nu blir det fotboll.

Hemma igen efter härliga dagar uppe i vintern. Underbart med snöstormar och strömavbrott! For real. Mindre lyckat var dock att jag lyckades krascha i slalombacken redan första dagen och pajade tummen. Vi fortsatte dock att åka hela dagen innan vi åkte till sjukhuset... Vem vill missa värdefulla skidtimmar??? Jag trodde dessutom bara att det var en stukning och var därför inte särskilt sugen på att åka till sjukhuset. Väl där (efter tre smärtsamma sprutor med bedövning...)  visade det sig dock att ledbandet var av. Gips på. Eftersom jag gärna ville fortsätta åka skidor resten av veckan, fick jag ett litet pluttgips. Kunde dock inte hålla i en stav, så jag fick åka resten av veckan med en stav bara. Jävligt snitsigt. Effektivt sätt att slippa undan längdskidorna...

Igår var jag på Södersjukhuset för att kolla till tummen. Den var orörlig. Läskig känsla att inte kunna röra en kroppsdel. Scheisse. Så nu har jag istället ett stort jävla gips på hela armen, som jag ska ha i fem jävla veckor. Piss piss piss. Inte kul.

Jag har avancerat! Från litet till stort.
    
 (Yes, det vackra blåmärket fick jag på köpet i kraschen... Ganska spännande att följa dess utveckling; från enorm bula till rosa/rött/lila/svart/gult skiftande)
 Lovely


Men solen skiner och det är trots allt tur att det är vänster arm som är gipsad.

Vilken shitty shitty shitty match Sverige genomförde igår. Mitt hjärta blöder. En sån otroligt pinsamt dålig prestation. Det svider att t om skriva om eländet. 1-2 mot Nordirland. Han som hade "specialstuderats" gjorde båda målen. Bra jobbat.

Lite roligare var tillställningen i tisdags, på Råsunda. Brasilien-Ghana. Ronaldinho, Kaká, Robinho, Lucio, Gilberto... aah, sweet. Fast bäst av allt var att få se Ghanas Derek "tre poäng" Boateng igen! Iförd AIK svettarmband. Tjusigt värre. Han hyllades mest, näst efter Ronaldinho.
När Boateng kom in kastade jag konfetti som hamnade i håret på killen framför... Jag & Emma gjorde några försök att diskret peta bort det.
But we failed....



Å Winnerbäck visar livstecken! Den 26e september kommer nya plattan. Med påföljande turné. Kul! Han skulle ju hålla sig borta ett tag sade han...

Underbart väder vi har. Man blir alldeles glad.

Måste packa inför fjällresan.

Sverige tar nya tag i juni. Heja.