Knähelvete och drama på gympagolvet...
Idag bestämde jag mig för att gå på gympa, få igång kroppen igen. Knät har inte känts helt bra denna vecka, så jag var tvungen att se om det skulle bli bättre genom rörelse, eller om det blev värre.
Det blev värre.
Kunde inte göra vissa rörelser, och när jag försökte mig på dem ändå, gjorde det ont som ett helvete. Fan också, jag blir så jävla trött på det där knät! Bli bra, bli bra, bli bra, bli bra, bli bra, bli braaaaaaaa! Ibland önskar jag att det bara kunde ta och paja helt och hållet, så att jag kunde få det opererat. Nu håller det bara på och velar mitt i gränsen mellan helpajko och halvanvändbart. Så värdelöst tråkigt. Jag behöver inte en till motgång, knät har jävlats tillräckligt - det räcker nu.
Dessutom höll jag på att svimma i slutet av passet. Stod upp och hade avslappning. Lutade huvudet åt sidan för att stetcha nacken. Blundade. När jag öppnade ögonen var allt jag såg detta:
Lite halvläskigt var det. Var tvungen att sätta mig ner. Drack vatten. Andades lugnt. Då blev det bättre.
Ingen höjdardag idag alltså. Hoppas på bättring imorgon.
Det blev värre.
Kunde inte göra vissa rörelser, och när jag försökte mig på dem ändå, gjorde det ont som ett helvete. Fan också, jag blir så jävla trött på det där knät! Bli bra, bli bra, bli bra, bli bra, bli bra, bli braaaaaaaa! Ibland önskar jag att det bara kunde ta och paja helt och hållet, så att jag kunde få det opererat. Nu håller det bara på och velar mitt i gränsen mellan helpajko och halvanvändbart. Så värdelöst tråkigt. Jag behöver inte en till motgång, knät har jävlats tillräckligt - det räcker nu.
Dessutom höll jag på att svimma i slutet av passet. Stod upp och hade avslappning. Lutade huvudet åt sidan för att stetcha nacken. Blundade. När jag öppnade ögonen var allt jag såg detta:
Lite halvläskigt var det. Var tvungen att sätta mig ner. Drack vatten. Andades lugnt. Då blev det bättre.
Ingen höjdardag idag alltså. Hoppas på bättring imorgon.