Maratontennis
Jag är helt slutkörd. Totalt tömd på allt vad energi och ork heter. Anledningen? OS tennisen. Den fantastiska OS tennisen.
Simon Aspelin och Thomas Johansson höll mig på helspänn mellan kl 11:35 och 16:22.
Vilken jävla match.
Den började bra, med vunnet första set och ljus utsikt. Men det förlorade andrasetet tog det till ett tredje avgörande. Och vilket tredje set det blev.
19-17 blev till slut siffrorna i detta, till synes ändlösa sista setet i semifinalen. I början av maratonsetet var energin (min alltså) hög och positivism rådde. Men efter ett par timmar kändes det som att det faktiskt kvittade vilka som vann. Sverige eller Frankrike, fuck it, kan inte nån jävel bara ta och slå in en matchboll!?!?!?
Men efter den personliga svackan började jag ta mig uppåt på duglighetsskalan, sakta men säkert och jag började åter hysa varma känslor endast för de svenska.
När så Johansson/Aspelin äntligen fick matcboll - och satte den - kändes det som att proppen gick ur. Spelarna blev galet glada och kramades i vild glädje och pratade entusiastiskt om morgondagens final.
Själv låg jag som ett nervvrak i soffan resten av dagen. Det är jävligt jobbigt med OS.
Simon Aspelin och Thomas Johansson höll mig på helspänn mellan kl 11:35 och 16:22.
Vilken jävla match.
Den började bra, med vunnet första set och ljus utsikt. Men det förlorade andrasetet tog det till ett tredje avgörande. Och vilket tredje set det blev.
19-17 blev till slut siffrorna i detta, till synes ändlösa sista setet i semifinalen. I början av maratonsetet var energin (min alltså) hög och positivism rådde. Men efter ett par timmar kändes det som att det faktiskt kvittade vilka som vann. Sverige eller Frankrike, fuck it, kan inte nån jävel bara ta och slå in en matchboll!?!?!?
Men efter den personliga svackan började jag ta mig uppåt på duglighetsskalan, sakta men säkert och jag började åter hysa varma känslor endast för de svenska.
När så Johansson/Aspelin äntligen fick matcboll - och satte den - kändes det som att proppen gick ur. Spelarna blev galet glada och kramades i vild glädje och pratade entusiastiskt om morgondagens final.
Själv låg jag som ett nervvrak i soffan resten av dagen. Det är jävligt jobbigt med OS.
