Jag är barnvakt denna gråa lördag. Åt fina lilla Pannkakan som redan hunnit bli 7 månader. Vi blev dyngsura både hon jag när vi var ute på promenad. Trots regnskydd. Hon är mycket förtjust i mitt hår, det är väldigt dravänligt. Jag inbillar mig också att hon kan säga "Emma". Mamamamamamama och papapapapapa kan lätt tolkas till ett "emma" då och då. Vi lekte lite, så mycket som man nu kan leka med en som är liten som en plutt fortfarande. Men hon började protestera efter ett tag och ville inte alls vara på golvet, ville bara sitta i knät och jag fattade inte varför... Tills det slog mig "jaha, hon är ju trött, lilla pyret" Så vi lade oss och hon somnade på två sekunder. Finns det något mysigare? Nej, jag tror inte det. Fina lilla Pannkakan.
Jag borde egentligen sitta och plugga för fulla muggar just nu, men jag råkade visst fastna vid datan (igen...) Måste verkligen rycka upp mig nu - stor tenta om en vecka. Pepp pepp. Måste luncha först bara. Går ju inte att plugga utan energi i kropp och hjärna...
Är fortfarande inne i Winnerbäck-bubblan. Kommer nog vara det i minst en månad till, när Christian släpper sin nya I saw her from here/I saw here from her. Då blir det en ny bubbla. Daugava börjar kännas igen och låtarna får en egen plats. Musiken är vacker. Sången nedstämd, men vacker den med. Två favoriter är "Och det blåser genom hallen", "Jag har väntat på ett regn" Fint som snus.
En gammal goding
Jag vill gå hem med dig
Jag har alltid gillat denna video, särskilt början, med "här kommer våren!!" mitt i smällkalla vintern... Ett glädjepiller.
Jag har, apropå ingenting, lyckats med konststycket att pilla bort (!) en leverfläck i ansiktet. Hur lyckas man? Jag ville inte ens bli av med den. Kanske kommer den tillbaka? Hoppas.
Veckan som gått sedan jag senast skrev har varit händelserik, men bloggdvalan infann sig och jag orkade helt enkelt inte skriva om allt. Ladies Night till exempel... Men det var kul. Måns Zelmerlöw är fan het på nära håll, den jäveln.
Men idag var så oerhört rolig så jag kan bara inte låta denna händelse gå obemärkt förbi i min lilla online (b)logg. Idag, den 26e, har jag sett fram emot länge - Winnerbäcks Daugava skulle äntligen släppas. För några veckor sedan förkunnades dessutom att Lasse skulle dyka upp på en signering av densamma och det var ju för bra för att ignoreras. Åkte in till stan på eftermiddagen, till Bengans och köpte skivan. Jag var där typ en timme innan och då var inte kön lång, typ 30 pers, så jag slog mig ner och började läsa i sånghäftet samtidigt som den nya skivan spelades i butiken. När jag sedan tittar upp igen ur häftet ser jag att kön bakom mig nu ringlar lååång. Ut på Drottninggatan i en sväng upp till Herkulesgatan. Tur att jag kom när jag gjorde. Lasse kom dessutom innan utsatt tid (!), han var där typ 15:53 och slog sig ner, så det hela gick väldigt fort för min del.
Skivan är vacker. Mörk och dyster. Uppbrott. Bokslut. Påminner i viss mån om Faya, i dess upplägg att skivan är en sammanhållande berättelse som bör lyssnas på i sin helhet och inte en låt då och då. Nästa månad kommer dessutom Fayas uppföljare, så denna musikhöst blir bara bättre och bättre. Nu ska jag lyssna in mig, få favoriter, lära känna texterna och bara svepas med. I det dystra, eftertänksamma, bitterljuva och vackra.
Nu har jag läst och läst och läst... återstår bara 40 sidor, sen är boken utläst. Skulle önskat att jag fick boken för ett par dagar sedan, för den är otroligt intressant och givande. Men när man måste sträckläsa den, under tidspress och med trötta ögon får man inte ut lika mycket av den som man skulle kunna. Tyvärr. Men jag har ett par timmar på mig imorgon, dessutom ska min grupp sitta och diskutera den innan vi har seminarie, så jag tror att det kan bli ganska bra ändå.
Jag fick dessutom ett välkommet SMS i eftermiddags där det förkunnades att min andra bokbeställning nu gick att hämta ut. Så nu har jag alla böckerna hemma. Skönt. Förutom en dock. Men den borde gå att hitta på något bibliotek.
Till sist kan meddelas att Harvest Home på Bondegatan 50 är urmysig!
Ja, så känns det faktiskt... Jag har väntat, och väntat, och väntat lite till, i vad som kändes som en halv evighet, på att det förbaskade bokpaketet med en otroligt viktig bok skulle anlända. Skulle inte boken dimpa ner i brevlådan idag, skulle jag vara Dödens lammunge imorgon. Verkligen.
I förmiddags kom CityMail (på moped!) men ingen bok där... Jobbigt. Kände hur klumpen i magen växte till obehagliga former alltefter klockan drog iväg mer och mer. Men så, tillslut, strax innan 14:30 - Postbilen. Min sista chans. Skulle boken ligga där och vänta på mig? JA! Tusen stenar lyftes från mina axlar och jag frambringade en liten glädjesång.
Nu ska jag sätta mig i lugn och ro och läsa ut boken tills imorgon, då vi har seminarie om den. Men det ska inte vara några problem. Jag kommer läsa den som i ett lyckorus.
Nu väntar jag bara på resten av böckerna... men huvudsaken är att denna nu är i min ägo. Tack goda gudar.
Jag vill inhandla massa mysiga och härliga höstkläder, men hur jag än försöker fungerar det inte. Jag provar och provar, plagg efter plagg, men antingen ser jag ut som en hösäck, eller ett korvskinn. Det är så deprimerande. Jag har ju massa energi och inspiration, men så fort jag stiger in i provhytten liksom rinner allt av mig - Sluurp, och jag är helt tömd på allt som kan liknas vid shoppingglädje. Det är hopplöst. Men bra för ekonomin dock.
Sen har vi ju det där med provhyttarna... Där står man i godan ro och provar kläder. Man har lagt väskan och ställt skorna på golvet lite sådär nära kanten, så att de utanför ser att det är upptaget. Dessutom hängt upp en tröja över kanten på dörren, så att det är övertydligt att det faktiskt är upptaget. Vad händer? Jo, dörren öppnas på vid gavel och där står man som ett fån. Kärringen som öppnar stänger inte heller igen dörren och ber om ursäkt på en gång heller, nej, hon är upptagen med att prata med sin väninna som står brevid och besvärar sig inte ens att titta om det står någon (ja) och provar kläder där inne... "Eh, ursäkta, stäng dörren!" Underbart.
Jag har på senare tid blivit värsta Backstreet nostalgikern (okej, de kommer snart ut med en ny skiva och har på inga sätt lagt av, men idag har jag ett annat förhållningssätt till dem än vad jag hade för 13 år sedan) Då var de det största och bästa i hela världen, någon annan musik existerade inte och jag visste allt om dem och var de befann sig i världen. Idag har jag en något sundare inställning, men fortfarande blir jag hysteriskt glad när jag hör deras nya låt på radion och ber alla runtomkring att vara tysta.. De är liksom heliga, på något skruvat sätt.
1994
2007
En del har ju hänt på dessa 13 år om man säger som så... Jag är till exempel inte 8 år längre. De har funnits i majoriteten av mitt liv och det lämnar ju vissa spår. För 10 år sedan var man en tönt om man gillade dem, idag känns det lyxigt att ha varit med från början. Känns ganska sjukt när man möter en människa som aldrig sett dem live med motiveringen "jag var inte född då" haha! De har blivit kult. Vem hade trott det? KTBSPA
Igår var det kalas igen. Betydligt lugnare den här gången dock... Bröderna brothers var fortfarande slitna från i fredags haha!
Scheisse mein gott vilket partaj det blev igår. Stora bror fyllde 30 och det firades. Rejält.
Från början var det glest på dansgolvet, sådär som det alltid är innan folk kommit igång. Två tappra försökte få igång resten av oss, men de gav upp efter ett tag... Vi behövde inta lite flytande substanser innan vi vågade oss upp och slå klackarna i taket "jag dansar aldrig nykter..." Och, inte helt otippat så var det Mums-Mums & hans Cara cara miia, cara cara miiiia som fick fart på folket. Sjukt bra låt att plocka fram när man vill ha upp folk på dansgolvet! Och när man väl är där, och hamnar i den där danstransen som kan infinna sig, ja då är det kört. Då dansar man hela natten. Sjukt roligt.
Framåt småtimmarna åkte vi ett gäng hem till bror (jag råkade hälla ut en cider i taxin... fast allting hamnde i mitt säte och absorberades av min klänning) och invigde hans present - Singstar (som han har tjatat i flera år på att han önskar sig ett Playstation, äntligen fick han ett!) Singstar är verkligen sjukt roligt. Jag hade dessutom en medkombatant som var lika passionerad för sångens ädla konst som jag själv. Han var verkligen grym på att sjunga. Han blev då såklart utmobbad av resten av grabbarna och anklagad för att vara tjej (!) så att de mindre talangfulla boysen skulle få det att framstå som att det är manligt att vara tondöv. Ha ha. Det hela slutade med att han & jag själva satt på golvet och spelade i typ en timme och beundrade varandras sånginsats. Jag tror vi fann varandra där - en musikalisk själsfrände, haha! Underbart roligt.
Det hann bli morgon innan vi lade oss, men det är ju så det ska vara när man har det gött. Roligt roligt.
Gårdagens upptäckt: Flädercider smakar gott, men luktar förjävligt. Prutt, rent ut sagt. Det luktade verkligen jävulskt äckligt.
Tror att jag ska ge mig ut i regnet och kolla på fotboll nu. Jag kan behöva lite frisk luft.
...hemma efter ett par sköna dagar på landet. Det blev precis sådär härligt som jag tänkt mig, strålande sol och gula löv på marken. Blev kanske inte så mycket pluggande, men det tar jag tag i idag istället. Fast först ska jag in till stan och köpa böcker, och sen får jag rappa på innan Hammarby-AIK spelar. För då går det absolut inte att plugga. Kom igen Gnaget. Det börjar se sådär oroväckande bra ut igen... man blir ju helt matt.
Nu börjar det närma sig skivsläpp för Kjellvander, en månad kvar bara. Läste en fin intervju med honom för ett par dagar sedan och det gör ju inte att man längtar mindre heller...
