Emmas bloggeri

Veckan som gått sedan jag senast skrev har varit händelserik, men bloggdvalan infann sig och jag orkade helt enkelt inte skriva om allt. Ladies Night till exempel... Men det var kul. Måns Zelmerlöw är fan het på nära håll, den jäveln.

Men idag var så oerhört rolig så jag kan bara inte låta denna händelse gå obemärkt förbi i min lilla online (b)logg. Idag, den 26e, har jag sett fram emot länge - Winnerbäcks Daugava skulle äntligen släppas. För några veckor sedan förkunnades dessutom att Lasse skulle dyka upp på en signering av densamma och det var ju för bra för att ignoreras. Åkte in till stan på eftermiddagen, till Bengans och köpte skivan. Jag var där typ en timme innan och då var inte kön lång, typ 30 pers, så jag slog mig ner och började läsa i sånghäftet samtidigt som den nya skivan spelades i butiken. När jag sedan tittar upp igen ur häftet ser jag att kön bakom mig nu ringlar lååång. Ut på Drottninggatan i en sväng upp till Herkulesgatan. Tur att jag kom när jag gjorde. Lasse kom dessutom innan utsatt tid (!), han var där typ 15:53 och slog sig ner, så det hela gick väldigt fort för min del.

Skivan är vacker. Mörk och dyster. Uppbrott. Bokslut. Påminner i viss mån om Faya, i dess upplägg att skivan är en sammanhållande berättelse som bör lyssnas på i sin helhet och inte en låt då och då. Nästa månad kommer dessutom Fayas uppföljare, så denna musikhöst blir bara bättre och bättre. Nu ska jag lyssna in mig, få favoriter, lära känna texterna och bara svepas med. I det dystra, eftertänksamma, bitterljuva och vackra.