Provhyttshelvete
Jag vill inhandla massa mysiga och härliga höstkläder, men hur jag än försöker fungerar det inte. Jag provar och provar, plagg efter plagg, men antingen ser jag ut som en hösäck, eller ett korvskinn. Det är så deprimerande. Jag har ju massa energi och inspiration, men så fort jag stiger in i provhytten liksom rinner allt av mig - Sluurp, och jag är helt tömd på allt som kan liknas vid shoppingglädje. Det är hopplöst. Men bra för ekonomin dock.
Sen har vi ju det där med provhyttarna... Där står man i godan ro och provar kläder. Man har lagt väskan och ställt skorna på golvet lite sådär nära kanten, så att de utanför ser att det är upptaget. Dessutom hängt upp en tröja över kanten på dörren, så att det är övertydligt att det faktiskt är upptaget. Vad händer? Jo, dörren öppnas på vid gavel och där står man som ett fån. Kärringen som öppnar stänger inte heller igen dörren och ber om ursäkt på en gång heller, nej, hon är upptagen med att prata med sin väninna som står brevid och besvärar sig inte ens att titta om det står någon (ja) och provar kläder där inne... "Eh, ursäkta, stäng dörren!" Underbart.
Imorgon blir det bio, det är iallafall roligt.
Sen har vi ju det där med provhyttarna... Där står man i godan ro och provar kläder. Man har lagt väskan och ställt skorna på golvet lite sådär nära kanten, så att de utanför ser att det är upptaget. Dessutom hängt upp en tröja över kanten på dörren, så att det är övertydligt att det faktiskt är upptaget. Vad händer? Jo, dörren öppnas på vid gavel och där står man som ett fån. Kärringen som öppnar stänger inte heller igen dörren och ber om ursäkt på en gång heller, nej, hon är upptagen med att prata med sin väninna som står brevid och besvärar sig inte ens att titta om det står någon (ja) och provar kläder där inne... "Eh, ursäkta, stäng dörren!" Underbart.
Imorgon blir det bio, det är iallafall roligt.
