Jag & Pannkakan
Jag är barnvakt denna gråa lördag. Åt fina lilla Pannkakan som redan hunnit bli 7 månader. Vi blev dyngsura både hon jag när vi var ute på promenad. Trots regnskydd. Hon är mycket förtjust i mitt hår, det är väldigt dravänligt. Jag inbillar mig också att hon kan säga "Emma". Mamamamamamama och papapapapapa kan lätt tolkas till ett "emma" då och då. Vi lekte lite, så mycket som man nu kan leka med en som är liten som en plutt fortfarande. Men hon började protestera efter ett tag och ville inte alls vara på golvet, ville bara sitta i knät och jag fattade inte varför... Tills det slog mig "jaha, hon är ju trött, lilla pyret" Så vi lade oss och hon somnade på två sekunder. Finns det något mysigare? Nej, jag tror inte det.
Fina lilla Pannkakan.
Fina lilla Pannkakan.