Emmas bloggeri

Sista dagen på praktiken idag. Just när man har kommit in i det hela, fått till sitt skrivande, filat lite på sin intervjuteknik, lyckats komma över (en aning i alla fall) sin telefonfobi, ja då ska man sluta... Typiskt. Men sen är det sommarlov, så jag ska inte klaga. Är aningens avundsjuk på Johan på redaktionen som ska åka till fotbolls EM och bevaka Sveriges matcher. Fy faen vad grymt. Jag siktar på VM i Sydafrika 2010 istället.

Förrgår natt var den första då jag inte såg ett enda djur på vägen på min nattliga bilfärd hemåt på landsbygden. Jag blev lite besviken, det har varit som ett safariäventyr varje natt i två veckors tid annars. I går natt återställdes dock ordningen då jag fick korn på tre rådjur som ståtade uppe på en kulle bredvid vägen. Man såg bara deras mörka silhuetter och jag stannade bilen och for upp med mobilen för att fota. Men då drog de. Synd, det hade blivit ett vackert kort.

I förrgår återuppstod helt plötsligt CD spelaren i bilen! Hallelujah tänkte jag och tryckte på "open" eftersom jag ville byta skiva. Men icke. Då sade den upp sig igen. Jag fick återgå till att lyssna på brusiga radiosändningar. Landsbyden.

Men så igår fungerade den igen! Hallelujah tänkte jag och lät bli att trycka på "open", vis av mitt misstag dagen innan.
I saw her from here/I saw here from her räcker precis hela vägen mellan Gnesta och Nyköping. Perfekt. På hemvägen blir det två extra låtar eftersom jag då är på safari och håller mig en bra bit under hastighetsbegränsningen. Bra det med.

I förmiddags åt jag nog världens godaste pannkakor. Jag & mormor samarbetade (jag hällde i smeten i stekpannan...) och resultatet var himmelskt.

Nu blir det inget mer bloggande på arbetstid (fast jag får ju ändå inte betalt, så det gör nog inget...)

Sista dagen!

Hemma i helgen efter veckans praktik. Skönt med lite annat att tänka på. Att man varit så nervös inför dessa veckor ter sig ganska komiskt såhär i efterhand. Det går ju bra! Sjukt roligt att se sitt namn i tidningen. Min första artikel någonsin (well, det var en notis...) har jag klippt ut och ska rama in.

När jag kör hem om nätterna tycker jag mig numera se rådjur i varje hörn. They better watch out. I förrgår natt stod de små lymlarna till och med kvar på vägen när jag stannat tre meter ifrån dem. Och glodde på mig. "Eh... hej hej, kan ni vara så snälla och flytta på er?" Okejra, hopp hopp ner i diket.

Ironiskt att jag jobbar på en sportredaktion men ändå missade Champions League finalen för första gången på 9 år.



Snart blir det Mors dag tårta!

"CD spelaren gick sönder, tanken var tom, 100c varmt i bilen och jag var vilse och försenad..."

Ja så kan jag sammanfatta starten på min andra praktikdag. Men det löste sig. Jag hittade en mack, en avfart och en människa med lokalkännedom. Hur det står till med CD spelaren och min potentiella parkeringsböter märker jag om några timmar.

När jag körde hem i går natt höll jag dessutom på att köra över ett rådjur. Det var apaläskigt och jag chockades av min egen reaktion; att släppa ratten med ena handen (på vilken sida rådjuret kom springandes) och vinka hysteriskt. Instinkt kanske.

Hoppas på att få en stor grej publicerad på lördag. Hoppas hoppas! Om jag får säga det själv så är artikeln fan bra.

Hungrig.

Inatt ska jag spana efter rådjur. Nu vet jag dessutom hur jag får på helljuset... Igår fick jag sitta och hålla in spaken i 5 mil så att jag skulle se något... Förutom då det svepte in tjocka dimtäcken, då var synfältet begränsat till typ en halv meter.

Champions League final nu!

Får man blogga på jobbet?
Hursomhelst... Jag är på jobbet! Fränt. Sportjournalist! Ännu fränare. Okej, jag kanske inte kan titulera mig "sportjournalist" efter en dags praktik, men vaddå?

Jag håller på att jaga fatt en gubbe på telefon som jag ska intervjua, men det är enklare sagt än gjort... Han är  advokat och verkar vara en upptagen man. Snälla ring! Låt mig få en schysst start i arbetslivet...

Om en kvart ska jag iväg och bevaka en fotbollsmatch - scheisse vad roligt!

Sverige lyckades göra noll mål på finländarna och återigen torskar de en bronsmatch... För bedrövligt. De två sista perioderna kan var det  tråkigaste jag någonsin sett. En fantastisk uppvisning i ineffektivitet. Per Ledins osköna näs/munblod var det mest upphetsande.



Lite öl i parken med delar av klassen igår, det var nice. Drog oss sen vidare till något hak på Söder, för att avsluta med att kolla på Kanada-Sverige. Synd på förlust, men kul sällskap. Tror vi gick och lade oss vid 05, efter diverse gitarrspel, sång och filosofiska utläggningar.

Imorrn ser vi Kjellvander på Nyhetsmorgon. Fränt.

Idag var en himlans spännande dag! Jag gick på en rättegång för första gången i mitt liv. Jag hade egentligen inga förväntningar, men blev ändå aningens paff när jag insåg att rättssalen var så intim! Jag trodde att vi åhörare satt på tryggt, långt avstånd från de inblandade, men icke sa nicke. Här var man mitt uppe i smeten!

Jag vet inte jag, men jag tyckte det var himla spännande att sitta och lyssna på de två inblandade männen, offret och gärningsmannen och anteckna vad som sades, se hur en åklagare och advokat jobbar, vad man säger, hur hela proceduren går till.



... Å Tre Kronor gav mig återigen en näradödenupplevelse. Sudden death och allting. Men det gick ju bra till slut. I love you Mattias Weinhandl.

Idag lyckades jag köpa ett tuggummipaket och tappa bort detsamma inom loppet av tio sekunder. Gick in på Pressbyrån, stod i kö, telefonen ringde, betalade, gick ut, ringde upp, paketet var borta. Vad faan?! 

Lasse Lindh - F

(annars är det mest kampsången vi lyssnat på i veckan...)

Sitter här och är aningens konfunderad över morgondagen. Tog en titt på mitt schema (som jag inte orkat printa ut...) och upptäckte att jag börjar kl 14 imorgon. Stämmer det verkligen? Det är för sent att ringa någon och höra, vi kanske faktiskt börjar klockan 09. Aja, det visar sig imorgon...

Fantastiskt härligt väder har det varit hela helgen! Inte för att jag gjort särskilt mycket, jag har mest vilat upp mig efter veckans sjukt roliga, men intensiva vecka. Vem visste att det skulle ta en sån jävla tid att knåpa ihop ett tre minuters reportage?

Strulande kameror och datakrångel skyndade inte på processen heller. Men hell, det var mysigt att sitta i en nedsläckt  skola i en becksvart datasal klockan 23 och bli påhälsad av en vakt (vi hade visst utlöst ett inbrottslarm...) Eller sitta och sitta för den delen - efter att ha varit i skolan åtskilliga timmar och allt bara krånglade, alla hade gått hem, ingen mat på 10 timmar, övertrötthet,  var det ett utmärkt tillfälle att spela in en musikvideo. Tyckte vi. Slutresultatet kan förhoppningsvis skådas på ZTV inom en snar framtid...

Fredagen var dock ganska lugn (efter ytterligare svordomar över krånglande datorer, DVD brännare, extrahering  och till slut visningen av vårt finfina reportage) och som belöning på den intensiva veckan gick vi på inspelningen av Parlamentet. Det var första gången på hela veckan vi skrattade åt något annat än oss själva... Sen höll vi på att smälta bort inne i stan där det var 800 grader och jag hade jeans och strumpor i skorna. Man var ganska mör när man kom hem.

AIK tog sin fjärde raka seger på ett soligt Råsunda när man satte dit Malmö med 2-0 i eftermiddags - underbart! Nu blir det EM-uppehåll.

Nu ska jag sova.

Jag är fortfarande glädjeyr efter matchen i fredags. Något som också påminner mig om matchen är värken. Den härliga träningsvärken. I mage, rygg, ljumskar, fotsulor(!) och ben. Ahhhh, sweet sweet pain.
Jag har dessutom varit ute på cykeltur två dagar vilket resulterat i värk i baken. Så just nu är jag en vandrande värk, men det är helt ok.

Igår såg jag världens sämsta film på bio: Doomsday.  Den var så dålig att man inte ens kan säga att den var så dålig att den blev bra, så att säga. Fruktansvärd kalkon.

Desto bättre var vädret, tack och lov. Åt middag vid Medis uteservering och njöt av rosé, sol och en överförfriskad bordsgranne som i två timmar snackade skit om arbetskamraterna Lasse och Gunnar. Orsaken till hans upprördhet var att de två snackade så mycket skit. Kasta sten i glashus heter det va...

Roligt var också att jag sprang in i Lucas Valdemarin på Drottninggatan. Det var stort.

Tentan glömmer vi.

Men fotbollen!! Utropstecken på den alltså. Fy faen vad roligt det var att spela, helt grymt.

Senast jag var på Zinkensdamm tittade jag på Winnerbäck, nu var det alltså fotboll som gällde.
Det kändes till att börja med aningen bisarrt att åter sätta på sig ett par fotbollskor. Men de satt bra, vi blev kompisar igen.

Upptäckte dessutom innan matchen började att vi i JMS bestod av 7 tappra spelare, vilket betydde noll avbytare. JMM hade 13. Men mitt lag var desto mer sammansvetsat. Vi var faktiskt helt underbart bra, jag blev impad på riktigt. Vilka vinnarskallar!

Jag hade inte rört en boll på tre år och jag kan ju inte säga att förberedelserna från min sida var de bästa heller. Burger King någon? Men bolltouchen var till min oerhörda glädje hyfsad. Löpsteget och flåset var dock som bortblåsta. Äre lugnt om jag står i mål ett tag eller? (ja, vi fick turas om att agera målis i JMS. JMM hade en på heltid i handskar)

Efter första halvlek stod det 0-0 och det började gå upp för oss att vi faktiskt kunde ta hem den här matchen, något vi på förhand väl knappast hade sett framför oss... Efter typ 200 stolpskott från vår sida lyckades vi (Viktor!) äntligen peta in ett mål. Det var inte vackert, men vad gör det? I slutsekunderna stångade dessutom Lina in 2-0 och segern var ett faktum. En vild (trött, matt, slutkörd...) glädjeyra bröt ut. Vi grejade det.

Publiken! Vilken fantastisk hejaklack vi hade - även där utklassade vi (de till antalet fler) JMMarna. Jag tror aldrig att jag haft en sådan verbalt begåvad publik i ryggen förut. Helt underbart.

ni är många
vi är få
vi är starkare ändå
JMS!

Samhälle 2. Media 0. Rivaliteten lever vidare.



...och oj vad ont jag kommer ha imorgon...