Emmas bloggeri

Det luktar ljuvligt gott här hemma, middagen är på väg.

Torra läppar och händer är väl ett säkert vintertecken? Jag menar, nu när all snö nästan är borta igen... Då kan man alltid lita på sin kropp liksom. Trust your instincts eller något. Kallt är det hursomhelst.

Idag hade vi det sista seminariet med läraren from hell (eller var det Vitryssland?) och det förlöpte relativt smidigt. Han har visst blivit anmäld till Kåren eftersom han varit så värdelös. Ingen struktur, ingen information och helt plötsligt en hemtenta från ingenstans (som jag, by the way, borde sätta fart med nu) Fast jag är fortfarande glad över att det gick bra med den förra hemtentan, så jag lever på det ett tag till...

Nu är det middag!

Igår stod jag återigen i kö utanför Annexet, denna gång med en biljett i min hand dock. Nu var det inte tal om att vara kökompis med någon, nej nu var det ju Winnerbäck som var på tapeten! Jag och kusin stod inte särskilt länge ute i kylan, typ 50 min, innan det var insläpp och vi tog god tid på oss att hänga in våra jackor och väskor, ändå hamnade vi längst fram vid scenen. Nice. Vi behövde inte ens armbåga oss fram. Eller, hade vi varit hardcore fans hade vi i ärlighetens namn kunnat slå ner ett eller två små barn för att hamna 1mm ifrån scenen, istället för att, som vi var, 1m ifrån... Men det var lugnt. Det sega var att sitta ner i 1h innan förbandet, sköna Abalone Dots gick på. Gillar de tjejerna och när de drog en cover på min absoluta favorit Dolly Parton låt, Little Sparrow var det riktigt lyckat. Sen var det så dags - Lasse Winnerbäck. Öppnade med trallvänliga Farväl Jupiter för att sedan ta ner tempot en aning med Jag har väntat på ett regn (så fin!) och sen fortsatte det med många låtar från Daugava, men såklart fina gamla pärlor (eller vad var det räven sade??)
Min absoluta höjdpunkt på konserten var den avskalade versionen av Elden, med bara Johan på piano och Lasse utan gitarr vid mikrofonen. Det var fint. Avslutade hela kalaset med (enligt Lasse, den gamla räven...) Kom änglar och det var fint så. Tråkigt nog hade jag ingen kamera, så jag fick fota med mobilen och resultatet var väl inte alltid helt  strålande, men några bilder blev okej iallafall.

Elden


Ensam...


...var han inte

En annan sak som gjorde denna dag lyckad var att jag fick tillbaka hemtentan - och jag grejade den! Så otroligt skönt, jag som var inställd på att få göra om, göra rätt. Men icke! Såhär bra borde alla torsdagar vara.

 

Igår stod jag i en kö utanför Globens Annex i ett par timmar och förfrös mina stackars små fötter. Jag hade frivilligt gått med på att köa tillsammans med min beloved vän Steffi. Jag blev då och då matad med smågodis så att jag skulle stanna kvar och hålla Steffi sällskap fram till insläppet 18:30 in i värmen. Vi stod längst fram i kön, så vid insläppet hamnade kära vän längst fram vid scenen, vid sin älskade Sami och hon var så lycklig så. Själv tog jag tvärbanan till Årstaberg och tåget hem.
Så nu har jag köat två gånger totalt, i timtal, med kalla fötter - på Kent, en grupp som jag varken lyssnar på eller har sett live någon gång. Det måste vara unikt. Fast det var ganska mysigt att stå där i kylan och studera folket som älskar Kent. Många snedluggar och tuperat bakhår och nervösa tjejer som aldrig varit på konsert förut.
Kent borde skänka mig ett par ordentliga, varma vinterkängor till nästa gång jag inte ska se dem.



Mycket av snön är borta. Tråkigt. Det blir så grått och trist. Liksom smutsigt. Vi vill ha vitvinter och vargakyla!

Igår hade vi riktig tjejkväll med middag på stan (glassdrinkar är inte att förakta!) och sen såg vi Lena Ph & Orups show på Chinateatern. Mycket mycket trevligt, and I love Orup :) Härligt när hela publiken stod upp och sjöng karaoke!


Nu är det strax bara två timmar kvar till Sveriges avspark mot Spanien i EM kvalet... Por que så sent?? Ska åka hem till bror för att se den tillställningen. Ska bara försöka hålla mig vaken. Skulle vara så jäkla nice om vi lyckades bli klara för EM redan idag! Å stackars England som kan vara ute om några timmar... Så går det när man tror att en engelsman kan göra jobbet bättre än Iceman Eriksson. Right back at ya!

Såg att Kjellvander låg etta på försäljninglistan hos CDon. Det var inte illa pinkat för att bara ha funnits tillgänglig i några dagar! Å turnépremiären får översvallande positiv kritik, vilket ju inte gör att man längtar mindre till Stockholmspelningen om 2 veckor. Nice nice. Verkar som att besöket hos Babben renderade i en del nya lyssnare.

min stol på China

Oj oj oj vilket väder det har varit här hemma idag, helt fantastiskt! Snö, snö och ännu mer snö. Mjuka, stora, fluffiga snöflingor har fallit hela dagen och det är så fint så fint, jag blir alldeles glad.
Har inte varit i skolan idag, så jag vet dock inte hur bra det går med bussarna - de har en förmåga att varje vinter fastna på exakt samma ställe, vid ett rödljus i uppförbacke, och sedan börja rulla bakåt fastän hjulan snurrar framåt... Alla passagerare ber till gud att det ska slå om till grönt när man kommer dit. Att det inte blir Bambi på hal is i år är ganska nödvändigt, eftersom jag, om bussen är någon minut försen, missar anslutningsbussen som bara går en gång i halvtimmen = Bambi = försenad buss = missad buss = sen till skolan = inte bra.
Men ändå, det är så fint.

idag

Gårdagens stora händelse var att Zlatan fick Guldbollen - och framför allt - han var där att ta emot den! Det var stort. Fint ögonblick och ett bra tal. Stilig var han också. Heja Zlatan!

Jag skriver som jag gjorde förra året, fast nu 9 dagar senare:
"som du kanske redan sett, första snön kom inatt..."

Ja, så var den här igen då. Och jag inhandlade genast en ny mössa, för det kändes ganska befogat nu när det är Vinter. En tjusig blå skapelse med en stor glittrig blomma i pannan.

Våran köldknäpp här i huset har tack och lov gått över! I två dagar hade vi 16c kallt här hemma. Det var bedrövligt. Men nu har vi det varmt om fötterna igen, tack och lov. Fast det var ju ganska mysigt att ha tända ljus i hela huset...

Ikväll blir det Kjellvander på TV.

Så var då dagen här - 7e november. Äntligen fick I saw her from here / I saw here from here se dagens ljus! Releasedags och jag promenerade nerför en mörk och blöt Drottninggata, men med sol i sinnet. Christian med fru Karla-Therese framförde tre sånger (i skenet av de väldigt starka lamporna...) och sedan fick jag fingrarna på mitt ex av denna (fantastiskt hyllade!) CD. Skön känsla att ha skivan i handen efter lång väntan! "Så kom den tillslut", som Christian skrev till mig. Jag har bara hunnit lyssna igenom den en gång, men det låter finfint. Jag skulle kunna stämma in i hyllningskören redan nu, men jag måste lyssna in mig ordentligt först, lära känna låtarna. Jag återkommer om några månader med fullständig rapport...
Kul är det i alla fall att höra hur de låtar jag hörde för ett och ett halvt år sedan låter på skiva! Vissa är nästan desamma, medan andra är omgjorda (No heaven t.ex) Meningar som jag lärt mig tillhör sångerna är nu bortbytta och omgjorda, vilket ju kan tyckas sorgligt.. Men va fan - jag kan ju se mig själv som lyckligt lottad att ha dessa tidiga guldkorn på film! Det bästa av två världar. Typ.

Nils Liedholm har gått bort. Som italienarna säger - sempre nel nostro cuore. Nu får de lära sig fotboll i himlen.

Jag tyckte att det skulle bli skönt att åter vara tillbaka i skolan idag, efter en veckas hemstudier. Men det blev halvkaotiskt... Ny lärare, som inte pratar otroligt bra svenska och om möjligt, skriver ännu sämre (hallå, rättstavningsprogram!?) och nya grupper som klassen skulle delas in i + halvförvirrande uppgifter och en dålig föreläsning där läraren har uppe en Powerpoint presentation fullsmockad med text (rippad från Wikipedia)  som vi stackars elever förväntas hinna skriva av på 5 sekunder. Kaos var det ja. Underbart... Nämnde jag att han skriver jättejätte dåligt? Nåväl.

Kallt ute är det också

Brukar inte direkt längta till lördagens "Babben & Co" (I really don´t like Heta stolen... Roligt var det dock när Jan Guillou satt där och såg sådär jävla aputtråkad ut som han förmodligen också var... haha!) men nästa program ser jag faktiskt fram emot. Först kommer Rami Shaaban dit (love you!) och sen kommer Kjellvander sjunga en trudelutt. Hur bra blir inte det!?

Gårdagen var en pers. Fan för hemtentor. Jag har ingen bra känsla vad gäller den. Jävla skit. Men nu är den i alla fall inlämnad och det finns ingenting mer jag kan göra åt den nu. Ser inte fram emot dagen då jag får tillbaka den dock... Återigen har jag gått och haft ångest inför något och när det väl är avklarat kommer sjukdom som ett brev på posten. Vaknade imorse och kände "nej" Fast jag tror inte att det är lika illa som förra gången då jag blev liggande i feber och halsfluss... Nu känner jag mig mest tömd på allt vad energi heter.
Kanske kan tacokalaset i eftermiddag pigga upp lite? Tjocka släkten kommer hit för att fira mamma som (snart) fyller år. Det blir härligt.

Härligt är också att Kjellvander får översvallande beröm och idel högsta betyg för nya skivan av allt och alla. Bara 4 dagar kvar till skivsläpp.

November månad är nu här, med allt vad det innebär. Första snön brukar falla. Så jag räknar dagarna... November känns så vintrigt, även om det råder höst ute fortfarande.

Hemtentan ska in imorgon (visserligen senast kl 23:59, så jag har tack och lov hela morgondagen på mig att göra klart) Har skrivit nästan hela dagen idag, ändå är jag inte klar. Segt. Det är typiskt att jag behöver ha massa information från den boken vi hade seminarie på då jag hade halfsluss och feber hela veckan! Jag var som sagt inte riktigt med då.
Jävla skit.