Emmas bloggeri

Igår stod jag återigen i kö utanför Annexet, denna gång med en biljett i min hand dock. Nu var det inte tal om att vara kökompis med någon, nej nu var det ju Winnerbäck som var på tapeten! Jag och kusin stod inte särskilt länge ute i kylan, typ 50 min, innan det var insläpp och vi tog god tid på oss att hänga in våra jackor och väskor, ändå hamnade vi längst fram vid scenen. Nice. Vi behövde inte ens armbåga oss fram. Eller, hade vi varit hardcore fans hade vi i ärlighetens namn kunnat slå ner ett eller två små barn för att hamna 1mm ifrån scenen, istället för att, som vi var, 1m ifrån... Men det var lugnt. Det sega var att sitta ner i 1h innan förbandet, sköna Abalone Dots gick på. Gillar de tjejerna och när de drog en cover på min absoluta favorit Dolly Parton låt, Little Sparrow var det riktigt lyckat. Sen var det så dags - Lasse Winnerbäck. Öppnade med trallvänliga Farväl Jupiter för att sedan ta ner tempot en aning med Jag har väntat på ett regn (så fin!) och sen fortsatte det med många låtar från Daugava, men såklart fina gamla pärlor (eller vad var det räven sade??)
Min absoluta höjdpunkt på konserten var den avskalade versionen av Elden, med bara Johan på piano och Lasse utan gitarr vid mikrofonen. Det var fint. Avslutade hela kalaset med (enligt Lasse, den gamla räven...) Kom änglar och det var fint så. Tråkigt nog hade jag ingen kamera, så jag fick fota med mobilen och resultatet var väl inte alltid helt  strålande, men några bilder blev okej iallafall.

Elden


Ensam...


...var han inte

En annan sak som gjorde denna dag lyckad var att jag fick tillbaka hemtentan - och jag grejade den! Så otroligt skönt, jag som var inställd på att få göra om, göra rätt. Men icke! Såhär bra borde alla torsdagar vara.