Kent
Igår stod jag i en kö utanför Globens Annex i ett par timmar och förfrös mina stackars små fötter. Jag hade frivilligt gått med på att köa tillsammans med min beloved vän Steffi. Jag blev då och då matad med smågodis så att jag skulle stanna kvar och hålla Steffi sällskap fram till insläppet 18:30 in i värmen. Vi stod längst fram i kön, så vid insläppet hamnade kära vän längst fram vid scenen, vid sin älskade Sami och hon var så lycklig så. Själv tog jag tvärbanan till Årstaberg och tåget hem.
Så nu har jag köat två gånger totalt, i timtal, med kalla fötter - på Kent, en grupp som jag varken lyssnar på eller har sett live någon gång. Det måste vara unikt. Fast det var ganska mysigt att stå där i kylan och studera folket som älskar Kent. Många snedluggar och tuperat bakhår och nervösa tjejer som aldrig varit på konsert förut.
Kent borde skänka mig ett par ordentliga, varma vinterkängor till nästa gång jag inte ska se dem.
Mycket av snön är borta. Tråkigt. Det blir så grått och trist. Liksom smutsigt. Vi vill ha vitvinter och vargakyla!
Så nu har jag köat två gånger totalt, i timtal, med kalla fötter - på Kent, en grupp som jag varken lyssnar på eller har sett live någon gång. Det måste vara unikt. Fast det var ganska mysigt att stå där i kylan och studera folket som älskar Kent. Många snedluggar och tuperat bakhår och nervösa tjejer som aldrig varit på konsert förut.
Kent borde skänka mig ett par ordentliga, varma vinterkängor till nästa gång jag inte ska se dem.
här stod vi och myste i ett par kalla timmar...
Mycket av snön är borta. Tråkigt. Det blir så grått och trist. Liksom smutsigt. Vi vill ha vitvinter och vargakyla!
