En eftermiddag på stan
På tåget in till stan satt jag framför en man som sjöng för sig själv, eller för oss andra, jag vet inte. Han sjöng liksom tyst, men ändå tillräckligt högt för att jag skulle höra honom tydligt. Han lät så vemodig och fantastiskt fin. Som en blandning av Fredde Wadling och Leonard Cohen sjöng han om Bluebirds. Hela vägen in till stan satt jag och lyssnade och föreställde mig mannen som sjöng bakom min rygg. Jag såg en man i högre medelåldern, grånad och skäggig, med skjorta och jeans. Jag visste att bilden skulle spricka om jag vände mig om, men jag var tvungen att se honom. När jag klev av vid Centralen tittade jag.
PANG. Bilden sprack. Tusan också.
Mötte upp tjejerna vid Centralen och vi tog oss in till Söder och fika vid SoFo. Där ägnade vi oss åt den ädla sporten kändisspaning. Och bakverkfrosseri.
Promenerade sedan vidare för parkhäng vid Nytorget. Vi fick flytta oss var femte minut eftersom skuggan jagade oss.
Sen gick vi vidare och gungade ett slag.
En sån här vill jag ha, fast med 20 meter långa linor. Det vore nåt.
Gunga är underskattat!
Solen lyste och allt var bra, trots att vi hamnade mitt bland kolonilotter med återvändsgränder i jakt på toalett.
Renovering och vind i håret
Igår tog vi vårt pick och pack och åkte hem från landet. Där spenderades den förra veckan och det var sol och det var renovering på schemat.
Eftersom jag fått ny säng här hemma, tog vi min gamla till landstället och baxade in den i gäststugan. Följdaktligen var vi tvungna att ha ut en av de gamla sängarna som stod där, fastnaglad i väggen. Med sängen följde en bit av den hemska vävtapet som var så het på 70-talet. Detta lilla bortrivna stycke tapet födde renoveringslusten:
-Vi river ner skiten!
Så vi rev. Och drog. Och slipade. Och slipade. Och slipade.
Sen fick vi måla!
Vitt vitt vitt. Och blått blått blått. Och visst lite grått grått grått också.
Det blev så himlans bra att vi passade på att kasta ut all skit som stått där inne och bara tagit plats. Här ska nu bli fint.
Ingen gick säker när vi satte fart
Färgen i sovdelen: Oktan
Skitbra blev det
Innan vi åkte hem från landet tog vi en tur till Vidbo och kusinerna. Födelsedagsfirande, golf, biltur och middag stod på schemat.
Bilturen var helt fantastisk. I detta fina ekipage åkte vi, susandes fram på landsvägen.
Vi fick motorstopp och fick putta bilen, men det har sin charm det med
Sen tog vi en 18-håls runda på tomten. Vad Fredrik gjorde under äppelträdet vet jag inte. Fore?
Sen blev det kalasmiddag ute i solskenet med öl som bara skummade och bubbelvatten som skulle fungera som pistolskottsljudeffekt i vilken film som helst.
Pussa på Simba hann jag också med att göra
Sen bar det av hemåt och jag fick återse min nya fina säng!
Emma is big in Sydkorea
Mamma Mia!
Snyggast var ju helt klart Stellan i trikåer.
Här hemma har mitt rum genomgått en förvandling. Ny säng, nya blommor.
Vallmo is the shit.
Utekväll och ny säng!
Kom in i en bloggdvala igen. Vanligtvis sker det när jag ingenting har att berätta, men denna vecka har varit händelserik, så jag tror snarare att det hänt för mycket i kombination med brist på bilder. Alltid roligare att skriva när man kan visa upp tjusiga bilder. Så det blev noll.
Gårdagen var himla mysig. Först middag med klasskamrater och pajbakning kantad av diverse vinincidenter (bilder Martina!) samtidigt som vi tittade på världens sötaste dokumentär om Hans och Kerstin. Fondtapet, say no more.
Tunnelbana in till stan för drink och en stunds häng på Östgötagatans Little Persia. Sen bröt vi upp (suckers) och jag tog mig till vänner på Snaps. Vakten i kön var himlans trevlig och undrade oroligt om jag var där själv "va, nej, eller jo, fast jag har vänner därinne... här ute är jag själv" Doh.
Det var ett tag sedan jag var ute och dansade, kände mig rätt vilsekommen på dansgolvet. Inte blev det bättre av att jag hade en jävel bakom mig som dansade hysteriskt och gjorde allt för att försöka komma in i vår grupp bestående av fyra tjejer. Ge upp.
Men ändå kul att svänga sina lurviga en stund.
Nattbussen hem var faktiskt ganska mysig. Det var så jäkla ljust ute när jag åkte hem, så det kändes som att vi var ett gäng som var ute på seighteeing. Ett väldigt trött gäng, men ändock. Det brukar vara kolsvart när jag sitter på den bussen, det var trevligt att för en gångs skull faktiskt se vart den åker.
Idag blev jag med säng! En ljuvlig, stor säng som jag kommer känna mig som Prinsessan på ärten i. Fantastiskt.
Fredagen den fjärde
En bekännelse:
Sitter som fastnaglad vid hans program på Discovery om nätterna.
Han gör de mest sjuka sakerna (sova inuti en död kamel, hallå?), äter diverse oaptitliga saker (levande ska de helst vara) och tycker att höjden av lycka är att hitta en elefantmocka som han kan dricka vätskan ur för att överleva. Om han inte redan hittat en zebra att dräpa och äta rå.
Bara att han döpt sin ena son till Marmaduke förtjänar något sorts pris.
Jag skrattade i fem minuter när jag såg detta på TV:
I love you.
...att han är förfärligt fin att vila ögonen på gör ju inget heller...
Skyfall och matorgie
För första gången på två dagar är jag hungrig! Sedan i måndags har jag i stort sett haft en konstant mättnadskänsla. Det hela började med en dag på stan med Tess...
I Stockholm öste regnet ner och gatorna var folktomma. Folk stod inne i affärerna och tryckte, väntade på bättre tider.
Men inte vi inte. Tess hade sett till att vara utrustad med ett stort paraply under vilket vi båda fick plats.
Att traska på en folktom Drottninggata med regnet studsandes mot ens fötter under ett paraply med sin bästa vän under skratt och med händerna fulla med shoppingpåsar är väldigt roligt. Livsförlängande skulle jag tro. Om man inte skulle ha oturen att åka på en elakartad lunginflammation på grund av vädret.
Vi stod i ett skyltfönster och beundrade det folktomma Hötorget ett tag. Sen gav vi oss ut.
Under vårt paraply
Sedan var det alltså dags för mat. Asiatisk buffé tyckte vi båda var en höjdaridé och vi gick med liv och lusta in för uppdraget att äta så mycket vi orkade för 79 spänn. Jag inledde matfesten med två proppfulla tallrikar.
Inledde alltså.
Sen blev det mer.
Plus efterrätt på det.
Notera den för mig lilla mängd glass. Jag orkade verkligen inte en milliliter till. Totalt proppad. Det var nästan att jag ångrade att jag ätit så fruktansvärt mycket då min mage var totalt uppsvälld med noll möjlighet att dra in, om jag nu skulle velat det. Men bara nästan. För det var så otroligt gott.
Jag var mätt i 24 timmar.