En eftermiddag på stan
Himlans mysig eftermiddag med tjejerna på Söder igår.
På tåget in till stan satt jag framför en man som sjöng för sig själv, eller för oss andra, jag vet inte. Han sjöng liksom tyst, men ändå tillräckligt högt för att jag skulle höra honom tydligt. Han lät så vemodig och fantastiskt fin. Som en blandning av Fredde Wadling och Leonard Cohen sjöng han om Bluebirds. Hela vägen in till stan satt jag och lyssnade och föreställde mig mannen som sjöng bakom min rygg. Jag såg en man i högre medelåldern, grånad och skäggig, med skjorta och jeans. Jag visste att bilden skulle spricka om jag vände mig om, men jag var tvungen att se honom. När jag klev av vid Centralen tittade jag.
PANG. Bilden sprack. Tusan också.
Mötte upp tjejerna vid Centralen och vi tog oss in till Söder och fika vid SoFo. Där ägnade vi oss åt den ädla sporten kändisspaning. Och bakverkfrosseri.
Promenerade sedan vidare för parkhäng vid Nytorget. Vi fick flytta oss var femte minut eftersom skuggan jagade oss.
Sen gick vi vidare och gungade ett slag.
En sån här vill jag ha, fast med 20 meter långa linor. Det vore nåt.
Gunga är underskattat!
Solen lyste och allt var bra, trots att vi hamnade mitt bland kolonilotter med återvändsgränder i jakt på toalett.
På tåget in till stan satt jag framför en man som sjöng för sig själv, eller för oss andra, jag vet inte. Han sjöng liksom tyst, men ändå tillräckligt högt för att jag skulle höra honom tydligt. Han lät så vemodig och fantastiskt fin. Som en blandning av Fredde Wadling och Leonard Cohen sjöng han om Bluebirds. Hela vägen in till stan satt jag och lyssnade och föreställde mig mannen som sjöng bakom min rygg. Jag såg en man i högre medelåldern, grånad och skäggig, med skjorta och jeans. Jag visste att bilden skulle spricka om jag vände mig om, men jag var tvungen att se honom. När jag klev av vid Centralen tittade jag.
PANG. Bilden sprack. Tusan också.
Mötte upp tjejerna vid Centralen och vi tog oss in till Söder och fika vid SoFo. Där ägnade vi oss åt den ädla sporten kändisspaning. Och bakverkfrosseri.
Promenerade sedan vidare för parkhäng vid Nytorget. Vi fick flytta oss var femte minut eftersom skuggan jagade oss.
Sen gick vi vidare och gungade ett slag.
En sån här vill jag ha, fast med 20 meter långa linor. Det vore nåt.
Gunga är underskattat!
Solen lyste och allt var bra, trots att vi hamnade mitt bland kolonilotter med återvändsgränder i jakt på toalett.
