Emmas bloggeri

Satt uppe sent igårkväll och kollade på AIK-Metalurgs, så skoldagen idag har varit otroligt låång... Föreläsning på morgonen i ett par timmar, sen läsa, läsa, läsa, äta, läsa, diskutera, läsa lite mer och sedan seminarie i en timme. Det gick bra, men det är ju så seeeegt att bara stirra i en bunt med papper, stryka under, analysera, reflektera, diskutera mm i ett par timmar (när man dessutom lider av halv sömnbrist), för att det hela sedan ska mynna ut i ett seminarie där läraren ändå pratar 50% av tiden.
Jaja, nu är det helg och jag ska ladda batterierna på landet. Det är så otroligt härligt att vara där på hösten. Tända en brasa, de knarrande golven, det kalla vattnet och den härliga höstlukten som snart borde infinna sig. Det är som balsam för själen. Måste dock ta med mig kursmaterial att läsa, men även det blir mysigare på landet.

Idag är det exakt ett år sedan jag tog mitt körkort. Scheisse vad tiden har gått fort! Undra hur många mil jag samlat på mig?

Ajö, nu åker vi.

Skolan rullar på nu, börjar komma in i det hela igen. Det tar ett tag att vänja sig vid rytmen. Papper överallt, kompendier, litteraturlistor och svårbegripliga anteckningar. Sweet oordning.

Nu börjar hösten krypa in under skinnet på en. Inga varma vindar längre och färgerna blir en aning dovare när man stiger ut. Men jag gillar det. Det är inte lika hysteriskt som på sommaren. För varmt, för kallt, bada, picnic, varmt, mygg, svett, fästingar, bastuvarmt i bilen, smält glass, skvalmusik, varmt... Nu är det konstant kallt och fina färger och allt är bra så.

Lite missnöjd över att det inte blev någon paddling i år, det brukar vara trevligt. Gnesta by sea är oslagbart. Kanske man kan höstpaddla? Då behöver man inte oroa sig för sönderbrända axlar iallafall. Kanske sönderfrusna bara.

September är bara 2 dagar bort och då träder vi in i födelsedagshysterin i denna familj. Bara att dra ett djupt andetag och förbereda sig på kalas i stort sett varje dag... Jag har för en gångs skull önskat mig något konkret och eftersom mamma mumlade något om att hon måste till IKEA så behöver jag bara sätta ihop 1+1 för att förstå vad hon ska göra där... Härligt!

Lunch nu, sen en tripp till stan för att spana in lite kurslitteratur och jämföra priser. Har en känsla av att jag kan spara in en del genom att köpa på nätet.

Vilken otrolig jävla skitdag det har varit idag. Ingenting gick som det skulle. Det hela började med busshelvetet... Där stod jag i godan ro och väntade på den, ser den komma och tänker "skönt, ingen stress" när plötsligt wroooooooooooom!! - den åker förbi. Jag svor mina allra fulaste svordomar och kände hur paniken smög sig på. Jag trodde det var säkert att stå vid denna hållplats, eftersom bussen stannade och plockade upp folk vid den när jag åkte i tisdags (då hade jag gått på vid en annan hållplats och då tänkt "vad bra, då kan jag gå på vid denna hållplats nästa gång, eftersom den är mycket närmre mitt hem. Kanon" Men nehejdå, bara för att jag nu stod vid denna förbannade hållplats kör den såklart förbi. Pucko. Man kan inte stanna en dag, och skita i det en annan, SL!!

Kutade då över till andra sidan vägen för att ta en buss till tågstationen. Tack och lov kom det en omgående, men tåget gick likväl inte förrän 13:30 ändå. I sakta mak tuffade så tåget på till Älvsjö (why oh why måste man åka åt helvete för att komma till Flemingsberg med tåget?) och byte till tåget mot Flempan. Jag kom in på stationen 13:59 (uppropet var 14:00) och började springa som Tyson Gay och upptäckte (till min lilla glädje...) att jag hade två lika stressade/panikslagna/svärandes medlöpare! In genom en port, till vad vi trodde var utgången, men vad möts vi av?


De tre löparnas väg skiljdes åt efter rulltrappan och vi önskade varandra lycka till.

Sen var det ju ett skämt att springa som en galning, svettandes som en gris i den där jävla labyrinten till skola. Hade dessutom lyckats kolla fel på var uppropet var, så när jag tagit mig till det jag trodde var min sal, möttes jag av... ingenting. Paniken steg ytterligare, något jag inte trott var möjligt. Jag var nära bristningsgränsen och kände tårarna svida bakom ögonlocken. Nästan. På något vis lyckades jag tillslut hitta rätt jävla sal och jag kom instormandes med andan i halsen och svetten drypandes. Tack och lov kom man in uppifrån, så jag slapp förödmjukelsen att kliva in mitt framför allas ögon och pustandes leta en plats att sätta mig på... Jag tog första bästa lediga plats högst upp och lade mig ner över bänken, helt slut. Mentalt och fysiskt. Började sen vifta med en mapp framför mitt ansikte i ett försök att få luft. Men jag var på plats. 9 minuter försenad.

Sen kom nästa bakslag. En (1!) reserv togs in. Jaha, det var ju roligt. Jag som var nr 3. Ville bara skrika rätt ut i den där jävla salen. HELVETE. Hoppas att någon jävel tar sitt förnuft till fånga och inser att det programmet inte är något för henne/honom, biatches. Fan fan fan. Sen missade jag dessutom bussen hem, så jag fick sitta i den stekande värmen och vänta på nästa (som när jag åker hemåt såklart inte stannar vid den hållplats jag tidigare stod och väntade vid, nej, för där stannar den tydligen inte (förutom i tisdags då, de jävlarna) utan den stannar vid Nästa hållplats!) Varför i hälsingland stannar de där då? Fattar inte vitsen med det hela. Så jag fick en lång promenad hem, fortfarande skärrad över min tidigare stress och apsur över reservlistan (på vilken jag nu då måste vara nr 2? Eller? Det fanns någon invecklad ordning över reserverna, så med min tur står jag väl i själva verket som nr 5007. Typ.)

När jag sedan kom hem och tog in posten, möttes jag av en stor äcklig spindel i brevlådan. Hallelujah. Dagen blir bara bättre och bättre. Jag tror att jag ska gå och lägga mig nu, så att jag slipper fler dåliga saker. Så kan jag gå upp i natt, utvilad och kolla på friidrotts VM.


Jävla dag alltså.

Första dagen i nya (hög)skolan idag. Inskrivning. Det kändes helt surrealistiskt att återigen sitta i en föreläsningssal (en jävligt trång sådan!) och lyssna med halva örat på vad som sades därframme... Det kändes nästan som en utomkroppslig upplevelse. Kanske delvis på att jag fortfarande är inställd på att gå ett annat program. På fredag får jag veta hur det blir med det. Håller alla tummar jag kan. Annars kommer det bli tre långa år känns det som... Jeeses.
Skönt dock att jag bara behöva sitta på en buss (well, två) för att ta mig till skolan, istället för buss, pendeltåg och tunnelbana som förut. Alltid något positivt.

Fick äntligen hem en oerhört efterlängtad CD skiva idag. Lyckades hitta en svensk skivdistributör som hade importerat skivan (ges bara ut I Tyskland annars, varför kan man undra) Hallelujah! Nu ska jag lyssna sönder den.

Idag var en sån dag i provhytten man bara vill glömma. Inte ett enda plagg var fint på mig. Jag kände mig som en elefant. Fortsätter att inbilla mig själv att det är kläderna det är fel på och inte mig... Kan ju lura migsjälv ett tag till i allafall.

Imorgon är det skola igen. Hjälp. Det blir nog bra, men det är alltid lite nervigt att komma dit första dagen. Känner jag mig dessutom som jag gör idag blir det ingen trevlig dag... Jag får ta och rycka upp mig. Pepp pepp.

Sjukt roligt att City klarade av United igår. Svennis pissar på hela den engelska pressen. Med all rätt.

Nu ska jag gå och stärka mitt självförtroende, hur man nu gör det. Alkohol?

Jag åt så sjukt mycket mat igår. Libanesisk buffé. Jag är ärligt talat fortfarande mätt, 24 h senare... Det var nästan som i dröm då det bara kom in mer och mer mat hela tiden. Fantastiskt! Synd att man blir mätt alltför fort. Vi satt ändå i tre timmar och åt... Nästa gång blir det fyra, ha ha!

Härligt med Premier League som drog igång idag! 3 poäng till Svennis på en gång. Hejar på honom.

bättre sent än aldrig...

Jag & Tess var på soliga Råsunda i måndags och skådade vårat kära AIK slå BP med 3-0. Precis innan hörnan som ledde till 2-0 målet slogs, fick jag en känsla och sade "nu blir det mål" och började filma. Borde kanske säga så oftare?? Det var en härlig kväll... Norra Stå sjunger och dansar.

grattis mormor på 75-års dagen!

Igår höll jag på att smälta bort i värmen, idag öser regnet ner. Wonderbar.

Jävligt tur att jag inte hängde ut tvätten. 

Hemkommen efter några dagar på landet. Det är så otroligt härligt att bara vara där. Det är ett annat tempo än hemma. Lugnt. Avstressande. Skogspromenaden ner till ängen och bastun, vidare ner till sjön, så som det alltid har varit. Badbryggan, mindre nu än då, men ändå på plats. Sniglarna på stigen och snickarboen står där den står. Fridfullt.

Vi var ner till sjön och fiskade en eftermiddag - det var längesedan sist! Tror aldrig att det har nappat så mycket som det gjorde då.
Jag har ätit alldeles för mycket mat. Det blir lätt så. Helt överfull har jag varit de här dagarna.. Jag behöver nog en matavgiftning... Fast igårnatt (!) spelade vi badminton, så lite nyttig har jag ju varit. Badminton är verkligen grymt roligt! Och träningsvärkframkallande.

Kom som sagt hem idag, och jag möttes av en underbart härlig uppdatering av Christian Kjellvander! Nästan för bra för att vara sann, jag trodde knappt på den själv. Hans bil pajade häromdan, och i väntan på hjälp filmade han sigsjälv (God bless the mobiltelefon!) när han framför en ny låt från skivan som släpps i oktober. Så otroligt fin. Med hunden i baksätet och allt.