Emmas bloggeri

"Nu vet du allt om ingenting, din jävla sopa" H.Hellström

En jävlig dag

Publicerad 2007-08-24 17:12:01 i Skriverier,

Vilken otrolig jävla skitdag det har varit idag. Ingenting gick som det skulle. Det hela började med busshelvetet... Där stod jag i godan ro och väntade på den, ser den komma och tänker "skönt, ingen stress" när plötsligt wroooooooooooom!! - den åker förbi. Jag svor mina allra fulaste svordomar och kände hur paniken smög sig på. Jag trodde det var säkert att stå vid denna hållplats, eftersom bussen stannade och plockade upp folk vid den när jag åkte i tisdags (då hade jag gått på vid en annan hållplats och då tänkt "vad bra, då kan jag gå på vid denna hållplats nästa gång, eftersom den är mycket närmre mitt hem. Kanon" Men nehejdå, bara för att jag nu stod vid denna förbannade hållplats kör den såklart förbi. Pucko. Man kan inte stanna en dag, och skita i det en annan, SL!!

Kutade då över till andra sidan vägen för att ta en buss till tågstationen. Tack och lov kom det en omgående, men tåget gick likväl inte förrän 13:30 ändå. I sakta mak tuffade så tåget på till Älvsjö (why oh why måste man åka åt helvete för att komma till Flemingsberg med tåget?) och byte till tåget mot Flempan. Jag kom in på stationen 13:59 (uppropet var 14:00) och började springa som Tyson Gay och upptäckte (till min lilla glädje...) att jag hade två lika stressade/panikslagna/svärandes medlöpare! In genom en port, till vad vi trodde var utgången, men vad möts vi av?

En 500 meter lång rulltrappa... Precis vad vi behövde.

De tre löparnas väg skiljdes åt efter rulltrappan och vi önskade varandra lycka till.

Sen var det ju ett skämt att springa som en galning, svettandes som en gris i den där jävla labyrinten till skola. Hade dessutom lyckats kolla fel på var uppropet var, så när jag tagit mig till det jag trodde var min sal, möttes jag av... ingenting. Paniken steg ytterligare, något jag inte trott var möjligt. Jag var nära bristningsgränsen och kände tårarna svida bakom ögonlocken. Nästan. På något vis lyckades jag tillslut hitta rätt jävla sal och jag kom instormandes med andan i halsen och svetten drypandes. Tack och lov kom man in uppifrån, så jag slapp förödmjukelsen att kliva in mitt framför allas ögon och pustandes leta en plats att sätta mig på... Jag tog första bästa lediga plats högst upp och lade mig ner över bänken, helt slut. Mentalt och fysiskt. Började sen vifta med en mapp framför mitt ansikte i ett försök att få luft. Men jag var på plats. 9 minuter försenad.

Sen kom nästa bakslag. En (1!) reserv togs in. Jaha, det var ju roligt. Jag som var nr 3. Ville bara skrika rätt ut i den där jävla salen. HELVETE. Hoppas att någon jävel tar sitt förnuft till fånga och inser att det programmet inte är något för henne/honom, biatches. Fan fan fan. Sen missade jag dessutom bussen hem, så jag fick sitta i den stekande värmen och vänta på nästa (som när jag åker hemåt såklart inte stannar vid den hållplats jag tidigare stod och väntade vid, nej, för där stannar den tydligen inte (förutom i tisdags då, de jävlarna) utan den stannar vid Nästa hållplats!) Varför i hälsingland stannar de där då? Fattar inte vitsen med det hela. Så jag fick en lång promenad hem, fortfarande skärrad över min tidigare stress och apsur över reservlistan (på vilken jag nu då måste vara nr 2? Eller? Det fanns någon invecklad ordning över reserverna, så med min tur står jag väl i själva verket som nr 5007. Typ.)

När jag sedan kom hem och tog in posten, möttes jag av en stor äcklig spindel i brevlådan. Hallelujah. Dagen blir bara bättre och bättre. Jag tror att jag ska gå och lägga mig nu, så att jag slipper fler dåliga saker. Så kan jag gå upp i natt, utvilad och kolla på friidrotts VM.


Surprise

Jävla dag alltså.

Kommentarer

Postat av: Bella

Publicerad 2007-08-24 21:24:16

Oj, Slobo. Vilken slobbig dag. I'm feeling you.

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Emma

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela