Emmas bloggeri

Härom veckan var jag Tour de ski - inspirerad och blev sjukt taggad på att ge mig ut och springa när jag på jobbet var ute hela eftermiddagen i detta underbara väder:


Jag kunde nästan känna hur gruskornen krasade under mina gympadojjer där jag sprang med lätta steg... I tanken hade redan hoppat i snabbspringarkläderna och såg fram emot hur jag gav mig på uppförsbacken med lätta steg. Solen sken och allt var underbart. Kändes som vår.

Nästa dag möttes jag av detta:


Suck.

Sportåret 2012 fortsätter att leverera!



Marcus Hellners överjävliga klättring uppför slalombacken idag var bland det grymmaste jag sett. Adrenalinet sprutade ut ur mina öron! Hellner är urtypen för den klassiska skid-tjurskallen, och idag fick vi se vad den skallen kan få kroppen att göra. Helt makalöst.

Northug hade inte skuggan av en suck att försöka hänga med. Det bidrog såklart till att känslorna svallade extra mycket - det var inte vem som helst han körde över. Men Northug är grym, det finns få idrottsmän jag gillar så mycket som honom. Han kan vara en jävlig retsticka av guds nåde, men han är aldrig sen att hylla sina konkurrenter. I en intervju efter klättringen idag hyllade han Hellner och sade "han kom med en väldig fart och jag lyckades hänga på bra i 2-3 meter..." Självdistans och humor, sånt gillas.

Hellner var mest lycklig i sina intervjuer efteråt, så härligt att se. Tour de ski är över för denna säsong, men den kunde knappast ha slutat bättre - Marcus Hellner totaltvåa, som förste svenska man på pallen någonsin.

100 spänn på att Northug vinner Vasaloppet om två månader.

Juniorvärldsmästarna!


Nattens finalbatalj mot Ryssland var en riktig jävla pers! Men oj så underbart den slutade. Så jävla bra.

Matchen började vid 02:10 och jag hade hållt mig vaken genom att titta på film. Det var liksom ingen idé att gå och lägga sig vid tolvtiden. Kokade lite kaffe och hade det gött.

De två första perioderna hade jag en bra känsla hela tiden - Sverige spelade ju ut Ryssland och allt såg så bra ut. Det var bara målen som fattades.

Men sen... Den tredje perioden var en enda lång pers. Ryssland spelade upp sig och den goa känsla jag haft hela matchen var som bortblåst. Läget kändes nästan hopplöst, ja uppgivet från min sida. Med 32 sekunder kvar av matchen kom så Rysslands gyllene läge, det var bara att sätta dit pucken efter Kuznetsovs snurr-passning. Öppen kasse. Men då - Johan Gusafsson gör turneringens räddning! Helt jävla otroligt. Hoppet vände och Sverige tog matchen till förlängning.

Jag hatar golden goal, det är så jävla nervpåfrestande. Jag var ett vrak.

Så tack, Mika Zibanejad för att du inte gjorde plågan längre än tio minuter. Mitt psyke hade inte hållt mycket längre än så. Fy satan vad grymt det var när han satte 1-0 och Sverige är äntligen juniorvärldsmästare igen! 31 långa år sen sist.

Målet!


Grymt att fortfarande sitta kvar vid TVn på morgonkvisten och se alla guldtårar och intervjuer - så jäkla underbart, vilken känsla. Idrott när den är som bäst.

Älskar Härenstams och Renbergs totala kommentators-lycka.

1 januari 2012, ett nytt år i sin linda.
Jag ser med försiktig optimism fram emot vad året har att erbjuda! Inte för att det krävs särskilt mycket för att det ska bli bättre än 2011... Men som sagt, ett nytt år känns som en nystart. Vi börjar om från noll, vilket kan vara skönt. Jag är försiktig med att ge några nyårslöften, det är så lätt hänt att de istället för att vara en kick i röven, blir en tyngd på ens axlar - måste måste måste! Onödigt. Men jag har några saker jag vill få bukt med, jag håller bara tyst om det ha ha!

Året började i alla fall på ett sjukt bra sätt - Juniorkronorna dängde till Ryssland i VM, i en episkt grym match! 4-3 efter underläge 0-3 och avgörande (av två AIK-are!) i förlängning. 2012 kunde inte ha fått en bättre start än så. Nu väntar semifinal, det blir grymt. Tour de ski med Petter Northug i spetsen är ju inte heller helt fel att slötitta på.

Hur som helst, min ständiga följeslagare får sätta soundtrack till det nya året!
Bara man hör de första 10 sekunderna så är man glad:

Pencil full of lead