Emmas bloggeri

Den senaste veckan har jag plågats av störd nattsömn. Följande händelseförlopp har inträffat alltför många gånger för att bara vara en slump:
Jag vaknar mitt i natten med ett ryck och är bombsäker på att något lurvigt djur ligger brevid mig i sängen. Hej panik! Jag bokstavligen flyger ur sängen med hjärtat i halsgropen, springer genom rummet bort till lampknappen. Rummet tänds och jag står flämtandes och rå-stirrar på sängen. Den är tom. Sakta börjar även mitt medvetande att ljusna och mina tankar kan någorlunda kallas för klara: "Inget djur där, jag drömde". Alternativt hallucinerade. Igen. Jag tänker på hur fånig jag måste se ut, försäkrar mig om att det verkligen inte är något där, släcker lampan, går tillbaka till sängen och somnar om. Med en något olustig känsla.

I går natt utspelades dessutom denna scen inte en gång, utan två. Varför?

Annars då?
I går var en fika i Gamla stan med Maja och Johanna på schemat. Det gällde att se upp, annars kunde det gå illa:


Utanför Café Edenborg föll snöblaffor från taket och träffade min nacke. Himlans tur att det inte var en istapp, det hade inte varit lika roligt. Snöblaffet droppade sedan i sakta mak nerför min nacke.
Inne på caféet var det lugnare.


Gårdagen resulterade i dessa sanningar och livsregler:
* Smala gränder vintertid kan vara förrädiska. Var försiktig.
* Står en varningsbock på vägen betyder det: Gå ej här.
* Skulle man mot all förmodan ändå göra det, betyder den visselpipeblåsande mannens signal: Akta, för faan!

Alltså: Vi borde strosa lite oftare i Gamla stan, men vara mer uppmärksamma på varningskyltar och visselpipor.

I natt satt jag uppe nästan fram till dess att natt blev morgon, läsandes. Av egen fri vilja bör tilläggas. Ingen "påtvingad" kurslitteratur eller sista minuten tentaplugg. Den senaste veckan har jag läst två böcker som jag själv valt. Det är sorgligt länge sedan jag senast gjorde det annars.
   Johnny Cash biografin för några månader sedan hann jag inte läsa hela innan den skulle tillbaka. Då lånade jag ändå om den två gånger. Tentor och oinspiration kom i vägen. Underbara Joan Didion öppnade jag inte ens. Boken låg på mitt skrivbord i säkert två månader och kändes bara som en oöppnad börda.
   Men så hände något med läslusten när jag var på biblioteket och lämnade tillbaka Cash & Didion, eftersom jag inte längre fick låna om dem. Jag gick som vanligt runt bland alla hyllor med böcker, det dåliga samvetet malde och undrade när läslusten egentligen hade tänkt komma tillbaka? För det var bra länge sedan jag senast såg skymten av den. Flera år sedan faktiskt.
   Hur som helst. Jag plockade ner två böcker från hyllorna. Båda två gav mig den där känslan av "fan vad kul att jag hittade den här, nu jävlar ska här läsas." Inklusive svordomar.
   Ingen av böckerna, Fredrik Strages "Fans" och Sabine Kueglers självbiografi "Djungelbarn" är väl vad man kallar tungrodd litteratur. Men skit samma - känslan infann sig.
   Första boken gick i ett huj. Det var som när jag var liten och jag läste böcker konstant; när jag vaknade på morgonen, efter frukost, innan lunch, innan middag, efter middag och innan jag somnade. Det där sköna läsruset infann sig för första gången på många år. Vilken känsla! Jag hade inte tappat bort det trots allt. Det har bara legat i dvala och kom visst fram när vintern kom... Omvänt var ordet.
   Så i natt satt jag som sagt uppe läste. Och grät och skrattade om vartannat när jag läste Kueglers självbiografi. Vilken känsla!

...och när jag vakande imorse hade ett tungt snötäcke lagt sig över oss. Det var fint det med.

Låång dag i går. På plats i Globen vid 09:45.
Väntan, förväntan.
Ljudrep.
Väntan.
Äpple och chokladboll.
Tre timmars genrep.
Tack och lov kom Hellström och piggade upp.

Håkan!


Väntan.
Mat.
Promenad i kylan.
Mer väntan.
Alla var helt slut, knappt någon energi kvar i kroppen. Då hade galan inte ens börjat.

Snart dags


Det regnade guld på oss


Så vann han då för tredje gången


Zlatan

"Tastes kinda like cheese that´s been sitting around. For about three weeks. But worse"
 

Sen ser man det här och jag glömmer allt vad äckelmat beträffar och mitt hjärta smälter. Igen.
 

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: I love you Bear Grylls!

Jag har suttit instängd i tre dagar, stirrandes på en dataskärm. Hemtenta är boven. Nu är den inlämnad. Jag vill inte ha tillbaka den.

Skärmen ja.
Den ljusa.
Ljusa skärmen.
Som gör mig blind.
Gradvis.
Jag ser ljuset.
Ljuset gör mig blind.
Det ljusa.
Gradvis.

Snacka om turbulent dag för AIK-anhängare.
Sparkad tränare, fansens protestaktioner, hot om årskortbojkott, stormad presskonferens, luddiga formuleringar, hej då även till Novakovic. Ola hoppade visst av till sist. Efter mycket om och men.

Bye bye Rikard Norling.
Bye bye Nebojsa Novakovic.
Bye bye Charlie.
Bye bye Ola.

De två förstnämnda kommer saknas mycket.

...till att börja med får jag väl skriva Grattis Kalmar FF. Kära Gnagets femteplats ter sig inte så dyster med tanke på hur jävlig höstsäsongen varit. Avslutningen med tre raka vinster och Bäst i stan är åtminstone ett ljus i mörkret...

Gårdagkvällen spenderades på restaurang Grill. Förutom den makabra inredningen (uppstoppad älg med lampa i munnen, någon?) var det glimrande bra; alltifrån den sjukt goda fördrinken, till den ljuvliga bruschettan, till huvudrätten - den underbara grilltallriken, och avslutningen med glass och sorbé. För att göra kvällen komplett sprang vi även på the one and only Melker. Mamma var starstruck. Den ende som toppar Melker i hennes värld är Ernst Kirchsteiger.

Hej bästa drinken

Blue Hawaiian

Idag var en sorgens dag.
Mats Rubarths sista match i AIK tröjan på Råsunda.
Min Mats.


Inget mer Rock´n roll med RaggarRubarth.

Jag trodde aldrig den dagen skulle komma.
Bedrövligt.

Avskedsintervjun. Jag orkar knappt titta...
http://www.svenskafans.com/fantv/clip.asp?id=6963

Halloween partaj igår.
Det var blodigt, det var roligt.

Jag konstaterar:
Singstar är en röstdödare.
Det är varmt med peruk.
Min cider försvann spårlöst.
För att sedan dyka upp.
På samma ställe jag lämnat den.
Johanna gick ner i spagat.
Jag kontrade med brygga.
Martina lämnade blodspår i hela lokalen.

Varför rökte jag pipa?