Emmas bloggeri

Idag är det den 29e februari och det måste uppmärksammas med ett inlägg, för det är inte särskilt ofta det händer. Bara en gång vart fjärde år får denna dag fira födelsedag, vilket ju kan tyckas orättvist.

Så just denna dag får ett eget inlägg tillägnat sig.
Hurra hurra hurra hurra!

Gårdagen bestod av plugg och tenta. Vaknade på morgonen efter en natt av mardrömmar. Drömde att tentan hölls på spanska och tja, det är tre år sedan jag läste spanska så de kunskaperna är ju inte direkt på topp. Kände den där obehagliga klumpen i magen i samma sekund jag slog upp ögonen. Åt frukost innan jag satte mig för att plugga i ett par timmar. Pillade i mig lite lunch också, men jag mådde mest illa...
Försökte sjunga bort min oro och stod och gastade i ett par minuter innan jag satte mig på bussen till skolan. Mötte upp med lika nervklena klasskamrater och vi satt och pluggade/gjorde varandra nervösa mellan kl 14-17 innan vi åt lite och släpade oss upp till tentasalen. Kl 17:30 var vi på plats, men eftersom tentan inte började förrän 18:00 pratade vi hysteriskt om andra saker i en halvtimme innan sanningens ögonblick var inne.
Jag kände mig helt opepp när jag skrev, hade verkligen ingen energi kvar i kroppen efter en lång dag av oro. Jag har ingen aning om hur det gick. Sorgligt nog är jag medveten om att jag helt missade en fråga: gjorde den klassiska missen "åh vad jobbigt, jag hoppar över den här frågan och går tillbaka till den sen..." Problemet var att jag glömde gå tillbaka till den eftersom de andra frågorna tog sån jäkla tid. Med 4 minuter kvar insåg jag min miss men då var det kört. Klockan var 21 och vi fick inte sitta längre. Bye bye 5 poäng.
Tog sen sista bussen hem, 21:45 och gladde mig över att tentan var avklarad. Det visar sig senare hur det gick.

Tentaplugg denna vecka är det som gäller. Idag har väl inte direkt varit lysande på den fronten, jag hade annat som var tvunget att bli klart först. Men imorgon så... Plugga tisdag, onsdag, torsdag och tenta på torsdag kväll. Det blir nog bra.

Ikväll ska jag stirra på Lilla Sportspegeln för att se på min favorit, Ole Einar Bjørndalen. Han är så sjukt bra.

Vilken fantastiskt fin morgon jag vaknade till imorse, -2c och strålande solsken!

Idag är det Alla Hjärtan, vilket innebär att mitt lilla hjärta, Pannkakan fyller 1 år! Halledudane vad fort tiden har gått med henne.

... ja, tala om kontrasternas kvällar! Igår var det lugnt, lågt och stillsamt, idag det motsatta - fart, stora gester och högljutt. Och kvällarna var fantastiskt bra båda två, på var sitt sätt.
Börjar med gårdagskvällen... Jag var inte helt hundra på om jag skulle åka in till stan och kolla på Kjellvander, jag hade mycket att plugga. Men what the heck, tänkte jag, jag kan läsa på tåget! Lättare sagt än gjort visade det sig dock vara då jag träffade Steffi vid tåget... då kan man inte sitta och läsa för bövelen!  Jag pallrade mig hur som helst iväg till Söder och Kafe44 för att lyssna på Kjellvandrarna (Kjellvander i pluraralis?)
Innan spelningen började fick vi lyssna till Fredde Wadling och svettas i mörkret. Sen bjöds vi på en stämningsfull timme av fin musik med Christian och Therese. Galet irriterande bara att det var ett knäppande ljud från någonstans (micen?) som i slutet av spelningen levde ett eget liv... jag är otroligt känslig för störande ljud (det går inte att kolla på TV och samtidigt ha radion på i en annan del av huset, eller för den delen att plugga med köksklockan tickande eller timern till lamporna på - omöjligt) Men jag gjorde mitt bästa för att tänka bort ljudet och det gick faktiskt hyfsat. Fina och sista Southern accent vill man ju inte ha spolierad! Enligt Christian (som enligt egen utsago sovit på 44ans scen) var det en stulen telefon från -95 som spökade..
Hur som helst är jag glad att jag kom iväg, det var en stillsam och fin spelning.

Annat liv i skällan var det  ikväll! Jag & pappa var på Globen och tittade på Cirque du soleil. Det var en riktigt häftig upplevelse i färg och form. Vissa stunder satt jag bara och gapade - det är fantastiskt vad en människokropp är kapabel att utföra! Verkligen en häftig show att se! Sen blev det kvällsmat vid 22 och nu ska jag läsa klart en bok till imorgon. Det blir nog bra.

Det tog längre tid än väntat med referatet, på grund av förvirring. Men jag tror att jag lyckades knåpa ihop något i alla fall. Läskigt att få det bedömt nästa vecka.

Nedslag per rad? Que? Y por que?

Brorsan var här och tvättade bilen och lånade goggles. De ska på skidweekend, fy fejn vad nice. Även om min senaste skidtripp slutade med gips längtar jag tills jag står på ett par skidor igen. Det är alltför sällan att bara åka en vecka varje år! Det är så fantastiskt härligt.

Nu ska jag gå och ta hand om min stackars rygg som tar stryk av allt sittande framför datan. Öjöjöj.

Häromdagen vaknade jag av ett pipande ljud i rummet. Vad är det som låter? tänkte jag i mitt fortfarande halvsovande tillstånd. Jag låg och funderade ett tag, tills jag insåg att det faktiskt var jag själv som pep. Eller, det var min näsa som pep. Min totalt igensnorade näsa.  piiiiiiiiiiip.
Tillståndet har dock förbättrats under de senaste dagarna och jag vaknar inte längre av att jag piper. Hostan håller också på att ge med sig (peppar peppar)

Har gått ett par veckor på journalistlinjen nu och det känns så jäkla bra. Sköna lärare, bra klasskompisar och kul uppgifter. Till skillnad från tidigare högskolestudier känner jag att jag faktiskt kommer ha praktisk nytta av det jag lär mig nu. Och jag har roligt, det är det viktigaste. Har en halvjobbig uppgift till imorgon bara, men det ska nog ordna sig. Alla känner likadant. Vi ska skriva ett referat på en två-timmars föreläsning vi var på i eftermiddags. Jag ska nog börja nu, så slipper jag sitta med den imorgon halva dagen. Imorgon ska jag bara vara ledig och njuta.

Sen blir det inflyttningskalas på lördag, fy vad kul.