Emmas bloggeri

Hemma igen efter härliga dagar uppe i vintern. Underbart med snöstormar och strömavbrott! For real. Mindre lyckat var dock att jag lyckades krascha i slalombacken redan första dagen och pajade tummen. Vi fortsatte dock att åka hela dagen innan vi åkte till sjukhuset... Vem vill missa värdefulla skidtimmar??? Jag trodde dessutom bara att det var en stukning och var därför inte särskilt sugen på att åka till sjukhuset. Väl där (efter tre smärtsamma sprutor med bedövning...)  visade det sig dock att ledbandet var av. Gips på. Eftersom jag gärna ville fortsätta åka skidor resten av veckan, fick jag ett litet pluttgips. Kunde dock inte hålla i en stav, så jag fick åka resten av veckan med en stav bara. Jävligt snitsigt. Effektivt sätt att slippa undan längdskidorna...

Igår var jag på Södersjukhuset för att kolla till tummen. Den var orörlig. Läskig känsla att inte kunna röra en kroppsdel. Scheisse. Så nu har jag istället ett stort jävla gips på hela armen, som jag ska ha i fem jävla veckor. Piss piss piss. Inte kul.

Jag har avancerat! Från litet till stort.
    
 (Yes, det vackra blåmärket fick jag på köpet i kraschen... Ganska spännande att följa dess utveckling; från enorm bula till rosa/rött/lila/svart/gult skiftande)
 Lovely


Men solen skiner och det är trots allt tur att det är vänster arm som är gipsad.