Emmas bloggeri

Idag begravde vi Torsten, vår lilla Triop.

På jobbet kläckte vi för några månader sen ett antal dinosaurieräkor, sk Trioper. Torsten var störst och starkast, han höll ut längst. När jag kom till jobbet efter midsommarhelgen hade barnen och mina fina arbetskollegor ordnat en likvaka! Lite makabert men ändå fint. Barnen var oroliga att jag skulle börja gråta för att Torsten var död, men jag kunde inte hålla mig för skratt när jag såg vad fint de ordnat för vår lilla dinosaurie. Rörd blev jag, av deras ansträngning.

 

 

Jag har vårdat denna lilla räka ömt, med fin sand, kärlek, mat och rent vatten. Det kändes fint att hans lilla liv fick ett så ståtligt slut.

 

 

Vi begravde honom under högtidliga former, med pampig musik och blommor. Det var väldigt fint, och barnen uppskattade att vi gjorde det "på riktigt" - de fick vara med om allt, från kläckning, matning, utveckling och död. Hela livsspektrat, med begravning som avslut. Under mina sex månader med de här underbara barnen, har jag aldrig sett dem så stilla och tysta som under ceremonin. De höll varandra i hand och var stolta över att Torsten fick en så fin grav.

 

 

Det kan tyckas fånigt att ägna en liten räka så mycket omsorg, men för många av barnen var det en väldigt stor sak! Några berättade om andra begravningar de varit på, för andra var det en fin första begravning, inte något läskigt alls. De berättade för sina föräldrar och visade bilder, kände sig viktiga. Alltså, att ägna lilla Torsten  lite extra tid och omsorg, gav väldigt mycket tillbaka. Succé!