Emmas bloggeri

Igår var första gången på väldigt länge som jag var ute och svirade på stan. Mycket, mycket roligt! Bästa Sofia fyllde 30 och det firades!

Kvällen inleddes hemma hos Sofia och Stefan. Vänner och bekanta minglade och vi njöt av att fortfarande kunna sitta ute under bar himmel. När kvällsluften gjorde sig alltför påmind flyttade vi in och hade djuplodande diskussioner kring Sveriges kvalkatastrof mot Ungern och den mycket stora möjligheten att AIK nästa år spelar i Allsvenskan, DIF i Superettan och Bajen i div-1. Mycket underhållande.

Folk började droppa av vid midnatt (småbarnsföräldrarealism) och kvar hemma stod jag, Stefan och Sofia (för dagen med barnvakt...) Vi ville inte att kvällen skulle ta slut redan vid 00 snåret, så vi tog en taxi och blåste in till stan. Berns var målet. Att köa för att komma in på ett ställe kändes som 100 år sen sist, men samtidigt härligt uppfriskande. Mycket folk, mycket ljud, ljus och rörelse. Bra för hjärnan att se lite annat. Eller... att jobba på förskola är exakt likadant när jag tänker efter. Minus dörrvakterna.

Tack och lov behövde vi inte köa, utan blev av någon anledning pekade på och släpptes in snabbt. Stefan hävdade att det var hans snygga nunas förtjänst.

Vi mötte upp ett annat födelsedagsfirande gäng och slog oss ner. Bra musik i högtalarna och en White russian i drinkglaset - hur bra? Champagne beställdes in och det dansades till och med en skvätt. Mina dansmoves är tyvärr sjukt ouppdaterade, men jag bortsåg från den lilla detaljen och körde på utan tankar på att upprätthålla nån slags dans-värdighet. Har man bara roligt får man dansa hur man vill. Jag är kungen av fuldans. Riktigt härligt.


Taklampa

Vips slog klockan 03 och Berns stängde. Efter viss förvirring kring borttappade telefoner och försvunna betalkort, satte vi oss återigen i en taxi (samma som på ditvägen) och var sjukt nöjda med beslutet att ta oss in till stan.

04:30 var det så läggdags. Döm om min förvåning när jag vaknade 07:30, pigg som aldrig förr. Vad hände där egentligen? Det har aldrig hänt tidigare att jag inte kunnat somna om. Rise and shine! 3 timmars sömn tyckte tydligen min hjärna var alldeles lagom.

Lilla hjärnan känns dock inte lika pigg nu... Inatt ser jag fram emot många timmars härlig sömn.