5-års jubileum!
I dag är det 5 år sen jag tog mitt körkort!
Den bisarra känslan av att själv sitta i en bil och styra fanskapet har avtagit, men fortfarande kommer ibland en lyckokänsla över mig bakom ratten. Det kan vara i en rondell eller liknande; jag kommer åkandes, och andra bilar stannar och lämnar företräde! Ha ha, jag blir fortfarande glad åt det - de stannar för här kommer jag. Ensam i en bil och jag har företräde. Ibland blir jag glad åt det motsatta - jag kommer till en korsning och låter andra bilar åka före mig för jag har minsann sett dem och jag är visst ingen vettvilling, nä serru jag är en sansad människa bakom ratten som kan trafikreglerna.
Jag har vaga minnesbilder från uppkörningen. I stort sett minns jag ingenting, förutom ett vägbygge jag körde för fort förbi och att jag fick motorstopp en gång. Varför minns man bara det som gick dåligt? Konstigt det där. För jag gjorde ju uppenbarligen en massa rätt också, annars hade jag inte suttit här den 31 augusti 2011 och skrivit detta.
Hursomhelst. 5 år har passerat relativt smärtfritt i bilväg. Någon p-bot här, någon osmidig parkering där och någon repa här och där... Men peppar, peppar; inga krockar och inga olyckor och ett klarat blåstest hos polisen - så fortsätter jag mer än gärna i 5 år till.
Ja, det gäller att glädjas åt de små sakerna i livet.
Som att jag på jobbet får leka och se ut såhär varje dag:
Härligt!
...och fortfarande utgör Jens Lekman ett utmärkt bilåkar - soundtrack.
Just denna är bra på motorvägar.
Den bisarra känslan av att själv sitta i en bil och styra fanskapet har avtagit, men fortfarande kommer ibland en lyckokänsla över mig bakom ratten. Det kan vara i en rondell eller liknande; jag kommer åkandes, och andra bilar stannar och lämnar företräde! Ha ha, jag blir fortfarande glad åt det - de stannar för här kommer jag. Ensam i en bil och jag har företräde. Ibland blir jag glad åt det motsatta - jag kommer till en korsning och låter andra bilar åka före mig för jag har minsann sett dem och jag är visst ingen vettvilling, nä serru jag är en sansad människa bakom ratten som kan trafikreglerna.
Jag har vaga minnesbilder från uppkörningen. I stort sett minns jag ingenting, förutom ett vägbygge jag körde för fort förbi och att jag fick motorstopp en gång. Varför minns man bara det som gick dåligt? Konstigt det där. För jag gjorde ju uppenbarligen en massa rätt också, annars hade jag inte suttit här den 31 augusti 2011 och skrivit detta.
Hursomhelst. 5 år har passerat relativt smärtfritt i bilväg. Någon p-bot här, någon osmidig parkering där och någon repa här och där... Men peppar, peppar; inga krockar och inga olyckor och ett klarat blåstest hos polisen - så fortsätter jag mer än gärna i 5 år till.
Ja, det gäller att glädjas åt de små sakerna i livet.
Som att jag på jobbet får leka och se ut såhär varje dag:
Härligt!
...och fortfarande utgör Jens Lekman ett utmärkt bilåkar - soundtrack.
Just denna är bra på motorvägar.
