Emmas bloggeri

I dag var jag till tandläkaren och det gick som det brukar. Först en tandsköterska som tar röntgenbilder. På dem upptäcker hon något, tittar lite extra på en kindtand. Samma varje gång. Konstaterar att den sett likadan ut sen 2006. Ingen åtgärd. Frågar om jag är frisk (hur menar du?) tar någon medicin, snusar eller röker. Tar bort tandsten ("hur går det med tandtråden?") Samma sak varje gång. Nytt för i år var dock den grundliga och pedagogiska genomgång av borst- och tandtrådsteknik som hon gick igenom. Spännande att något nytt händer. Sen bokade hon en ny tid till mig om 18 månader. Ses då.

Efter detta är det tandläkaren, Andreas, tur att göra entré. Samma hälsningsfras som alltid. Standardfrågorna. Vad var det du pluggade nu igen? Jaha, Södertörn är väl en bra skola? Min son läser ekonomi där. Ngnghh, svarar jag, eftersom jag har en dregelsug i munnen. Tandläkaren tar fram kroken och pillar på tänderna. Det ser bra ut. Hej då, vi ses om 18 månader. Det mest uppseendeväckande som inträffade var att jag träffade min gamla lagkamrat Fanny i väntrummet - vi har båda haft Andreas i 20 år utan att veta om det. Se där.

Körde för ovanlighets skull bil till skolan i dag. Tror att det tog en kvart att fixa parkeringsplats. Jävligt fullt överallt. Sen var parkeringsautomaten trasig, så den svalde peng efter peng utan att det tickade särskilt mycket tid. Jag skrev en arg lapp och lade i vindrutan. Här ska jävlar i mig inte betalas mer.
Satt sen med Johanna, Maja, Ida och Nadya och gick igenom lite frågor till seminariet nästa vecka. Effektiv tid arbetade vi nog... 2 timmar? 3 gick åt till att prata om helt andra saker. Roliga saker. Som när Maja berättade att hon slog ut tänderna på en klasskamrat en gång. En kvart gick nog åt när Johanna skulle leda trupperna till skolans hemliga matsal. Efter ett par återvändsgränder hittade vi till slut till den heliga graalen. Ytterligare en kvart flöt förbi när vi sen hämtade fika.

På tal om fika: i går satte ett akut sötbehov in under en föreläsning. Jag & Johanna lydde våra instinkter och köpte varsin chokladmuffin. Allt i sin ordning. Sen tillstötte problem. Muffinsen (muffinen?) slutade vara muffins - de transformerades till chokladsörja. Hur äta? Ingen av oss hade sked. Men jag skulle ha den! Så jag grävde djupt i min väska och hittade... ett sugrör! Jajamänsan - det fungerar alldeles utmärkt att suga i sig muffins:




Under föreläsningen snappade jag upp enstaka ord från läraren här och där. Men jag hörde inte på. För i mitt huvud snurrade en sång. Om och om och om och om igen. Runt runt. Den var det enda jag hörde och kunde koncentrera mig på. Låten var denna:

 
Försök få den ur hjärnan när den väl börjat snurra under en föreläsning! Inte lätt.

I dag var jag ute på mitt livs andra långfärdsskridsko tur. Den första ägde rum förra veckan. Jag måste säga att jag avancerat rent teknikmässigt från förra veckan ganska mycket. Det är svårt att få koll på åktekniken - det är som en blandning mellan hockeyrörsteknik och  skateteknik på skidor. För att göra det hela än svårare (och farligare!) måste man med långfärdsskridskor dessutom se upp med var man sätter fötterna. Har man otur skrinnar man fast i en jättespricka på isen, sen är det kört. Kära mamma stod för dagens magplask. Jag höll mig på benen, men var illa ute en gång. Min bländande reaktionsförmåga och perfekta balans räddade mig...

Det är grymt härligt när man lyckas pricka rätt teknik, solen skiner och det är lite lite medvind. Då leker livet. Sen fastnar man i en spricka.
Jag tror att vi åkte ungefär 1½ mil i dag. Helt vindstilla, inte motvind en enda gång.

Härligt!


Mina nya kompisar