Emmas bloggeri

I dag när jag var på väg hem från skolan hände något underligt.  När jag promenerade till busstationen passerade jag ett par buskar. Rätt var det var pep en råtta ut från buskaget och ut på trottoaren. En råtta! Inte en söt liten gråmus, utan en stor jäkla råtta. Mitt framför fötterna på mig! Helt orädd var den. Jag gick lite närmare och studerade den fascinerat. Då smet den in i buskarna igen. Efter det blev det en jäkla hallaballo inne i buskaget, typ råttfight. De skrek åt varandra och en av dem pep ut framför mig igen. Sen tillbaka in i busken. Jag kände mig lite besvärad av råttkriget, så jag gick vidare.

Sen mindes jag att jag hade ett djurmöte i morse också. När jag klev ut genom ytterdörren satte en katt förvånat av i högsta fart. Jag for efter, eftersom jag skulle samma väg. Katten (grannens fina vitorangea) satt i buskarna, så jag satte mig på huk trots bråttom till bussen. Han kom genast fram och pratade med mig. God morgon granne! tror jag att han sade. Så lite det krävs för att man ska bli på bättre humör. En kattpuss räcker långt.

Sen mindes jag gårdagen. Då såg jag mina första rådjur för hösten. Från min fönsterplats på bussen spanade jag ut över åkrarna som for förbi. Tre stycken såg jag. Rådjur alltså, inte åkrar.