Emmas bloggeri

Intet ont anande gick jag i går in i en sportaffär. Hade väl en plan någonstans i bakhuvudet att spana in rean på träningskläder. Men jag hann inte gå många steg innan jag fick ett slag rätt i solar plexus och jag tappade andan. För där, uppradade i perfekt ögonhöjd stod de - de  finaste skor jag sett. Vackert oanvända och med många mil att avverka i framtiden. Det riktigt högg till i bröstet och jag var tvungen att samla ihop mig. Jag tog en sko i min hand, kände på den varsamt och luktade till och med på den. Det kändes helrätt och ytterligare ett sting av okänt slag träffade mig med förvånansvärd kraft. Jag höll den perfekta skon länge i min hand, beundrade lättheten och den vackra utformningen, jag riktigt kände hur den skulle sitta som gjuten på min fot.
Det var då jag insåg vad det var som hade träffat mig i magtrakten en stund tidigare. Klumpen hade nu färdats en bit norrut och bildat ett lock i min strupe. Det var sorg.

Dessa var orsaken.