I mitt skåp
Rensade igenom ett litet skåp jag har under mitt skrivbord. Där jag lägger allting som jag inte vet vad jag ska göra av. Mestadels är det gamla gratulationskort, sparade tidningar med betydande innehåll, pappersbitar nedteckande med finurligheter och visdomsord. Men där finns också rester från ett tidigare liv. Barndomen.
Jag har inte hjärta att slänga det. Så år efter år hänger de med:
* Ett gammalt smyckesskrin med diverse vän-halsband som en gång delades mellan två. Numer har jag glömt vilka som äger de andra halvorna.
*Idolkort. Leonardo di Caprio ligger högst upp i högen. Jag gissar att jag inte visste vilka The Verve var, eftersom de ligger i botten.
* Autografer. Från Lasse Kronér till Fredrik Ljungberg.
* En dagbok som det inte skrivits i sedan 1995, då Jocke var det finaste jag visste. Herregud, är det fjorton år sedan?!
* Ljus. I mängder. De har gett skåpet den där karaktäristiska doften som jag älskar! Jag brukar öppna skåpet då och då, bara för att lukta.
Jag slänger aldrig något därifrån, bortsett ett och annat reklamblad eller diverse ting som tillfälligt letat sig in i brist på plats innan de möter soptunnan. Men allt det där andra - sakerna på listan, de plockas fram då och då, plockas ur och tänks på. I stillsamhet. Sen läggs de tillbaka. Inte kasta.
