Gröna Lund
Ibland undrar jag vad det är som driver en människa till att spänna fast sig i en makapär med tvivelaktigt utseende, för att slungas runt runt, fram och tillbaka, upp och ner. Varför njuter man av det? Likt ett barn skriker man IGEN, IGEN!! Är det någon slags euforisk känsla av att man lurar döden som gör en adrenalinhög och tankesvag? För allvarligt talat, att åka Fritt Fall är ju helt sjukt när man tänker efter. Helt sjukt.
Och alldeles, alldeles underbart.
Jag & Tess genomförde alltså igår vårt årliga Gröna Lund besök. För vilken gång i ordningen vet jag inte längre? 10?
Det blev senare på sommaren än vanligt, men det visade sig vara ett sjukt bra drag av oss. No people! Strålande solsken hela dagen och inga köer - kan det bli bättre?
Likt småbarn höga på socker rännde vi runt bland åkattraktioner och vinst-varje-gång ställen. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Vad ska vi åka nu, vad ska vi åka nu, vad ska vi åka nu?!?!? Mera gosedjur!!
Eftermiddagen blev till kväll och vi blev stumma av förtjusning när vi upptäckte att det var än färre folk att tampas med då. Noll minuter i kötid. Överallt. Är inte det lycka så säg?
