Plånbok på villovägar
I går morse vaknade jag av att telefonen ringde strax efter 09. I en sekund övervägde jag att inte svara, men jag harklade upp mig och svarade yrvaket. I andra änden av luren hör jag en kvinnoröst säga: Hej, det är Anna (tror jag att hon hette), jag ringer från Södertörns Högskola.
YES, tänkte jag, detta kan bara betyda en sak!
Och minsann, Gudarna var goda mot mig, för visst fortsatte hon samtalet med:
- Har du tappat din plånbok?
Hallelujah vad glad jag blev!
Kvällen innan hade jag nämligen förskräckt upptäckt att plånboken inte var där den borde. Detta händer mig oförklarligt ofta; saker försvinner och jag har ingen aning om hur. Men grejen är att jag alltid har en känsla av att de snart dyker upp igen, jag vet att jag inte blivit av med något.
Så snacka om kallsvett när jag till min fasa inte kände den känslan med min plånbok. Den var helt enkelt borta.
En varm känsla spred sig i min yrvakna hjärna och Anna fortsatte samtalet:
-Den finns att hämta i huvudreceptionen.
Lite märkligt var det dock när jag skulle hämta tillbaka min kära plånbok i receptionen där någon vänlig själ lämnat in den (TACK, vem du än är!) Jag hade försökt att in i minsta detalj memorera vad jag hade i den, vilka kort, hur mycket pengar osv, eftersom jag antog att jag skulle få beskriva den innan jag fick tillbaka den.
Men icke. Jag klev helt sonika fram till tjejen i receptionen och sade: Hej, min plånbok ska finnas här.
-Ja, svarade receptionisten och gav mig den utan att blinka.
Och jag knatade iväg med plånboken i min hand. Lite snopen. Men mycket glad.
YES, tänkte jag, detta kan bara betyda en sak!
Och minsann, Gudarna var goda mot mig, för visst fortsatte hon samtalet med:
- Har du tappat din plånbok?
Hallelujah vad glad jag blev!
Kvällen innan hade jag nämligen förskräckt upptäckt att plånboken inte var där den borde. Detta händer mig oförklarligt ofta; saker försvinner och jag har ingen aning om hur. Men grejen är att jag alltid har en känsla av att de snart dyker upp igen, jag vet att jag inte blivit av med något.
Så snacka om kallsvett när jag till min fasa inte kände den känslan med min plånbok. Den var helt enkelt borta.
En varm känsla spred sig i min yrvakna hjärna och Anna fortsatte samtalet:
-Den finns att hämta i huvudreceptionen.
Lite märkligt var det dock när jag skulle hämta tillbaka min kära plånbok i receptionen där någon vänlig själ lämnat in den (TACK, vem du än är!) Jag hade försökt att in i minsta detalj memorera vad jag hade i den, vilka kort, hur mycket pengar osv, eftersom jag antog att jag skulle få beskriva den innan jag fick tillbaka den.
Men icke. Jag klev helt sonika fram till tjejen i receptionen och sade: Hej, min plånbok ska finnas här.
-Ja, svarade receptionisten och gav mig den utan att blinka.
Och jag knatade iväg med plånboken i min hand. Lite snopen. Men mycket glad.
