Dramatik på cykel
Inte nog med att Sverige igår (well, i förrgår...) torskade på det mest snöpliga sätt; jag höll dessutom på att dö av en sprucken blindtarm. Trodde jag.
Vid 23 tiden lånade jag en cykel och begav mig hemåt i en otroligt onaturlig position. Styret på cykeln var beläget en meter lägre än sadeln, vilket min nacke idag kan intyga inte var så bra.
Vad värre var, jag trodde verkligen att kvällen skulle avslutas på ett operationsbord för min del. Jag hade så sjukt jävla ont i magen. Inte det vanliga onda som min knäppa mage är kapabel till, utan en annan smärta. Riktigt, riktigt jävla ont på höger sida. En ihållande, molande smärta som förstärktes varje gång jag trampade upp med höger ben. Och sitter man på en cykel är det som bekant ganska svårt att undgå att trampa med ett av benen.
Att stiga av var dock inte att tänka på. Jag såg framför mig hur jag skulle säcka ihop på marken i en liten hög, med en mobiltelefon utan laddning och inte en människa i syne. Så jag fortsatte trampa. Nu med problem att andas - djupa andetag var förbjudna, då gjorde det satans ont. Men allt var bättre än att kliva av, då var jag dödsdömd intalade jag mig själv.
Det tog en halvtimme av smärta och panikkänslor att trampa hem, men det var ljuvligt att svänga upp på infarten - nu var jag säker på att överleva! Värken tycktes avta när jag klev innanför dörren, vilket faktiskt gjorde mig aningen besviken. Jag hade sett framför mig hur jag skulle komma inkravlandes och stöna "ring ambulans", svimma av smärta och sedan vakna upp efter operation med en blindtarm mindre.
Fast verkligheten var nog bättre. Jag behåller gärna min blindtarm, även fast den ingen nytta gör.
Bra att veta
Vid 23 tiden lånade jag en cykel och begav mig hemåt i en otroligt onaturlig position. Styret på cykeln var beläget en meter lägre än sadeln, vilket min nacke idag kan intyga inte var så bra.
Vad värre var, jag trodde verkligen att kvällen skulle avslutas på ett operationsbord för min del. Jag hade så sjukt jävla ont i magen. Inte det vanliga onda som min knäppa mage är kapabel till, utan en annan smärta. Riktigt, riktigt jävla ont på höger sida. En ihållande, molande smärta som förstärktes varje gång jag trampade upp med höger ben. Och sitter man på en cykel är det som bekant ganska svårt att undgå att trampa med ett av benen.
Att stiga av var dock inte att tänka på. Jag såg framför mig hur jag skulle säcka ihop på marken i en liten hög, med en mobiltelefon utan laddning och inte en människa i syne. Så jag fortsatte trampa. Nu med problem att andas - djupa andetag var förbjudna, då gjorde det satans ont. Men allt var bättre än att kliva av, då var jag dödsdömd intalade jag mig själv.
Det tog en halvtimme av smärta och panikkänslor att trampa hem, men det var ljuvligt att svänga upp på infarten - nu var jag säker på att överleva! Värken tycktes avta när jag klev innanför dörren, vilket faktiskt gjorde mig aningen besviken. Jag hade sett framför mig hur jag skulle komma inkravlandes och stöna "ring ambulans", svimma av smärta och sedan vakna upp efter operation med en blindtarm mindre.
Fast verkligheten var nog bättre. Jag behåller gärna min blindtarm, även fast den ingen nytta gör.
Bra att veta
