Ingen skog, men bibliotek
Jag har alltid haft utsikt över en skog från mitt sovrumsfönster.
Eller skog kanske man inte ska kalla det. En skogsdunge räcker gott och väl. Liten skogsdunge.
Min skogsdunge.
Nu är den borta. Puts väck. De stora stygga motorsågarna har gått bärsärk och allt som återstår är två björkar och en herrejävlans massa stubbar.
Vi kommer få grymt mycket sol. Men jag saknar redan skuggan.
Igår fördrev jag tid på biblioteket. Är det något ställe på vilket jag kan tappa tidsuppfattningen, är det biblioteket. Så mycket böcker, så mycket kunskap. Ibland kan jag känna en känsla av otillräcklighet på ett sådant ställe. Kan man läsa allt? Hur mycket går man miste om? Blir man klokare av att läsa allt? Jag kom fram till att, nej, det blir man nog inte. Så jag plockade på mig två självbiografier och tänkte:
kan jag inte lära mig allt om hur världen fungerar, kan jag åtminstone läsa om hur två människor formade av den gjorde det.
Joan Didion och Johnny Cash, snart vet jag lite mer.
Eller skog kanske man inte ska kalla det. En skogsdunge räcker gott och väl. Liten skogsdunge.
Min skogsdunge.
Nu är den borta. Puts väck. De stora stygga motorsågarna har gått bärsärk och allt som återstår är två björkar och en herrejävlans massa stubbar.
Vi kommer få grymt mycket sol. Men jag saknar redan skuggan.
Igår fördrev jag tid på biblioteket. Är det något ställe på vilket jag kan tappa tidsuppfattningen, är det biblioteket. Så mycket böcker, så mycket kunskap. Ibland kan jag känna en känsla av otillräcklighet på ett sådant ställe. Kan man läsa allt? Hur mycket går man miste om? Blir man klokare av att läsa allt? Jag kom fram till att, nej, det blir man nog inte. Så jag plockade på mig två självbiografier och tänkte:
kan jag inte lära mig allt om hur världen fungerar, kan jag åtminstone läsa om hur två människor formade av den gjorde det.
Joan Didion och Johnny Cash, snart vet jag lite mer.
