Backstreet Boys
Jag har ont kroppen idag. Att vara på boyband konsert tar på krafterna minst sagt.
Yes, Backstreet var i stan. Himla kul var det att återigen kolla på dem. Det är liksom en barndomskärlek som aldrig går över.
Jag antar att det är regel att ha förband, och visst, EMD finns det säkert en del småtjejer som gillar (särskilt den lilla räkan som stod framför mig & Tess viftandes hysteriskt med sin blinkande ljuspinne) så det har jag väl egentligen ingenting att säga till om. Hellre EMD än, tja... Nåväl.
Plötsligt klev Howie ut på scenen och innan jag hann tänka "what the fuck är det där för jävla entre?" hade han presenterat Backstreets eget förband, en kille som tydligen följer med på hela turnen. Hörde jag något om att han var en "nephew" till Kevin Bacon?
Hur som helst. Han var ett skämt. Han var, helt ärligt, det sämsta jag någonsin sett på en scen. Det började med att han tokdansade sig in på scen och i fyra sekunder tyckte jag han var bra, för jag trodde att han skämtade.
Sen började den jäveln sjunga: You and me privacy, danger stranger... WTF? Priset tog han ändå när han hade upp en stackars tjej på scen som han serenerade vid en keyboard. Hela publiken skämdes å hennes vägnar.
Innan varje ny mening han sjöng utstötte han ett otroligt underligt läte, som förde tankarna till en jobbig förkylning. Detta resulterade i att stora delar av publiken skrattade åt honom. Undrar om han uppfattade det, mitt i all sin "jagärsåjävlabraochsexigdans"? Stackars sate.
Man var ju inte pepp efter hans uppträdande.
Sen kom boysen, med en något glammigare entre än den Howie tidigare gjort... Sen var det partaj i typ två timmar. Det var roligt att återigen få stå och gasta som en tok och lyckligt skråla "Backstreet´s back alright!" Man måste få go bananas ibland. Dessutom firar killarna 15-års jubileum denna månad och det kändes passande att skrika slut på rösten, få kramp i vaderna och nackspärr för deras skull igår.
Publiktrycket vid Everybody var galet! Hela arenan stod upp och jag tog i lite till. Plockade på mig lite guldkonfetti innan vi traskade ut.
Sen blev det som vanligt ett äventyr när jag & Tess är tillsammans och ska försöka hitta någonstans. I beckmörker dessutom. Utan närmare detaljer kan jag avslöja att "promenaden" till Hammarbyhöjden inkluderade en hel del bergsklättring.
Sen var det bara att sätta sig med läxan vid 01... Upp tidigt, skola - gick bra, hem, sova på soffan. Imorgon är en annan dag.
Yes, Backstreet var i stan. Himla kul var det att återigen kolla på dem. Det är liksom en barndomskärlek som aldrig går över.
Jag antar att det är regel att ha förband, och visst, EMD finns det säkert en del småtjejer som gillar (särskilt den lilla räkan som stod framför mig & Tess viftandes hysteriskt med sin blinkande ljuspinne) så det har jag väl egentligen ingenting att säga till om. Hellre EMD än, tja... Nåväl.
Plötsligt klev Howie ut på scenen och innan jag hann tänka "what the fuck är det där för jävla entre?" hade han presenterat Backstreets eget förband, en kille som tydligen följer med på hela turnen. Hörde jag något om att han var en "nephew" till Kevin Bacon?
Hur som helst. Han var ett skämt. Han var, helt ärligt, det sämsta jag någonsin sett på en scen. Det började med att han tokdansade sig in på scen och i fyra sekunder tyckte jag han var bra, för jag trodde att han skämtade.
Sen började den jäveln sjunga: You and me privacy, danger stranger... WTF? Priset tog han ändå när han hade upp en stackars tjej på scen som han serenerade vid en keyboard. Hela publiken skämdes å hennes vägnar.
Innan varje ny mening han sjöng utstötte han ett otroligt underligt läte, som förde tankarna till en jobbig förkylning. Detta resulterade i att stora delar av publiken skrattade åt honom. Undrar om han uppfattade det, mitt i all sin "jagärsåjävlabraochsexigdans"? Stackars sate.
Man var ju inte pepp efter hans uppträdande.
Sen kom boysen, med en något glammigare entre än den Howie tidigare gjort... Sen var det partaj i typ två timmar. Det var roligt att återigen få stå och gasta som en tok och lyckligt skråla "Backstreet´s back alright!" Man måste få go bananas ibland. Dessutom firar killarna 15-års jubileum denna månad och det kändes passande att skrika slut på rösten, få kramp i vaderna och nackspärr för deras skull igår.
Publiktrycket vid Everybody var galet! Hela arenan stod upp och jag tog i lite till. Plockade på mig lite guldkonfetti innan vi traskade ut.
Sen blev det som vanligt ett äventyr när jag & Tess är tillsammans och ska försöka hitta någonstans. I beckmörker dessutom. Utan närmare detaljer kan jag avslöja att "promenaden" till Hammarbyhöjden inkluderade en hel del bergsklättring.
Sen var det bara att sätta sig med läxan vid 01... Upp tidigt, skola - gick bra, hem, sova på soffan. Imorgon är en annan dag.
