Emmas bloggeri

Wohoo - efter 44 dagar har nu jag och mitt gips skiljts från varandra. Det känns tomt. Nästan naket. Och otroligt, otroligt stelt och läskigt. Det första doktorn gjorde idag när han tagit av gipset, var att känna på tummen, med en bekymrad min och ett ljud som jag tolkade som olycksbådande. Att tummen gjorde pissont gjorde ju inte saken bättre heller... Jag såg migsjälv med gips på i ytterligare 7 veckor, men till min stora lättnad sade doktorn "det verkar som att det har läkt" Hello, verkar?!? Fast han lät så optimistisk, så mina panikartade tankar försvann ganska snabbt. Jag kunde dessutom röra (well, kanske inte "röra" as in a fullt fungerande tumme "röra", more like "vinkevink" med lilla tummen... Men man ska vara glad åt det lilla! Han sade att kommer ta minst en månad innan jag kan använda tummen och handen någorlunda normalt igen, framförallt kommer handleden vara helt cp (det var inte hans exakta ord dock...) Sjukgymnastik, sjukgymnastik, sjukgymnastik samt stödskena. Hooray! Enda nackdelen med att ha blivit av med gipset är dock att min arm, samt hand är helt sönderfnöskad... De har varken känt vatten eller frisk luft på nästan 2 månader, so no wonder they´re falling apart. Fast det problemet känns ju som en piece of cake i jämförelse till min tumme, som just nu mest fyller rollen som ett onödigt bihang. But I must be patient! Det får ta den tid det tar. Om 11 dagar ska jag dock vara Gudmor till lilla Pannkakan, så hopefully by then I will be at least able to bära the barn in the kyrka without fear of tappa henne.. he he. Ska tillbaka till SöS om en vecka på återbesök (igen...) och hoppas få lite goda nyheter då.

By the way - grattis till mig på namnsdagen!