Historien om en jacka
Åh, jag lovade mig själv att inte skriva om kläder och sådant... tjafs? För jag kan inte sånt, har inte intresse av det och varför skulle någon vilja veta vad jag bär för kläder? (don´t get me wrong, jag är en sån som lurkar runt på modebloggande tjejers sidor och lusläser varende stavelse och gottar mig åt de fina bilderna... men jag själv? No way!)
Men så kände jag att jag var tvungen att skriva, för jag var på skrivarhumör och de stunderna ska man ta vara på. Men när jag så satte mig ner framför datan och skulle börja skriva stod det still i skallen... Allt jag kunde tänka på var den underbara jackan som jag köpt tidigare idag! Försökte verkligen komma på andra tankar, för inte kan jag väl skriva om en simpel jacka? Försökte få min hjärna att producera något med mer substans i, men icke - den ville bara skriva om en jacka.
Så... efter många motstridiga känslor och viss vägran ett tag, here it is:
Jag köpte en jacka idag. En mörkblå alt. svart en, kan inte riktigt bestämma mig för vad den har för färg. Vid uppvisandet hemma utropade min mamma exalterat "Åh, en skepparkavaj! Exakt en sådan hade jag när jag var i din ålder!" Om det är bra eller dåligt visar sig... Men jag blev helt förälskad när jag såg den för någon vecka sedan och sedan dess har jag bara gått runt och tänkt på den förbenade jackan som bara hängde där och väntade på att jag skulle komma och ta den med mig hem... Jag kände hur ledsen den var för att jag aldrig kom... Så jag botade mitt dåliga samvete idag och åkte och köpte den. Det var som att återse en kär gammal vän - ett glatt litet tilltrop vid återseendet och sedan lite försiktigt petande på varandra för att se om kompisen/jackan verkligen var som man minns. Och visst var den det. Till och med bättre än vad jag mindes. I min hjärna hade diverse skavanker uppstått på denna underbara jacka (jag hade tillexempel fått för mig att den var i en annan färg...) under tiden som jag lät den hänga orörd på det stora stygga varuhuset. Men återseendet blev löjligt bra och nu kunde jag inte hänga tillbaka jackan efter allt vi gått igenom... Längtar nu till hösten så att jag kan ha den på mig annat än framför spegeln hemma :)
Så, det var det.
Men så kände jag att jag var tvungen att skriva, för jag var på skrivarhumör och de stunderna ska man ta vara på. Men när jag så satte mig ner framför datan och skulle börja skriva stod det still i skallen... Allt jag kunde tänka på var den underbara jackan som jag köpt tidigare idag! Försökte verkligen komma på andra tankar, för inte kan jag väl skriva om en simpel jacka? Försökte få min hjärna att producera något med mer substans i, men icke - den ville bara skriva om en jacka.
Så... efter många motstridiga känslor och viss vägran ett tag, here it is:
Jag köpte en jacka idag. En mörkblå alt. svart en, kan inte riktigt bestämma mig för vad den har för färg. Vid uppvisandet hemma utropade min mamma exalterat "Åh, en skepparkavaj! Exakt en sådan hade jag när jag var i din ålder!" Om det är bra eller dåligt visar sig... Men jag blev helt förälskad när jag såg den för någon vecka sedan och sedan dess har jag bara gått runt och tänkt på den förbenade jackan som bara hängde där och väntade på att jag skulle komma och ta den med mig hem... Jag kände hur ledsen den var för att jag aldrig kom... Så jag botade mitt dåliga samvete idag och åkte och köpte den. Det var som att återse en kär gammal vän - ett glatt litet tilltrop vid återseendet och sedan lite försiktigt petande på varandra för att se om kompisen/jackan verkligen var som man minns. Och visst var den det. Till och med bättre än vad jag mindes. I min hjärna hade diverse skavanker uppstått på denna underbara jacka (jag hade tillexempel fått för mig att den var i en annan färg...) under tiden som jag lät den hänga orörd på det stora stygga varuhuset. Men återseendet blev löjligt bra och nu kunde jag inte hänga tillbaka jackan efter allt vi gått igenom... Längtar nu till hösten så att jag kan ha den på mig annat än framför spegeln hemma :)
Så, det var det.
