Emmas bloggeri

"Nu vet du allt om ingenting, din jävla sopa" H.Hellström

Minns, maj 2010

Publicerad 2011-04-06 17:14:35 i Skriverier,

Nu blir det bloggande igen. Jag har lovat mormor!
Börjar med en bildberättelse från förra våren:

Jag och Tess hade bestämt oss för att åka ut till Gnesta i ett par dagar för att prata skit, lata oss, bara köpa de fina flaskorna från Systemet och njuta av vårvärmen som börjat göra sig påmind.

På väg....


...framme!


Sen tog vi stigen förbi bastun, ner till sjön.


Det var alldeles för kallt för att bada, men att ligga på en soluppvärmd brygga med en cider i handen var inte alldeles fel.

På badbryggan. Notera mitt armband - det kommer spela en viktig roll i denna berättelse.



Tessan vettentestade mina stövlar. De höll måttet.


Sen gick vi hit - vår kära båtbrygga.


Syftet med att gå till båtbryggan var att ta fina kort. På oss själva alltså. Jag & Therese har sen 10-års åldern alltid tagit massvis med kort till våra "ego-album." Det var alldeles för längesen sist tyckte vi nu och skulle alltså uppdatera det kära ego-albumet.

Tessan lade sig på fiske-stenen och var fin.


Jag stod på densamma. Notera: armbandet är på plats.


Sen gick det åt skogen precis här:

Jag stod och slängde med armarna i övertygelse om att jag såg stencool ut. Vad hände?
PLUMS! Mitt kära armband flög all världens väg och landade långt ut i vattnet.

Jag hoppade i plurret.

Bilden ljuger, för det var fan inte så varmt som det ser ut. Max 14 grader var vattnet. Och jag ljuger inte om jag säger att jag traskade runt såhär i en halvtimme. Med stelfrusna ben som resultat, men inget armband. Borta.

Vi lade missödet bakom oss och tog istället en promenad ner på byn...


...där vi intog en stärkande middag.


Sen gick vi hem igen och tände en brasa. 


Men jag saknade fortfarande mitt armband, så nästa morgon bestämde vi oss för att göra ett nytt försök att få upp det från sjöns botten. Fast beslutna att lyckas tog vi med oss en håv.

Efter en ansenlig mängd fruktlösa försök var jag beredd att ge upp. Armbandet ansågs förlorat, och snart skulle även min arm gå samma väg till mötes, för den höll på att förfrysa. Bara ett försök till... Sista gången nu.

Tadaaaaa!!! Så sjukt bra.


Det firade vi.


Slutet gott, allting gott.

Om

Min profilbild

Emma

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela