Emmas bloggeri

Den gamla ångestdimman har dragit förbi, hemtentan gick bra. Nya dimmoln tornar tyvärr upp sig i horisonten. Jag hatar att ständigt känna att något är ogjort. Något ska läsas, något ska skrivas, något ska fixas, något ska tänkas, något ska och ska och ska.
Och alltid är något ogjort.
Förbaskat.

Brandlarmet i skolan gick idag. Det var spännande. Alla var glada att slippa ifrån seminariet, det katastrofala. Fast läraren (B!) tyckte att vi kunde gå tillbaka in om det bara brann lite.

Jag och Nina såg Män som hatar kvinnor idag. Jäkligt bra var den. Obehaglig, fast med lätta inslag. Bra mix, fina bilder. Jag var från början oerhört fientligt inställd till Noomi Rapace. Men hon var grym. Jag kapitulerar.

Jag måste rensa hjärnan ett tag, måste få tänka på annat än Azar, Camus, Fanon, frågeställningar och teser. En promenad i kylan skulle nog få fart på hjärnaktiviten, men se då har vi det lilla problemet med min tå. Den svullna och blåa tån som inte mår så bra utan sitt ledband. Igår tog jag dock bort tejpen som haft tån fast i ett skruvstäd i fyra dagar, så nu är den fri igen. Fri, men ack så orörlig.

Jag önskar att jag kunde få världens inspiration och skriva klart den förbaskade tentan på tjugo minuter, så att jag slapp stirra på dataskärmen mer. Men jag har en känsla att så ej kommer ske. Jag sitter där jag sitter, skriver en mening då och då, hittar inte orden, suddar, byter plats på stycken, inser att jag inte följt anvisningarna, tappar hoppet, skriver en mening till. Så har jag hållit på i två dagar nu och jag har lyckats få ihop sex sidor med text. Det är ett under egentligen, efersom jag inte skrivit om något. Jag tror att läraren (C-M.E!) kommer att genomskåda mitt pladder.

Vad gör man egentligen när man sitter uppkopplad 14 timmar om dygnet, men med ett minimum av hemtentaskrivartid? Jo, man Facebook-knarkar. YouTube-knarkar. Tradera-knarkar. You name it.

Klockan 15 imorgon ska den vara inlämnad. Jag hoppas att jag drabbas av plötslig genialitet.

Gårdagen bestod av trasig tå, tidig morgon, blötsnö, buss, tåg, tunnelbana, Kungliga biblioteket, lunch i Kungshallen, tunnelbana, tåg, kaffe, redovisningsångest, lyckochock, redovisning, buss, sjukt mycket blötsnö igen, middag och TV-tittande i ett svep.

Den trasiga tån kommer sig av torsdagens Pubkväll på Kåren. Eller snarare från rulltrappefärden till tåget, på väg hem från Pubkvällen på Kåren... Jag fick för mig att jag var smidig, och i kombination med ett dödsföraktat hopp för att kliva på rulltrappan, är resultatet ett trasigt ledband i stortån. Den är helt orörlig, varken upp eller ner går den att vicka. Fantastiskt.

Den tidiga morgonen igår var väl egentligen inte tidigare än andra morgnar, men efter Pubkvällen kändes det som så. Jag masade mig i alla fall upp och iväg till studiebesök på Kungliga biblioteket med klassen. Det var himla trevligt att gå i samlad trupp med en lärare/guide som påminde oss om att hålla en låg ljudnivå - jag fick högstadievibbar. Bra högstadievibbar alltså, inte de de där andra. Att pilla på gamla fina gulnade böcker var också fint. Roligt var det också att säkerheten på KB var rigorös - "värre än Kumlabunkern" enligt Johanna. Inte ens en vattenflaska fick man ha med sig in.

Sen blev det alltså gemensam lunch i Kungshallen, Buffalo Chicken Wings för min del - himla trevligt det med.  Efter det sjönk humöret något på väg tillbaka till skolan och den stundande redovisningen av ett grupparbete vi jobbat med under veckan. Jag stillade mina nerver något med kaffe. Lyckochocken fick jag i form av beskedet av att jag fick VG på senaste hemtentan och det gjorde att redovisningen flöt på som i en dimma. Schysst.

Buss hemåt, vandring genom decimetervis av äcklig blötsnö (inte ens Loosegoats kunde göra det faktumet trevligt.) Ja, sen blev det inte så mycket mer. God middag, ett glassberg och TV satte punkt för fredagen. Nu väntar helg och en veckas instängning med läsning och hemtenta på en doktorsavhandling. Kul.

Det var väl själva fan att Ara åkte ut ut Mästarnas Mästare.