Emmas bloggeri

Wohoo - äntligen körkort!!

Nervositeten började sätta in igårkväll när jag insåg att uppkörningen närmade sig med olustigt hastig fart. Den fortsatte sen under natten då jag hade otroligt svårt att somna. Satte då på "Faya" med Kjellvander. Sådär behagligt lågt i bakgrunden har den alltid varit en bra insomnings CD (tips!) Och jag lyckades somna någonstans efter halva skivan, men sov sen oroligt resten av natten och vaknade långt innan klockan ringde... Gick upp och försökte få tankarna på annat håll genom att surfa runt lite och äta frukost, men inte blev det bättre för det. Lyckades samla tankarna något dock, roligt nog till tonerna av "Allelujah"...  Eftersom jag kan vara väldigt vidskeplig var jag lite halvnojig över vad jag skulle ha på mig, vad skulle ge tur och lycka? Till min förtret hittade jag inte min rosa lyckosten, men jag bestämde mig för att det var ett tecken - den kan jag klara mig utan. Tillslut bestämde jag mig för att ta mina trogna gamla favoritjeans, typ 4 år gamla och helt nötta, det har till och med gått hål på dem, ni vet sådär ocharmigt mellan låren... Till det en bekväm skjorta som jag kunde svettas mängder i utan att det lämnade spår. Jag var redo.

Övningskörde i ca 40 minuter med mamma innan själva uppkörningen. Under denna rundtur hade jag Jens Lekman i högtalarna - på något outgrundligt sätt har jag alltid kört som bäst när jag haft denna skiva på... Hmm. Tack Jens! :) Körde sedan till förarprovet och satte mig i väntrummet tillsammans med massa andra tysta, nervösa människor. Som tur var fanns där en kille som var pratglad, så jag kunde prata bort lite av min nervositet. Till min oerhörda glädje skulle jag inte ha samma handledare som förra gången (detta var mitt andra försök) Hade jag fått henne igen vet jag inte vad jag hade gjort. Förmodligen slagit henne. Nej, istället fick jag en kille/gubbe som såg lite halvmesig ut, men pratade trevligt. Han presenterade sig med sitt efternamn (gör man verkligen så nuförtiden??) och jag blev så överrumplad av detta att jag bara fick fram ett klent "Emma" när jag skakade hans hand. Hade känts fånigt att säga mitt efternamn, då hade jag bara börjat garva!

Körningen gick väldigt bra (men det tyckte jag förra gången också dock, så jag vågade inte tro på någonting) men när jag  parkerat och stängt av bilen kom orden jag längtat så efter: "Körningen är godkänd, det gick riktigt bra" Aaaaaaaaaaaaaaah!! Så se upp, för nu finns jag på en väg nära dig! :)

Åh, jag lovade mig själv att inte skriva om kläder och sådant... tjafs? För jag kan inte sånt, har inte intresse av det och varför skulle någon vilja veta vad jag bär för kläder? (don´t get me wrong, jag är en sån som lurkar runt på  modebloggande tjejers sidor och lusläser varende stavelse och gottar mig åt de fina bilderna... men jag själv? No way!)
Men så kände jag att jag var tvungen att skriva, för jag var på skrivarhumör och de stunderna ska man ta vara på. Men när jag så satte mig ner framför datan och skulle börja skriva stod det still i skallen... Allt jag kunde tänka på var den underbara jackan som jag köpt tidigare idag! Försökte verkligen komma på andra tankar, för inte kan jag väl skriva om en simpel jacka? Försökte få min hjärna att producera något med mer substans i, men icke - den ville bara skriva om en jacka.

Så... efter många motstridiga känslor och viss vägran ett tag, here it is:
Jag köpte en jacka idag. En mörkblå alt. svart en, kan inte riktigt bestämma mig för vad den har för färg. Vid uppvisandet hemma utropade min mamma exalterat "Åh, en skepparkavaj! Exakt  en sådan hade jag när jag var i din ålder!" Om det är bra eller dåligt visar sig... Men jag blev helt förälskad när jag såg den för någon vecka sedan och sedan dess har jag bara gått runt och tänkt på den förbenade jackan som bara hängde där och väntade på att jag skulle komma och ta den med mig hem... Jag kände hur ledsen den var för att jag aldrig kom... Så jag botade mitt dåliga samvete idag och åkte och köpte den. Det var som att återse en kär gammal vän - ett glatt litet tilltrop vid återseendet och sedan lite försiktigt petande på varandra för att se om kompisen/jackan verkligen var som man minns. Och visst var den det. Till och med bättre än vad jag mindes. I min hjärna hade diverse skavanker uppstått på denna underbara jacka (jag hade tillexempel fått för mig att den var i en annan färg...) under tiden som jag lät den hänga orörd på det stora stygga varuhuset. Men återseendet blev löjligt bra och nu kunde jag inte hänga tillbaka jackan efter allt vi gått igenom... Längtar nu till hösten så att jag kan ha den på mig annat än framför spegeln hemma :)

Så, det var det.

 
5-1 och AIKs höstras ser man fortfarande inte skymten av.

Vi hamnade i tidningen... <---länk



Som sagt - jag flög luftballong igårkväll och det har hamnat i tidningen idag! Ha ha, det var mina 15 minutes of fame... :P Först flög vi rätt över City där det är förbjudet att flyga. Sen flög vi rätt över Drottningholm där det är än mer förbjudet att flyga. Som grädde på moset landade vi ett stenkast från Drottningholm och Kina slott. Ha ha ha! Jag försökte filma Kungen på innergården, men han var tydligen på Öland... Darn!

Härlig vy va? Stadshuset till vänster.


Och Globen:



Här fick man visst inte flyga... Men det gjorde vi. Beskåda - Drottningholm.


Och här fick man inte landa... Bara ett stenkast från Drottningholm och Kina Slott :)


Då kom Polisen...



Men det var så jäkla häftigt - jag rekommenderar alla att flyga luftballong! Dessutom flög vi i världens största ballong! Bara det är ju värt att skryta om :) 32 pers fick plats i korgen, vi var 28.
Riktigt häftigt!

www.uppochner.se

Oj oj oj vilket ruskväder! Det fullkomligt vräker ner regn!
Lite halvmysigt sådär...

Jag flög luftballong idag. Och hamnade i tidningen... http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,876553,00.html
Ha ha ha!


Det var grymt i alla fall.

Hemma efter en veckas härligt solande och badande. Nu är jag redo för hösten. Fast jag gillar hösten, det har jag alltid gjort. Då kan man få vara lite depressed och lyssna på musik med melankoliska inslag utan att behöva dra ner rullgardinen för att stänga ute kvällssolen ;)

Söker jobb.

Nu åker jag till Grekland i en vecka. Underbart.

Idag har jag duktigt med träningvärk kan jag meddela... Men jag njuter av den för det var längesedan jag hade värk annan än värk pga skada. Sköna sköna träningvärk... :) Skulle egentligen ha gett mig ut och sprungit idag på förmiddagen, men eftersom jag var på IKEA igår var det omöjligt. Ny byrå. Faktiskt kul att skruva ihop den. Med nya förvaringsställen följer följdaktligen en utrensning av gamla saker som inte ska få stå och ta plats i den nya, fina möbeln. Så... rensning av kläder och dylikt har pågått hela dagen. Skönt. Jag är annars en riktig samlare, har skitsvårt för att göra mig av med grejer. Är sentimental av mig. Men det mesta åkte upp på vinden, så helt borta är det ju inte :) Jag bävar för den dagen jag flyttar hemifrån, jag kommer ha så jävla mycket skit.

Ikväll blir det friidrottstittande för hela slanten. Grymt med Wissman igår. Jag satt hemma i soffan och skrek. Lite nervdaller vid stavkvalet också, men det gick ju bra. Heja Alhaji!

Aah, imorgon på Zinken! Toklängtar. Det blir en ny upplevelse att se Christian tillsammans med 18 000 andra (Winnerbäcksfans dessutom) Men det blir nog bra.

Har fått Red Hot Chili Peppers "Cabron" på hjärnan... Det finns inget mer irriterande än när man har en låt på hjärnan som man inte kan mer än två ord på. Cabron cabron... Och sen? Men fast är den, så det är bara att gilla (lalalala) läget.



Och friidrotten är igång... Heja Sverige friskt humör!

Stackars människa: http://www.aftonbladet.se/vss/sport/story/0,2789,868270,00.html

Har nyss kommit hem efter ett löppass som gjorde mig riktigt lycklig! Nu låter jag som värsta träningnarkomanen, men det är så långt ifrån sanningen man kan komma. Saken är den att jag för exakt ett år sedan hade sönder mitt knä när jag spelade fotboll. Sedan dess har det varit vila och de senaste 5 månaderna sjukgymnastik. Inte helt roligt. Men så nu... äntligen. För första gången på ett år kunde jag springa igen! Och det gjorde inte ont! Vilken fantastiskt underbar känsla det var. Jag kan väl inte påstå att kroppen kändes fjäderlätt och graciös, men what the? Huvudsaken var att jag sprang. Nu ska jag försöka hålla uppe denna löpning regelbundet så kanske jag kan börja spela fotboll igen! Längtar...

Lyssnar just nu på Söndermarken, älskar den låten.

Så, nu är jag en av dem. En av dem som jag svor på att jag aldrig skulle bli. En bloggare.  Heja mig!