Sista hemmamatchen
Suck, mina bussar alltså... I dag bjöds jag på en ny ofrivillig seightseeing-tur. Busschauffören glömde ta till höger i en rondell och körde istället helfel. Han lyckades slå en rundpall ganska snart tack och lov, så den ofrivilliga turen blev ganska kort. Kort, men uppfriskande.
Har åter spenderat dagen instängd i en datasal med klassen. Sista layout-touchen har lagts. Roligt!
Senare i dag åker jag hem till bror och kollar på AIK-Örebro. Fnulade ett tag på att åka in till Råsunda, men jag skippar det. Snälla, snälla, snälla AIK - se till att greja åtminstone oavgjort, så räcker det med 1p på söndag mot IFK Sill. Jag kommer vara så sjukt nervös på söndag, så räkna inte med att jag är kontaktbar då.
För tre dagar sedan kollade vi alla på derbyt, och Hampus & Pannkakan var såhär fina:![]()
Katten på Råttan och Rådjuret på Katten
Sen mindes jag att jag hade ett djurmöte i morse också. När jag klev ut genom ytterdörren satte en katt förvånat av i högsta fart. Jag for efter, eftersom jag skulle samma väg. Katten (grannens fina vitorangea) satt i buskarna, så jag satte mig på huk trots bråttom till bussen. Han kom genast fram och pratade med mig. God morgon granne! tror jag att han sade. Så lite det krävs för att man ska bli på bättre humör. En kattpuss räcker långt.
Sen mindes jag gårdagen. Då såg jag mina första rådjur för hösten. Från min fönsterplats på bussen spanade jag ut över åkrarna som for förbi. Tre stycken såg jag. Rådjur alltså, inte åkrar.
"Alltid när ni spelar är vi där med vårt stöd, för dig vill jag leva och för dig vill jag dö, åh vi e Gnaget, AIK!"
Sen blev det massiv släktträff (plus två utbölingar...) på Råsunda, där vi skådade kära kära AIK ta ytterligare tre poäng. Gefle stod för motståndet.
Jag tog en bild:

Det var helskumt väder - regnet strilade eller öste ner i 1½ timme, men på något konstigt sätt var vi knappt blöta. AIK-magi?
Magi var det hur som helst när Gabriel Özkan byttes in, och två minuter senare satte 1-0. Lycka!
Jag spelade in matchen och tittade för att få se målet igen. Bilderna, och framför allt Andreas Alms kommenterande är redan klassiska:
-De pigga benen här på Özkan kan vara BRAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!! JIHOOOOOOO!!!!!!!!!!
Ha ha, vem utropar JIHOOO när man blir glad!? Så bra!
Bokrelease och fika
I tisdags var vi på releasefesten av klasskamrat Agnes debutroman Ränderna går aldrig ur. Festen var på Strand, men som vanligt när Johanna är med (ha ha, jag skyller på dig!) hamnade vi först fel... Vi var visserligen på rätt angiven adress, men det som pågick där var allt annat än partaj. För att citera Johanna; vi hamnade på poesiafton för nördar.
Knäpptysta stod vi i dörröppningen och tittade ut över ett tjugotal tesippande, allvarliga människor som hänfört lyssnade till de tre uppe på scenen. Vi vågade inte gå ut igen, för ytterdörrens knarrande hade gjort alla uppmärksamma på vår sorti. Så vi stod kvar, som stenstoder. Till slut var de tre på scenen färdiga och vi kunde smita ut till rätt kalas. Där fick vi drinkbiljett.
Vi lyssnade på Agnes som läste en bit ur boken, sen spelade vi pingis och dansade till 80 och 90-tals hits. Johannas Springsteen request gick (som vanligt) om intet. Next time!
Kolerakyrkogården
Fint som bara den är det
Man måste liksom huka sig när man går där
Höstfärger
Här gick vi och sparkade löv
Oktober
Morgonen började med att jag i en snoozedimma uppfattade något om att södra uppgången på Haninges pendeltågsstation var avstängd. När jag klev upp visste jag inte om jag drömt eller inte.
Svaret fick jag när jag satt på bussen. Polisspärr i en rondell och Nynäsvägen avstängd. Bussen fick ut och åka på en liten seightseeing-tur istället. Det var spännande.
När jag väl kunde kliva av bussen var det bara till att springa som en galning, för att förhoppningsvis hinna till min andra buss. Tack vare mitt lätta steg *host* hann jag precis. Sen blev det en ny seightseeing tur. Kul!
Och bäst av allt var att jag inte ens blev försenad - jag äntrade föreläsningssalen på guldtid.
Det var fortfarande avspärrat när jag åkte hem på eftermiddagen. Det brann visst i natt, och nu var det explosionsrisken som höll avspärrningarna på plats. Det blev en kall promenad hem. Ont i foten hade jag också. Bron som jag vanligtvis tar mig över på 180-190 steg avverkades idag på 210.
Vad annat?
I går traskade vi runt bland snår och skog och letade efter gravstenar och Kolerakyrkogården. Det var fint. Och läskigt.
Pappa berättade att han ska få komma hem från sjukhuset!
