Emmas bloggeri

Imorse var jag med om en uppenbarelse.
Jag satt och tittade på Australian Open, Nadal vs Simon. Jag drack min juice och åt min skinkmacka och skorpa och ägg och fil. Men något stämde inte, något var helfel och hjärnan förstod inte  vad det var. En känsla av olust smög sig på. Nä, mackans fel var det inte. Inte äggets heller.
Men så plötsligt, efter någon minut av total förvirring och oklarhet smällde det bara till!
Hallelujah-moment! Uppenbarelse! Hjärnlugn!

Såhär har det sett ut de senaste åren när Rafa spelat
  

Och idag alltså
 


En uppenbarelse i t-shirt. Nadal spelar i t-shirt!
Jag trodde knappt det var sant.

¡Vamos Rafa!

Regn, regn, regn i helgen. Bra att det har varit galet mycket sport på TV. Bara i dag har jag skådat störtlopp, skidsprint, skidskytte, konståkning, tennis, handboll, fotboll och såklart VM Guld i bandy. Skön slackerdag i soffan med andra ord. Den där lilla dumburken är allt bra att ha.

Jäkligt nice med Beckhams första mål för Milan

En historisk dag som denna ska få ett litet avtryck i bloggen. Inte mycket kan tyckas, då min röst inte ens räknades i det amerikanska presidentvalet, men en historisk dag är det likväl och jag har suttit klistrad vid TVn hela eftermiddagen, (hejdå värdefulla pluggtimmar) skrattade nervöst när Obama skulle svära presidenteden och snubblade på orden då nissen som talade innan sade helfel. Jobbig start på jobbet kan tyckas, men det blev ju bra till slut. Man vill ju att det ska gå bra för karln. Heja!

När jag satt på biblioteket i förra veckan och pluggade till hemtentan, dök plötsligt ett avsnitt upp i en av alla idéhistoriska böcker som innehöll en himlans massa låttexter. Passande nog satt jag alldeles då och lyssnade till just en av de låtar som citerades. Jag förevigade ögonblicket och jag tycker att den passar bra idag också:

Alldeles nyss åkte det sista penicillinpillret ner i mitt tarmsystem för att göra halsen gott.Tio dagar har passerat sedan jag gapade för doktorn och hans manliga hippiesköterska.

Tidigare idag spenderade jag ett par timmar på biblioteket här hemma, försökte få något vettigt ut ur kurslitteraturen men jag lyckades väl sådär. Satt mest och ströläste, antecknade lite mest för sakens skull. Dessutom var det iskallt, så efter någon timme var mina fingrar stela och fötterna kalla som is. Ett gäng med tjejer i yngre tonåren vid bordet bredvid gjorde även sitt till att koncentrationsnivån inte var på topp. Jag gav upp efter två timmar.
Fredag klockan 12 är deadline, jag får försöka flumma på lite.

Utsikt från pluggplatsen i biblioteket
 

Tittade på miniversionen av dokumentären om Lars Winnerbäck på SVT ikväll. Jag tyckte om att en sårbar och ångestfylld sida fick ta stor plats. Man riktigt kände motviljan hos Lasse.
Svårt det där, att vara så uppskattad och älskad men att själv inte förstå varför. Att inte kunna ta in det, att istället vända kärleken till något nedbrytande. Jag ska skaffa hela DVDn, jag vill se mer ångest från hotellrummet.

Tack för att du ville och vågade Lasse!

Intet ont anande gick jag i går in i en sportaffär. Hade väl en plan någonstans i bakhuvudet att spana in rean på träningskläder. Men jag hann inte gå många steg innan jag fick ett slag rätt i solar plexus och jag tappade andan. För där, uppradade i perfekt ögonhöjd stod de - de  finaste skor jag sett. Vackert oanvända och med många mil att avverka i framtiden. Det riktigt högg till i bröstet och jag var tvungen att samla ihop mig. Jag tog en sko i min hand, kände på den varsamt och luktade till och med på den. Det kändes helrätt och ytterligare ett sting av okänt slag träffade mig med förvånansvärd kraft. Jag höll den perfekta skon länge i min hand, beundrade lättheten och den vackra utformningen, jag riktigt kände hur den skulle sitta som gjuten på min fot.
Det var då jag insåg vad det var som hade träffat mig i magtrakten en stund tidigare. Klumpen hade nu färdats en bit norrut och bildat ett lock i min strupe. Det var sorg.

Dessa var orsaken.

När jag satt på bussen hem från skolan idag kom en känsla över mig. En sån där man inte kan sätta ord på, som bara infinner sig ibland. Lycka? Tacksamhet? Förnöjsamhet? Ja, antagligen. Allt i ett och ett i allt. Jag såg knappt ut genom det skitiga bussfönstret, men iPoden spelade Bob Dylan och solen lyste starkt när den hittade fram mellan granar och tallar. Man vill bara fortsätta den åkturen, aldrig komma fram till ändhållplatsen. Men fram kom jag och där spelade den smältande snön från taket en melodi i vattenpölen den skapat.under sig. Fortfarande ackompanjerad av Bob Dylan. Fint så.

Perfekt

Jag gick upp inatt och hoppades på ett mirakel. Klockan 01:38 släpptes pucken borta i Kanada och jag låg hemma i soffan med stora förhoppningar. De kom tyvärr snabbt på skam. Tidig utvisning Sverige, boxplay, 0-1 och Småkronorna kom aldrig igen efter det. Så jäkla synd, de har varit så bra tidigare, men inatt kom de inte upp i samma standard, samtidigt som Kanada gjorde sin bästa match för turneringen.
Matchen var slut vid 04, jag somnade om. Vaknade senare med en lätt känsla av bitterhet. Tråkigt med domare som tillät både livsfarliga överkörningar och nedslagningar på målvakt Markström utan att så mycket som blinka.
Men men.

Hade dessutom sett fram emot att få se Beckham göra debut för Milan ikväll, men nu verkar det som att han gått och skadat sig. Underbart.

Hade gått i ett par dagar med halsont. Igår fick jag nog och ringde vårdcentralen. Där var det kaos och jag fick återkomma nästa dag, svarade de. 
Sagt och gjort.

Jag gapade, doktorn sade: diffust.
Jag gapade på nytt, svalgprov.
Doktorn sade: halsfluss.
Då så.