2008
Kopian och originalet
Vägvisare och väg hemmavid
Hustomtar och hustak
Utsikt och utrensning
På promenad
Hösteld och vinterlåga
Ett djur i sten och ett högst levande
Hampus på landet
Bilar och blommor
Två balansakter
Två solar
Hur i helvete tänkte de nu?
Varning: följande text är ett ogenerat hyllningstal till nämnda Timo, bemöda dig ej att läsa om du ej tycker att dagens händelse är en ren och skär skamfläck i svensk musikhistoria.
Svenska folket har just gjort bort sig big time. Att Timo åkte ur Körslaget är inget annat än en fet käftsmäll. Utdelad till vem vet jag inte riktigt, men en käftsmäll it is. Jag menar, LaGaylia Frazer? Nanne Grönwall? Klämkäcka brudar i all ära, men lite vett i skallen trodde jag att folk i stugorna hade. I guess I was wrong.
Hur i helvete tänkte man? Jag hoppas att katastrofen (starka ord, jag vet, men va fan) var resultatet av att folk tänke "shit va bra han var, han klarar sig kvar utan att jag röstar" och inte "LaGaylia! Hallelujah! Vilket musikaliskt under!"
Från och med idag är det bojkott av Körslaget som gäller, det är ändå bara puckon som röstar (observera, jag röstade alltså ej) och nu är den enda udda fågeln och spännande inslaget borta. Förjävligt. Jag som hade sett fram emot några veckor av Timos fantastiska låttolkningar och sjukt härliga energi. Jag menar, Magnus Carlsson? Inte ett stycke vandrande energibomb precis.
timo
ps. Att jag varit med i en av Timos videor har ingen inverkan på mina känslor...
Snart så...
Jullov!
Tog tag i lite julklappsshopping idag med, skönt. Fast i ärlighetens namn köpte jag mest grejer till mig själv. Så kan det gå.
Äntligen på plats i Milan då, min käre Beckham. Det ska bli grymt kul att se honom spela nästa år!
Från igår
En herrans massa bokstäver
inmurad fantoms mage
dammsugaren ofin mat
minusgrad afton emma
guidernas famn tomma
ungdomars amfetamin
Jag slänger in en best of mina bröder också:
Bror 1
juldags tant norrmannen
Bror 2
multnad franc gnestas (coolt va? Gnesta!)
Jävla bussar!!! (och helgen den var fin)
I dag upptäckte jag att busslinjerna fått nya tider. Mer om det senare.
Helgen var finfin med julbord i Gamla Stan på Mårten Trotzig. Jag vågade mig på en tugga rökt fisk av något slag. Smakade bara rökt, inte fisk. Men vetskapen om att det är fisk gör det läskigt och därför en aning motbjudande. Det är något med konsistensen jag ogillar skarpt. Mjuk och försvinnande. Läskig alltså. Gud bevare mig från fisken.
Helgen ägnades också åt pyssel hos mormor tillsammans med Hampus och Pannkakan. Mitt hjärta svämmar nästan över varje gång Pannkakan kallar mig för Emma - fram till förra veckan har jag hetat Nanne i ett halvår. Så lite det krävs för så mycket kärlek.
Mormor lärde mig och Hampus att sticka, så det ska jag bli grym på nu. Än så länge vet jag bara hur man stickar räta, men de aviga kommer så småningom. Om 50 år kommer jag kunna sticka lika fina raggsockor som mormor!
Mormor lär Hampus
Linnéa målar håret med läppstift
Så, åter till de nya busstiderna.
När jag skulle ta mig hem från skolan i dag var det något som var lurt. Bussen kom inte när den borde. Jag väntade ett tag, men tänkte att jag kanske missat den, jag var trots allt liiite sen. Istället för att kolla när nästa buss gick (för det trodde jag ju att jag visste...) började jag gå mot nästa hållplats, bara för att slippa stå och vänta i kylan i en halvtimme. Jag gick i ett behagligt tempo och när jag kom till nästa hållplats fortsatte jag gå, eftersom det återstod många minuter tills bussen skulle komma. Trodde jag alltså. När jag hade 20 meter kvar till hållplats nummer tre swooshar plötsligt en buss förbi. Min buss!
VAD I HELVETE!?!?!? tänkte jag. Självklart var det ingen som skulle gå av bussen, och ingen som skulle gå på (ja, förutom jag då) för första gången någonsin. Bye bye bussen.
I detta skede var jag fly förbannad och jävligt hungrig och det kändes som att livskraftet rann ur mig där jag stod, stirrandes på busstiderna. De är nya. Ingen har meddelat mig.
Så jag fortsatte gå. Återigen ville jag inte stå och frysa i en jävla halvtimme. Och jag gick och gick och gick. Min antydan till skoskav var inte längre en antydan, den var fullt påtaglig. Jag fortsatte gå. Gick ännu mer. Fick plötsligt bråttom när jag insåg att bussen (den tredje...) skulle gå om 4 minuter och jag var på okänd mark, här hade jag aldrig gått förut. Hur fan tar man sig till hållplatsen?! Fick skynda på stegen, vilket resulterade i än värre skoskav.
Men jag hann. Vilken lycka.
En lycka toppad med två feta blåsor på hälarna.
Lars Demian & Christian Kjellvander
Inledde gjorde australiensaren Scott Matthew, med den äran. Fin röst, fina melodier och fina texter. Att en av hans bandmedlemmar såg ut som Moby var också tjusigt. En annan påminde aningen om Tomas Andersson Wij, om än i lite mindre dekadent tappning. Scott Matthew ska det lyssnas på mer, sannerligen.
Sedan var det Lars Demians tur att äntra scenen, med sina träffsäkra och humoristiska, men också tragiska iakttagelser, om allt mellan himmel och jord. Påfallande ofta är det Folkpartiet som får sig en dänga eller tre. Efter denna kväll är Demian verkligen en att lägga till mina favoriter, och där ryms det sannerligen inte alltför många. Jag gillade verkligen energin och det lättsamma snacket blandat med de fina/humoristiska/sarkastiska/sorgsna sångerna.
Sen var det alltså Christian Kjellvanders tur att lysa upp tillvaron för oss. Att gå på efter ett knippe energi i form av Demian kan nog sänka den bästa, så det Christian gjorde var det optimala - entré med en fantastiskt mörk No Heaven. Ingenting kan gå fel när Christian, ensam på scen med endast en gitarr och fet snusprilla blundandes sjunger att det inte finns någon himmel. While the birches weep var obeskrivligt bra.
Jag älskar dessa avskalade och logistiskt minimala spelningarna med honom, det blir alltid så ljuvligt bra. För att vara Christian var det dessutom otroligt mycket mellansnack! Jag tror han tog igen för de senaste fem åren jag sett honom. Helt seriöst. Kul var det också, som historien om de 17 filippinska fartygsmän och 1 tysk kapten som han i höstas underhöll på Atlanten med sköningar (eller som han själv valde att kalla dem - djävulska skelett i garderoben) som More than words och Baby I love your way, ha ha! Ute på Atlanten kan ingen höra dig sjunga...
Dessutom var ljudet verkligen på topp, det bidrog mycket till den sjukt bra musikkvällen jag hade äran att bevittna och belyssna.
Demian och Kjellvander körde tre gemensamma nummer, det tyckte jag var riktigt kul. På tidigare spelningar har det på sin höjd varit ett, tydligen.
Voilá
Tillsammans körde de
Alkohol
So long it's been good to know you (på engelska och svenska i ett)
When the mourning comes
När jag sedan vandrade bort från Mosebacke hade snön börjat falla. Det blev verkligen den perfekta inramningen på den fantastiska musiktavla som målats upp på Södra Teatern.
Julbak
Big Brother JR var kreativ
Jag i dag
"Du såg melankolisk ut i dag"
"Nej, jag satt och tittade på dig och jag tyckte att du såg så lugn ut"
Jag tyckte båda var fina beskrivningar. Det var nog så jag kände mig.
Gotland
På utsidan ser det ganska anspråkslöst ut, men skenet bedrar. Så otroligt fint, där skulle det inte vara skit att spendera mer tid.
Jag är vanligtvis inget fan av kristallkronor, men dessa skapade verkligen en lyckad kontrast till den annars lantliga och mörka trä inredningen.
Söndagen började kalasbra med en fantastisk frukost. Jag kan vanligtvis inte äta på morgonen, men när det kommer till hotellfrukost, en framdukad buffé av härligheter, då sätter till och med min aptit in trots arla morgon.
Sen brändes det pengar på löpande band ,men vad gör det när man traskar på kullersten?
God Jul från Visby
